Efter årsstämman i polisfacket i Stockholms län har det blivit uppenbart hur djupgående och allvarlig situationen är i förhållande till riksorganisationen. Trots att Lars Ericson inte offentligt velat redogöra för den bisyssla som han haft i början av 2000-talet har styrelsen tydligen fått information som gör att den har obrutet starkt förtroende för Lars Ericson. Han lanseras nu av dem som kandidat till förbundsordförande vid valet i höst.Efter årsstämman i polisfacket i Stockholms län har det blivit uppenbart hur djupgående och allvarlig situationen är i förhållande till riksorganisationen. Trots att Lars Ericson inte offentligt velat redogöra för den bisyssla som han haft i början av 2000-talet har styrelsen tydligen fått information som gör att den har obrutet starkt förtroende för Lars Ericson. Han lanseras nu av dem som kandidat till förbundsordförande vid valet i höst.
Konflikten och samarbetssvårigheterna mellan Stockholm, riksorganisationen i allmänhet och Lars Ericson och Jan Karlsen i synnerhet har tonats ner av båda sidor. Karlsen har varit portförbjuden av Stockholmsfacket och de har skött sina respektive revir.
Med facit i hand kan jag konstatera att Polisförbundet var mycket framgångsrikt under den tid då Gunno Gunnmo med järnhand ledde verksamheten till ständiga framgångar. Med Stockholmspoliserna bakom ryggen kunde han skapa ett tryck som inte gick att stå emot.
Sedan Gunnmo chockat medlemmarna genom att gå över till arbetsgivarsidan, som Länspolismästare i Stockholm, uppstod ett vakuum. Stockholm kunde inte längre utöva starkt tryck. Då han trots kraftig kritik mot sättet att utöva sitt uppdrag som Länspolismästare kunde ro hem en unik löneuppgörelse för Stockholmspoliserna fick han sparken av Rikspolischefen Sten Heckscher. Uppgörelsen var rimlig och genial.
I den nuvarande personkonflikten har båda sidor påstått att den andra har ”lik i garderoben” som ej är redovisade. Den senaste konflikten nu är att Polisförbundet producerat en film beträffande individuell lön som inte stämmer överens med Stockholmsavdelningens uppfattning.
Samtidigt försöker nu polisledningen till varje pris genomdriva I-lön och vill riva ner den lönestruktur som byggts upp och försämra villkoren för Stockholmspoliser! Förhandlingarna har brutit samman. Stockholmsfacket får, vad jag vet, ingen hjälp av förbundet centralt och arbetsgivaren utnyttjar splittringen. Man försöker med den taktik som varit lyckosam beträffande Rikskriminalpolisen där lönerna ligger c:a 3000 kronor lägre och där de som rekryteras måste ges tusentals kronor i påslag för att ta jobbet.
Situationen är nu så allvarlig att det inte verkar finnas någon annan lösning än att vid höstens val byta ut hela ledningen i Polisförbundet. Det är ur alla synpunkter viktigt att Sthlm återfår sin tyngd och åter blir ledande i den fackliga kampen! Enade vi stå, söndrade vi falla!
Anders Bergstedt, kriminalinspektör vid kriminaljo
