Polistidningens decembernummer gavs ut 11 december.
 

Arkiv

Vägarnas väktare

Publicerad 2010-09-10

Reportage Trafikpolis är ett ensamt jobb för den motorintresserade människokännaren med taktiskt tänk. Polistidningen följde med asfaltens riddare under en arbetsdag utanför Norrköping.

Plötsligt slänger polisinspektör Gert Larsson igen bakluckan och ropar till polis­assistent Niclas Hultberg.

– En vändare, såg du?

En grå bil har just gjort en u-sväng på 70-vägen och försvinner snabbt. Vid en rondell ett par kilometer bort är den upphunnen.

I den gråa bilen sitter en samling medelålders tyska turister som kört vilse. Efter lite samspråk vinkar trafikpoliserna adjö och åker tillbaka till kontrollplatsen.

Kommissarie Lars-Jonney Jonsson visar runt på den stora öppna asfaltsplan som utgör hjärtat i trafikpolisens verksamhet i Norrköping. Här kan tunga fordon undersökas, det finns en permanent barrack med bekvämligheter och teknisk utrustning. E22 och E51 går förbi liksom E4:an – pulsådern till och från Stockholm.

Nästa händelse är rutinartad för poliserna, men inte för den man i 40-årsåldern som vinkas in. Han kör en mindre skåpbil och klockas för 104 kilometer i timmen på 70-vägen. Under de följande 15 minuterna hinner han till synes med att vara irriterad, nervös, förkrossad, gråtfärdig och slutligen accepterande. Körkortet omhändertas och han har 48 timmar på sig att informera sin arbetsgivare om att han inte kommer att kunna köra bil på ett tag.

Han gör ett sista försök:

– Jag måste ju köra i jobbet, kan ni inte stryka ett streck över detta?

– Frågan är fri, svarar Gert Larsson och tillägger:

– Men du känner nog till svaret Ö

Det slutar med att mannen skakar hand och säger att han aldrig mer ska ägna sig åt fortkörning. Innan han går till bilen undrar han om det är okej att köra EU-moped utan körkort. Det är det inte.

När skåpbilen försvinner på landsvägen konstaterar Gert Larsson att det är en avsevärd skillnad att bli av med körkortet för rattfylla jämfört med fortkörning. Efter lite funderande tycker de flesta som kört för fort att det trots allt inte innebär en total katastrof. Familjen där hemma och chefen på jobbet går det att berätta för. Men för dem som avslöjas bakom ratten med alkohol i kroppen är situationen en annan. Fyllekörning är ett skambrott i Sverige.

– Ofta rör det sig om människor som har en beroendeproblematik. Hela tillvaron rasar och därför är det väldigt viktigt att vi är lugna och korrekta när vi möter dem, säger Gert Larsson.

Östergötlands, enligt Lars-Jonney Jonsson, mest erfarna motorcykelpolis rullar in på asfaltsplanen. Polisinspektör Tommy Gustafsson har haft motorcykeln som arbetsredskap sedan 1975. Oftast trivs han men i dag är det varmt, mycket varmt. Det går an så länge han är i rörelse och det fläktar, men att vanka runt klädd i mc-ställ är en utmaning. Han frågar sin chef om hur det går med de utlovade vätske­ersättningstabletterna. Bara vatten räcker inte för att upprätthålla skärpan.

– Ett ensamt skitjobb, blir Tommy Gustafssons spontana omdöme om sitt arbete.

Sedan spricker han upp i ett leende.

– Fullt så illa är det inte. Då hade jag ju inte hållit på så länge.

Han berättar om förbättringar som gör jobbet tryggare. Motorcy­kelns telefon kopplar
automatiskt över till mobilen. En motorcykelpolis kan numera lämna sitt fordon utan att tappa kontakten med sina kollegor.

Lars-Jonney Jonsson understryker att det är en mycket utsatt arbetsmiljö. En polis på motorcykel är effektiv när det gäller att skaffa sig en bild av ett fordons skick. Han eller hon kan köra runt en långtradare och titta närmare på lastning och annat, än det är möjligt att göra från bil.

– Men det är ensamt och ingen vet ju vem som färdas i en bil som stoppas. Därför gäller det att vara trygg i sig själv, erfaren och taktisk.

Utsattheten och den fysiska utmaningen är två skäl till att det är svårt att utbilda nya motorcykelpoliser. Rekryteringen är dock inte generellt ett problem för trafikpolisen, även om intresset varierar. Men de år som det rått ett underskott på poliser har det, enligt Lars-Jonney Jonsson, funnits en tendens att utbilda ordningspoliser i stället för trafikpoliser. Men tveklöst är det så att få kvinnor vill satsa på att bli trafikpoliser och medelåldern är hög.

– Vi behöver få in fler tjejer, men det är alltid svårt för dem som går i bräschen att rubba gubbväldet. Men det kommer att ändras.

En av fördelarna med att bli trafikpolis är att det öppnar ingångar till andra delar av polisen, berättar Lars-Jonney Jonsson. Daniel Andersson håller med. Han är 33 år och hör i sammanhanget till »ungdomarna« med två år som trafikpolis bakom sig.

– Jag började på ordningen, men fick chansen här i samband med en rotationstjänst. Motor- och människo­intresse måste man ha för att tycka att det är kul, säger Daniel Andersson.

Han visar en laservarnare som han precis har tagit från en chaufför, som hade den placerad i fönsterrutan. Nästan samtidigt vinkar polisinspektör Gert Larsson in en bil efter att – utan resultat – ha försökt kontrollera hastigheten med en lasermätare. Han misstänker att det sitter en laserstörare bakom nummerplåten men hittar ingen. Bilägaren garanterar att fordonet är nytt och får snart åka därifrån.

– Det kan ju ha varit jag som siktade dåligt. Sådant händer, säger Gert Larsson. n

Teknik och poliser räddar fler liv


Antalet trafikdödade fortsätter att minska. 2009 var det lägre än vid de första officiella mätningarna och i år väntar ett ännu bättre resultat.

1935 var det första året då det fördes officiell statistik över antalet dödsoffer i den svenska trafiken. I dag förolyckas färre människor på vägarna än för 75 år sedan. Förra året omkom 358 personer jämfört med 420 stycken 2008. Ställt mot de dystra siffrorna för 40 år sedan, då det under vissa år dog runt 1 300 människor i trafiken, är utvecklingen en stor framgång för alla som arbetar med trafiksäkerhet.

Kommissarie Lars-Jonney Jonsson leder trafikpolisens arbete i Östergötland. Han pekar på tekniska landvinningar i form av mitträcken, fartkameror och bättre fordon som viktiga orsaker till att så många liv sparas. En annan faktor är poliserna.

– Passerar du med bil genom Östergötland är det bra om du ser en och annan polisbil. All forskning visar i och för sig att det inte räcker att rulla runt. Men att synas är en viktig del, säger Lars-Jonney Jonsson.

Den ofta kritiserade pinnjakten, att polisen måste uppfylla specifika mängdmål, tycker han inte är något odelat negativt. Enligt Lars-Jonney Jonsson är trafikpolisernas arbete väldigt lätt att beskriva med siffror. Fördubblas antalet nykterhetskontroller går det smidigt att relatera till antalet rapporterade olyckor och därmed få ett mätbart resultat.

– Men det är klart att det i vissa fall kan vara tufft att nå målen. I år ska vi genomföra 28 000 blås och skriva 15 000 rapporter och det är en hel del, säger Lars-Jonney Jonsson.

Därtill kommer ett stort antal kontroller av kör- och vilotider och farligt gods samt besök hos åkerier. Inom en snar framtid förändras dessutom trafikpolisernas arbetsvardag drastiskt. De ska nu delta i annan polisverksamhet och jobba aktivt mot den organiserade brottsligheten.

– Vi kommer att få utökade medel och jag tror att vi kan bli effektiva. Nästan alla grovt kriminella kör bil och vi kan notera vart de är på väg och ge uppgifterna till KUT:en (Kriminalunderrätttelsetjänsten).

Lars-Jonney Jonsson skrattar först som svar på frågan om det är poliserna i Östergötland eller kollegorna i Södermanland som är mest på hugget. Under lång tid har det varit en spridd uppfattning bland bilister och professionella chaufförer att det är klokt att lätta på gaspedalen i höjd med Nyköping. En viss konkurrens över länsgränsen kan anas. Var är trafikpoliserna mest på hugget?

– Vi är duktiga både här och där, men jag får nog säga att vi är väl så aktiva numera, kommenterar Lars-Jonney Jonsson.

Allt färre trafikdöda


Den första officiella statistiken över antalet trafikdöda är från 1935. Men redan 1911 fördes så kallad dödsfallsstatistik. Då trafikdödades runt 148 personer – en siffra som skulle mångdubblas det kommande halvseklet.

Antal dödade i trafiken:

1920 ………………………… 215

1930 ………………………… 493

1940 ………………………… 380

1950 ………………………… 642

1960 ……………………… 1036

1970 ……………………… 1307

1980 ………………………… 848

1990 ………………………… 772

2000 ………………………… 591

2009 ………………………… 358