Polistidningen nr 5 delades ut runt 19 oktober. Nästa nummer kommer 7 december. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 

Arkiv

Ask på utsatt post

Publicerad 2009-01-20

Reportage Stora ekonomiska underskott och poliser som kollar rattfylla på fel platser vid fel tidpunkt för att det ser bra ut i statistiken. Bilden av polisen är inte alltid positiv. Men den ytterst ansvariga, justitieminister Beatrice Ask, är ganska nöjd ändå.

Svensk polis sköter sig bra. Men det finns mer att göra för att polisen ska uppfylla alla de krav som omvärlden ställer, till exempel när det gäller effektivitet och ledarskap. Ungefär så ser Beatrice Ask på polisen efter drygt halva mandatperioden som justitieminister.

Det är en av den här vinterns gråaste dagar. Från justitieministerns rum på sjätte våningen i Rosenbad går det nätt och jämnt att se riksdagshuset några hundra meter bort, på andra sidan Strömmen. Den här dagen är ”inga engagemang rapporterade”. Så står det i Beatrice Asks kalendarium på internet. Men det betyder inte att ministern sitter på rummet och rullar tummarna.

Polisens sätt att sköta alkoholkontroller har toppat morgonens nyhetssändningar. Nu vill medierna ha kommentarer från justitieministern. Hon suckar lite och ber pressekreteraren Martin Valfridsson att åtminstone få ögna igenom forskningsrapporten det handlar om innan hon tar frågorna. Många av svaren klarar hon dock på ren rutin, hon står och städar lite bland pappren på skrivbordet samtidigt som hon svarar på reportrarnas frågor via högtalartelefonen.

– Jag tror att de allra flesta poliser arbetar väldigt seriöst med det här. Men om det nu finns de som bara är ute efter att uppfylla de kvantitativa målen så handlar det säkert också om ett dåligt ledarskap. Den här typen av forskning är en jättebra utgångspunkt för att diskutera frågan, säger hon, i lite olika versioner.

Möten bakom stängda dörrar

Annars var den här dagen mest fylld av snabba möten med medarbetare på departementet, bakom stängda dörrar till rum dit Polistidningen inte hade tillträde. I efterhand får vi veta att det handlade mycket om förankring av den omdiskuterade Ipredlagen. In i det sista var det osäkert om det skulle gå att presentera ett färdigt förslag på moderaternas riksdagsgruppsmöte på eftermiddagen. Men med facit i hand lönade sig arbetet och det tysta springet i korridorerna.

– Ja, propositionen kom på plats och jag tycker att mediadebatten blev bra. Även i riksdagen fick den ett hyfsat mottagande. Det här är komplexa frågor, sammanfattar Beatrice Ask, när vi återkommer en lite lugnare dag ett par veckor senare.

De flesta frågor som hamnar på justitieministerns bord är förstås mer eller mindre komplexa. Som bristerna i polisens ekonomi till exempel. Rikspolisstyrelsens dystra prognos på senhösten bemöttes ganska kyligt av regeringen.

– Vi har varit väldigt tydliga i budgetpropositionen med att det är viktigt att se att pengarna används rätt.

Ett sätt som regeringen kan använda för att ta reda på om pengarna används rätt är att låta Ekonomistyrningsverket granska Polisen. Först när den granskningen är klar tänker regeringen ge besked om det blir något tillskott i kassan. Att de utlovade 20 000 poliserna ska anställas är dock en sak som det inte går att rucka på, oavsett ekonomiskt läge eller konjunkturnedgångar.

– Jag tror att det är nödvändigt med fortsatt satsning på rättsväsendet. Det går inte att hålla igen på, det finns inga vinster på att göra på det.

Få konkreta löften

När Beatrice Ask och hennes kollegor i allianspartierna gick till val 2006 hade de ett gemensamt program för rättsfrågorna. Det innehöll få konkreta löften påpekade kritikerna, bortsett från det om 20 000 poliser år 2010. Men flera av de punkter som ändå fanns med i programmet är på väg att genomföras eller har påbörjats. Till exempel har man gjort en översyn av straffen för grova våldsbrott, med föreslagna straffskärpningar. Och under sommaren kom regeringen med flera förslag om hur arbetet mot den grova organiserade brottsligheten ska bedrivas. Bland annat ska de olika polismyndigheterna samverka bättre med varandra. Satsningen har dock inte fått några särskilt öronmärkta pengar, vilket har fått bland andra Polisförbundet att höja rösten. Men Beatrice Ask håller inte med.

– Det är ju polisen själv som har pekat på brister i möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Nu tillförs det 2 500 poliser under den här mandatperioden, då har jag svårt att se att det måste till extra pengar som ska vara öronmärkta för de 200 poliser som ska jobba särskilt med organiserad brottslighet.

Justitieministern har sitt tjänsterum på våningen under statsministern. Lite längre bort sitter migrationsminister Tobias Billström. De andra departementen är utspridda i kvarteren runt omkring. Det innebär många snabba steg genom korridorer och i trapporna under en arbetsdag i Rosenbad. I linningen på den bruna skinnkjolen har Beatrice Ask en stegräknare fastklämd. Tio tusen steg om dagen vill hon hinna med, berättar hon när hon småspringer mot hissen för att inte komma alltför mycket för sent till en lunch.

Mobiltelefonen är ett en annan ständig följeslagare och ett nödvändigt redskap, inte bara i rollen som justitieminister. Ett snabbt samtal från yngste sonen, som gör ett grupparbete om skolpolitik, lotsar hon raskt vidare till personer som kan svara på gymnasieelevens frågor.

Få kvinnor på utsatt ministerpost

På en vägg utanför justitieministerns arbetsrum hänger porträtt på alla företrädare på posten sedan 1876. Nästan bara bistra män, med undantag från de tre kvinnor som har haft jobbet före Beatrice Ask. En lite närmare titt på de 40 allvarliga porträtten gör att man minns många stormar kring tidigare justitieministrar. Hittills har det egentligen inte stormat något alls kring Beatrice Ask som person. Däremot har det blåst rätt hårt i flera frågor som hon har hanterat sedan hon blev justitieminister.

Turerna kring förra rikspolischefen Stefan Strömbergs avgång är ett exempel. Ipred-lagen ett annat, då utsattes justitiedepartementet bland annat för intensiv mejlbombning. Förslaget till FRA-lag, som utarbetades av försvarsdepartementet, resulterade i en minst sagt intensiv debatt. Till slut röstade riksdagen igenom en kompromiss. Ett resultat av den är att Säkerhetspolisen inte längre ska ha rätt att beställa signalspaning. Den frågan utreds nu av förre Säpochefen Anders Eriksson.

– I den nya lagen har vi skiljt på försvarets och polisens behov. Det är därför frågan om hur Säpo och polisen ska få tillgång till signalspaning utreds, eftersom de inte kommer att få information från FRA. Det är bråttom att få klarhet i detta, men det vore förment av mig att tycka något innan utredningen är klar.

En annan aktuell fråga är beredskapspolisen. Från den första januari får Rikspolisstyrelsen själv besluta när den ska kallas in. Flera polismyndigheter har redan flaggat för att de kommer att vilja sätta in beredskapspolisen under de kommande EU-toppmötena. Trots att det står i förordningen att det är förbjudet att låta beredskapspoliser arbeta i situationer där det kan bli nödvändigt att använda våld. Polisförbundet har påpekat svårigheten att i förväg bedöma om en situation kan bli våldsam. Men justitieministern ser inga risker.

– Nej. Reglerna är väldigt tydliga för vilka situationer det handlar om, och vem som bär ansvaret. Jag har fullt förtroende för att polismyndigheterna kan göra en professionell bedömning av när det är aktuellt att kalla in beredskapspoliserna.

Trots att det är nästan två år kvar till valet 2010 kan det vara läge att be justitieministern att blicka framåt. Vilka visioner har hon, om hon skulle bli justitieminister igen?

– Massor! Dels måste vi arbeta vidare med metodutveckling, till exempel när det gäller datorer. Jag är förundrad över att poliser inte har datorer i bilarna, till exempel. Sedan kommer det internationella samarbetet att bli viktigare, både inom EU och Interpol. Vi måste se fler samband och samverka mer. Eftersom kriminaliteten är gränsöverskridande måste poliserna också förbereda sig på att arbeta internationellt.

Betyder det att svensk polis kommer att arbeta operativt i andra EU-länder?

– Nej, det tror jag inte. Däremot pågår hela tiden diskussioner hur polisen ska samverka med grannländerna i gränsområdena i Norden. Det samarbetet är mest relevant för oss.

Faktaruta Beatrice Ask, justitieminister

Född: 1956

Familj: Två söner

Bor: Lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.

Utbildning: Gymnasieexamen 1976, studier vid internationella ekonomlinjen 1978-1979.

Karriär i urval: Förbundsordförande i MUF 1984-1988, skolminister 1991-1994, riksdagsledamot 1994-2006, ledamot i justitieutskottet 2002-2006.

Intressen: För många! Hinner inte med allt. Gillar att läsa, vara ute i naturen, motionera, gå på loppis och auktioner, museum, ut och dansa och en massa annat.

Läser: Mycket. Just nu P-O Enquists ”Ett annat liv”.

Favoritmat: Sallader, italienskt småplock. Gärna kall mat. ”Absolut inte husmanskost, som kalops och sånt.”

Bästa polisfilm: ”American Gangster” – bovarna är inte genuint onda och poliserna inte genuint goda. Så är ju verkligheten.

Vaknar: Tidigt, mellan halv sex och sex.

Lägger sig: Sällan före elva.

Vilket yrke hade du valt om du inte blivit politiker?

– Journalist eller damfrisör eller något inom service, som hotell och restaurang kanske. Något som har med människor att göra i alla fall. Kanske polis, men jag skulle inte ha klarat fystesterna – att lyfta dockan.

Vilket har varit roligast – att vara skolminister eller justitieminister?

– Det senaste är alltid roligast. Och det var ju 15 år sedan jag var skolminister. Att vara justitieminister är mycket bredare och därför intressantare.

Det här visste du (kanske)inte om Beatrice Ask:

– Jag är faktiskt väldigt händig. Klarar att koppla ihop hyfsat komplicerade tekniska apparater, skruva ihop möbler och sätta kakel. Min filosofi är att det finns instruktioner och jag kan läsa mig till hur jag ska göra.