Polisinspektör Gunilla Gustafsson drabbades av posttraumatisk stress efter Göteborgskravallerna 2001. Försäkringsbolaget AFA vägrade godkänna problemen som arbetsskada men gav med sig efter ett expertutlåtande.Polisinspektör Gunilla Gustafsson drabbades av posttraumatisk stress efter Göteborgskravallerna 2001. Försäkringsbolaget AFA vägrade godkänna problemen som arbetsskada men gav med sig efter ett expertutlåtande.
– En seger, inte bara för den enskilde, utan också för andra som vi vet utsattes för dödshot och dödsångest men som inte trätt fram. Det här kan ge dem hopp, säger Anders Carlsson, huvudskyddsombud för polisen i Västra Götaland.
Med 16 års erfarenhet av polisyrket hade Gunilla Gustafsson planer för sin framtid. Efter många år i radiobil tänkte hon söka en befälstjänst. Därför tvekade hon inte när kollegan Hans Lippens våren 2001 frågade om hon ville ställa upp som hans sambandsman. Lippens skulle vara insatschef under EU-toppmötet i juni. Uppgiften innebar att finnas vid hans sida, dokumentera insatser och köra bilen.
– Vi som plockades ut till specialgrupper förstod tidigt att det skulle bli tufft, säger Gunilla. Men hoten växte ju närmare mötet vi kom och utbildningen som vi fick löfte om blev det inte så mycket med.
Den 13e juni började i Göteborg det som Gunilla kallar kriget och som sedan dess har vänt hennes vardag upp och ner. Framförallt var det kaoset och striderna efter en stor demonstration på fredagen som drabbade Gunilla hårt. Hon och kollegan hamnade i en utsatt position, ensamma med 30-40 aktivister.
– Hasse skrek backa för helvete och jag försökte. Men jag körde rätt in i en stolpe och slet av backspegeln innan jag fick runt bussen, och kom iväg med stenarna flygande bakom oss. Så nära har det aldrig varit. Allting stängdes av inom mig och det handlade bara om att rädda sig. Jag minns i detalj hur de såg ut i ögonen. De struntade i om vi var människor, de såg bara poliser och hade inte en tanke på annat än att ta livet av oss.
Dålig uppföljning
Minnena är starka hos Gunilla, hon berättar långsamt och detaljerat om hur kommenderingen avslutades med tårar hos många poliser. Om bristen på uppföljning från polismyndighetens sida och om tröttheten och ilskan som senare kröp fram på ett sätt hon inte kände igen.
– Jag kunde inte förstå vad det var med mig, jag kände mig ofta orolig och stressad och blev så lätt arg hemma. Men vardagen rullade ändå på och jag kopplade inte ihop det med kravallerna.
Men under sommarsemestern med familjen 2004 eskalerade besvären och under en bilresa till Frankrike fick Gunilla täta ångestattacker. Hon tog kontakt med en psykolog och med hjälp av henne och en stresshanteringskurs fick Gunilla lära sig att problemen hänger ihop med kravallerna och särskilt händelsen i bilen.
För Gunilla har det varit viktigt att inte hamna i ”sjukskrivningssvängen” och borta från jobbet på heltid har hon bara varit under två veckor. Sedan dess har hon gått från halvtid till 75 procent tjänstgöring och nu arbetstränar hon för att i höst klara en heltid.
”Solklart fall av posttraumatisk stress”
För facket och huvudskyddsombudet Anders Carlsson var det självklart att Gunillas kostnader för sjukskrivningarna skulle täckas av hennes försäkring hos AFA. Men försäkringsbolaget menade att det inte handlade om en arbetsskada, det fanns inget bevisat medicinskt samband mellan kravallerna och det som Gunilla drabbats av. Gunilla fick då hjälp av Elisabeth Östman, förbundsjurist på LO/TCO Rättsskydd:
– AFA antydde att Gunilla som fyrabarnsmamma hade mycket omkring sig och att hennes problem kunde bero på olika saker som kommit under en längre tid, säger Elisabeth Östman. Men jag kontaktade en professor i psykiatri som gick igenom ärendet och han kunde intyga att det här är ett solklart fall av posttraumatisk stress som orsakats av den nära-döden-upplevelse Gunilla hade i bilen. Och det var det som fick AFA att ändra sig till slut.
Expertutlåtande fick AFA att ändra sig
Försäkringsbolaget AFA kräver att det ska finnas ett direkt samband mellan en händelse och en arbetsskada och att det ska kunna styrkas medicinskt. Personskadereglerare Marie-Louise Borg vill inte uttala sig i enskilda ärenden, men hon säger att det var utlåtandet från en psykiater som fick försäkringsbolaget att ändra sig.
– I det här fallet ersätter vi för det inkomstbortfall som varit hittills. Däremot tar det upp till ett år innan vi slutreglerar ett sådant här ärende och tar ställning till om det är en medicinsk invaliditet och om vi ger ersättning för framtida besvär, säger Marie-Louise Borg.
Clara Osvald
