Min tillvaro består av en massa pip. Nej, jag har inte tinnitus. Jag menar alla dessa apparater som ger ifrån sig pip. I den moderna high-tech-världen vi lever i idag finns så många saker som avger pipande ljud av all de slag. Och av alla möjliga anledningar. ”Batteriet är slut”-pipet, ”batteriet håller på att ta slut”-pipet, ”du har fått ett väldigt viktigt meddelande i din telefon”-pipet eller kanske ”jag är färdig”-pipet.
Vi flyttade från lägenhet till hus, jag och familjen, och helt plötsligt var vi tydligen beroende av tre telefoner. Jo, det är klart, en i källarvåningen, en i hallen och en i köket… Hur klarade man sig en gång i tiden då det faktiskt fanns reglerat att man bara fick ha en telefon per hushåll? Min mamma gömde en extratelefon i en byrålåda när vi fick gäster. Det var på 80-talet, och telefonerna hade rund skiva med hål där man stoppade fingret när man slog numret, och inte var det sladdlöst inte.
Nå, när vi flyttade till huset blev det plötsligt påtagligt hur mycket pip det fanns omkring mig.
En dag när jag gick runt på övervåningen i ett för övrigt tyst hus – äldsta sonen på dagis, bebisen sov och maken var på jobbet – hörde jag plötsligt ett pip som återkom ungefär var femtonde sekund. Ett svagt, svagt pip som var svårt att härledaÖ Brandvarnare, tänkte jag! Och började springa runt i huset för att kolla alla dessa. Jag lugnade mig snart och insåg att brandvarnarnas pip brukar vara kraftigareÖ Jag fortsatte med att undersöka i princip varenda elektrisk pryl på övervåningen. Jag undersökte säkert någon väldigt oelektrisk också. Ett tag misstänkte jag till och med att Radio Stockholm hade något problem med sin utsändning och fick med ett litet pip var femtonde sekund. Jag höll örat mot högtalaren på köksradion, men nej, inte därÖ
Jag undersökte en av de nya sladdlösa telefonerna vid ett par tillfällen, men tyckte inte riktigt att det kom därifrån, eller kanske, eller nää… Jo! Till slut insåg jag att det var telefonen som på detta sätt berättade att batteriet tagit slut och behövde laddas upp. Jag ställde den i laddaren och den tackade glatt med ett hurtigt pip.
Vår diskmaskin piper också, när den har diskat klart. Vilket brukar sammanfalla med exakt den sekund då något spännande TV-program börjar, eller då man bara slagit sig ner i soffan i källarvåningen och precis dragit på TV:nÖ Diskmaskinen ger ifrån sig ett ganska kraftigt piiiiiip var 30:nde sekund tills den av oss som förlorar ”sten-sax-och-påse”-omgången går upp och stänger av den.
Maken brukar konversera med den, förresten. Jag har hört hans djupa diskussioner med den då jag slagit mig ner i soffan där nere och han är kvar på övervåningen. Diskmaskinen gurglar till en sista gång och börjar sedan pipa ”Jag är färdig”-pipet. Maken svarar då: ”Ja, jag kommer snartÖ”. Han kan till och med bli lite lätt irriterad på den när den inte alls lyssnar på honom utan fortsätter pipa, ”Ja, ja, ja! Jag kommer – lugn!”.
Så ser ni mig sitta i ett hörn och se trött ut, och hör ett svagt pip, så vet ni att det bara är mina batterier som behöver laddas lite.
OM KRÖNIKÖREN:
Ulrika Wandler är 36 år. Hon har precis börjat en tjänst i Jakobsberg, ett av de nya poliskontor som startat upp i Stockholms län under hösten. Hon har arbetat på ordningen i många år men även varit utredare och jobbat en period på säpo.
Ulrika Wandler
