ANNONS:

 
Polistidningen nummer 6 delas ut runt 7 december. Nästa nummer når brevlådorna 8 februari.Komplett ugivningsplan finns här.
 

På Twitter

 

Ordförandeord

Avlasta våra kollegor nu
Lena Nitz, ordförande
 
 
 
 
 
 

Arkiv

Brandsläckarna

Publicerad 2010-02-05

Reportage Göteborgspolisen testar ett unikt arbetssätt för att stoppa bränder och upplopp i förorterna. Grundidén är att problemet är brottslighet – inte utanförskap.

Ett tusental bilbränder drabbade Malmö, Stockholm, Göteborg och Uppsala under 2009. I Göteborg rörde det sig om mer än en fördubbling jämfört med 2008, men nu ska trenden vändas. Genom att koncentrera sig på yrkesbrottslingar har Göteborgspolisen fått situationen under kontroll. Under hösten anlades över 200 bränder varje månad i landets näst största stad, nu är antalet 20.

– Vi sett mycket som tyder på att bränderna och stöket styrs av ett fåtal kriminella. När de åker in blir det lugnt, säger kriminalinspektör Bo Sjöstrand.

Vi sitter i en hyrbil och väntar. Någonstans bakom höghus, spårvagnar och neonljus finns havet och det sprider fuktig kyla ända hit till ett av Göteborgs mångmiljonprogramsområden. Bo Sjöstrand är gruppchef för kommenderingen ”Bryggan” och leder arbetet med att samla bevis mot de tongivande narkotikasäljarna. Stadsdel efter stadsdel genomlyses polisiärt och kriminella ledare identifieras, sedan följer veckor och månader av bevisinsamling inför tillslag och åtal.

Under en knapp timme har vi följt två unga mäns förmodade narkotikaköp. Säljaren är en känd storhandlare i 20-årsåldern. Från sin utkiksplats i en lägenhet i närheten dokumenterar två poliser händelseförloppet. De inblandade möts utanför porten till ett bostadshus. Sedan strosar köparna bort mot torget, träffar vad som verkar vara en bekant och går in på en hamburgerrestaurang. Efter ett tag kommer trion ut igen och stiger på en buss.

– Vi hänger på, sedan får vi se hur vi löser det den här gången, säger Bo Sjöstrand.

Problemet är delikat. De misstänkta får under inga omständigheter ana att polisen följt transaktionen och har säljaren under uppsikt, det skulle riskera månader av polisarbete. ”Göteborgsmodellen” utgår ifrån tesen att det inte är utanförskap som är grogrund till upplopp, bränder och våld mot polisen i storstädernas förorter. Istället är det grova brottslingar som för egen vinnings skull påverkar ungdomarna. Ibland rör det sig om inträdesprov för den som själv vill bli medlem i ett kriminellt nätverk. Vid andra tillfällen kan det vara en brottslig gruppering som hämnas på polisen genom att ge ungdomar order om att anlägga bränder.

Bo Sjöstrand nämner att forskning och praktiska exempel i USA också pekar åt detta håll.

– Destabilisera ledarskiktet så vinner du förorterna. Eller go for the money så får du resultat, säger han.

Många poliser som Polistidningen talar med under kvällen och natten berättar om liknande erfarenheter. Men flera påpekar också att det som gäller för en stad inte nödvändigtvis måste gälla för en annan stad. Inte ens det som är riktigt i ett Göteborgsområde behöver vara det i ett liknande område en halvmil bort. Men hittills har Göteborgsmodellen varit framgångsrik där den prövats. Därmed inte sagt att den fientliga attityden mot polisen helt har upphört. Och det brinner fortfarande, men läget är normaliserat.

Denna kväll är det emellertid helt lugnt på de kalla gatorna. De tre ungdomarna stoppades till slut vid en busshållsplats och två av dem är nu misstänkta för narkotikainnehav. Den tredje bar inga droger på sig, men mobiltelefonen visar en sms-trafik som möjligen berör marijuanainköp. Med i bilen finns socialsekreteraren Ola Ahlstedt. Han arbetar heltid med polisen och förbereder sig inför ett samtal med ledsna föräldrar. Men mötet blir oväntat bra.

– De anade inte att deras ungdomar höll på med droger. Men det var fina föräldrar, som lyssnade utan att skälla på sina barn. Skönt att kunna ingripa innan det spårar ur, säger Ola Ahlstedt.

Säljaren vet inte att nätet är på väg att dras åt, en okunskap som han delar med andra mer eller mindre avancerade langare i närområdet. Det stora tillslaget ligger någon månad bort i tiden och polis och åklagare hoppas att det ska få både praktiska och psykologiska effekter. Ett väl underbyggt åtal kan resultera i fleråriga fängelsestraff för huvudmännen.

– Samtidigt sänder vi ett klart och tydligt budskap till ungdomarna. Brott lönar sig inte, säger kommissarie Bertil Claesson som ytterst ansvarar för ”Bryggan”.

Bertil Claesson berättar medryckande och det lyser igenom att ämnet intresserar honom.

– Jag försöker läsa på så mycket jag hinner för att suga åt mig idéer och forskningsrön, säger han.

Bertil Claesson trodde som många andra att grundproblemet i de aktuella förorterna var arbetslöshet, språkproblem och trasiga familjer. Men då poliserna under några höstmånader koncentrerade sig på området Biskopsgården visade sig verkligheten vara en annan. Sju ungdomar som misstänktes för att ha varit med om att tända eld togs in för förhör och samtliga berättade samma sak. De agerade för en ökänd grupperings räkning och anlade bränder när de fick order om det. Samtidigt gick de vakt och slog larm om andra gäng gjorde intrång.

– Det kom som en total nyhet för oss att det faktiskt inte rörde sig om utanförskap, säger Bertil Claesson.

Efter insatsen slutade det att brinna i Biskopsgården. Samtidigt blev förhållandet mellan polisen och ungdomarna bättre. Det fanns inte längre tungt kriminella att se upp till och inte heller någon som gav order om att unga skulle begå brott. Men Bertil Claesson gör sig inga illusioner om att framgången består utan ansträngningar. Trots att arbetssättet bygger på en teori som väsentligt avviker från den ofta framförda åsikten om utanförskapets betydelse betonar han vikten av sociala insatser.

– Den aspekten får aldrig glömmas bort. Men det blev tydligt att ungdomarna och deras familjer inte efterfrågade en massa konstiga projekt. De vill ha ett tryggt område och fungerande skolor, säger Bertil Claesson.

Samma tendens i andra svenska storstäder

Malmöpolisen ser en koppling mellan organiserad brottslighet och bränder. I Stockholm och Uppsala råder ett spänt lugn efter höstens kravaller.

Johnny Lindh, närpolischef för Södra Järva, konstaterar att det inte har varit något större upplopp sedan den 23 juni. Men till och från brinner det i bilar och stenar kastas mot poliser och brandmän som rycker ut. Ändå rör det sig om en tydlig förbättring.

– Det onormala är normalt här, men samarbetet med det civila samhället har gett resultat. Vi har fått med stadsdelarna, säger Johnny Lindh.

Han berättar om en tuff arbetsmiljö. Stenkastning och glåpord är vardag och minst fyra poliser måste arbeta samtidigt för att lösa vanliga uppgifter. Ingen blir kvar efter passet och går hem ensam på grund av risken för överfall. En personskyddsgrupp hjälper de poliser som hotas. Enligt Johnny Lindh är det speciellt yngre poliser och aspiranter som påverkas negativt av situationen.

– Men ofta vill de ändå stanna efter att ha provat andra arbetsuppgifter. Trots allt är det tyngre i Rosengård, efter att ha varit där nere avundas jag inte Börje.

Börje heter Aronsson i efternamn och är närpolischef i Rosengård, Malmö. 2009 blev ett påfrestande år för honom och de poliser som han är chef för. Moskébråk, upplopp och kritiserade polisuttalanden väckte enormt medieintresse. Men för närvarande är det förhållandevis lugnt. Efter beslut om ”särskild händelse” har polisnärvaron varit stor. Den personliga kontakten med de boende har återupprättats och under arbetets gång har en stor mängd underrättelseinformation samlats in. Aronssons och hans medarbetares mål är nu att, i samarbete med länskriminalen, lagföra ledarna för de kriminella nätverk som har koppling till området. Men poliserna motarbetas delvis av de boende.

– Vi har ett väldigt arbetsmiljöproblem. Stenkastning, hot, kvinnliga poliser som utsätts för sexistiska angrepp, laserpekare mot ögonen och överfall på poliser på väg hem, berättar Börje Aronsson.

Han påpekar att aggressionerna som riktas mot poliser handlar om något större än att ungdomar far illa, har tråkigt eller känner sig illa behandlade av samhället.

– När vi lagför de tyngre kriminella börjar det brinna och det är ingen slump.

Mellan den 7 maj och den 15 oktober 2009 anmälde polisen i Rosengård 110 tillbud eller konstaterade arbetsskador. De flesta skadorna och farliga situationerna uppstod i samband med stenkastning.

– Det är fruktansvärt! Bara en tillfällighet att ingen har blivit illa skadad.

Börje Aronsson säger att han för en ständig dialog med skyddsombuden och alltid understryker vikten av att poliserna agerar taktiskt när de rör sig i Rosengård. Men det ständiga säkerhetstänkandet och vetskapen om att lugnet på ett ögonblick kan förvandlas till kaos sliter på personalen. Därför har myndigheten upphandlat extern handledning som stödjer poliserna – och ännu har ingen valt att sluta för att pressen är för stor.

– Snarare rör det sig om att folk får erbjudanden om högre tjänstebefattning på annat håll. Det är meriterande att arbeta i den här miljön och som ung polis lär du dig massor, säger Börje Aronsson.

Vid månadsskiftet augusti-september 2009 började ungdomarna i uppsalaområdet Gottsunda att anlägga bränder och kasta sten mot polis och räddningstjänst.

Det är ingen hemlighet att Gottsunda är ett område med problem, här bor många första och andra generationens invandrare och arbetslösheten är stor. Polisen har ända sedan området byggdes på 1970-talet arbetat intensivt på plats. Men våldet, bränderna och många invånares öppna aggressivitet var ingen beredd på.

– Det var mycket påfrestande för kollegorna, en del kände obehag inför passen och undrade om de skulle mötas av stenkastning och brandbomber, säger Lisa Sannervik, kommissarie vid ordningsavdelningen i Uppsala län.

Hon tycker att det faktum att Uppsalapolisen dittills varit förskonad från våldsamma upplopp spelade roll för arbetsmiljön. Ovanan visade sig inte ute på fältet, men märktes i efterhand. Till exempel fungerade dokumentationen angående poliser som utsatts för våld dåligt.

Nu har stämningen i Gottsunda återgått till ett normalläge. En mindre grupp poliser arbetar kontinuerligt i området och samarbetar med de sociala myndigheterna och räddningstjänsten.

Erling Staxäng, ledamot i Polisförbundets styrelse, konstaterar att satsningen på att identifiera och lagföra personerna bakom bränderna har gett resultat. I Göteborg är arbetsmiljön tryggare och bränderna inte lika mycket i fokus som under hösten.

– Det har funnits en generell känsla av frustration och otillräcklighet, men nu är det bättre. Satsningen på yrkeshandledning via en regional arbetsmiljökommitté bidrar också, säger han.

Men Erling Staxäng varnar samtidigt för att det finns en risk för bakslag. Ett brett socialt engagemang måste ges möjlighet att växa fram i de aktuella områdena.

– Och då krävs politisk vilja. Ytterst handlar det om att politikerna måste fortsätta att visa intresse och satsa pengar, säger Erling Staxäng.