ANNONS:

AMV_68775_160814_polisen
 
 
 
 
Polistidningen nr 3
delades ut runt 14 juni.
Nästa nummer
kommer 8 september.
 
 
 

Arkiv

Piketen – styrka med tyngd

Publicerad 2010-11-19

Reportage Få poliser är så mytomspunna som piketen. Stora, starka och våldsamma grabbar, sägs det ofta när de kommer på tal. Och visst är det killar med attityd, vilket behövs när man ska jobba mot tungt kriminella. Men det handlar mycket om hjärna, psyke och taktik.

Billesholm i norra Skåne håller på att vakna. En gråhårig man i morgonrock är ute vid brevlådan och hämtar tidningen. Han kastar en trött blick på den gråa Mercedesbussen som kör förbi, utan att ana att den är en rullande kommunikations- och ledningscentral för Skånepiketen. En av väggarna bakom de tonade rutorna är full av telefoner och radioenheter – här trängs Rakel med de gamla systemen S70 och S80 och vanliga mobiltelefoner. Allt behövs – det går sällan att förutse var täckningen plötsligt kan försvinna.

Den här höstmorgonen fungerar dock kommunikationen ganska problemfritt i Billesholm. Och det är tur, för det handlar om en stor personalkrävande insats för piketen, då många stora byggnader ska säkras simultant. Det är knappt gryning när den stora parkeringsplatsen utanför Nissans utställningslokaler fylls av beväpnade män i mörka kläder och hjälmar. Några civilklädda poliser från Ekobrottsmyndigheten väntar vid sidan och ser lite uppspelta ut. Det är bland annat på deras uppdrag som piketen är inkallad. Det handlar om en gemensam insats där även skattemyndigheten och Länsstyrelsen är involverade.

Piketens uppgift är att ta hand om de insatser som anses för farliga för vanlig polis, eller där det krävs specialistkompetens som bara piketen har. Ofta på uppdrag av andra inom polisen och rättsväsendet. Men piketen bedriver även egen verksamhet. När de inte har insatser mot farliga personer eller utbildar sig, så jobbar de med planerad verksamhet mot grovt kriminella, bearbetar vapentips med mera.

Piketen är även en nationell resurs, som kan tas i anspråk varsomhelst i landet och förutsätts kunna arbeta tillsammans med de andra piketgrupperna och Nationella insatsstyrkan. Taktik och metoder samtränas några gånger om året.

Klockan fem på morgonen satt knappt halva piketstyrkan runt ett stort kontorsbrunt mötesbord i lokalerna i närheten av Värnhemstorget i Malmö. Utifrån anar ingen att en av landets mest specialiserade polisinsatsstyrkor håller till här. Några avslutar frukosten, tömmer det sista ur juicetetran och jordgubbsyoghurten, medan insatsledaren Andreas Hulting går igenom den planerade insatsen. Det råder ett spänt lugn, som bryts av några dämpade fniss när han berättar detaljerna.

– Det handlar alltså om en djurpark, där det bland annat misstänks handel med utrotningshotade djur. Dessutom finns det misstanke om ekonomisk brottslighet och kopplingar till Hells Angels.

Hulting instruerar metodiskt steg för steg och berättar hur operatörerna ska ta sig in, säkra byggnaderna och beslagta bevis.

– Hotbilden är måttlig. Det största hotet är djuren och vi vet inte riktigt vad som finns. Men det kan finnas kamphundar, giftspindlar, ormar, krokodiler, apor, en galen zebra och antiloper. Sedan finns det ett tigerhägn, osäkert om det är tigrar där, men där ska vi inte gå in!

Två timmar senare går Andreas Hultings röst ut genom radion: ”Framåt, framåt, framåt!” Lite längre fram på den slingrande grusvägen står två av piketens insatsbilar med de tungt beväpnade piketgrupperna uppflugna på tak och längs sidorna. Plötsligt börjar de röra sig med hög hastighet på grusvägen genom de böljande, varmgula åkrarna i morgonljuset. Ett udda inslag i idyllen men fullt normalt för piketen.

Framme vid den höga järngrinden stannar bilen, poliserna klättrar fram och firar sig ner med rep på gårdsplanen. På mindre än 20 sekunder är hela styrkan framme vid huvudbyggnaden, som är ett stort tvåvåningshus. Där bor ägaren med sin familj. Inbrytningen går snabbt, glasdörren krossas och sekundsnabbt har poliserna sökt igenom huset och beslagtagit bland annat datorer. Innan allt startade hade de fått instruktioner om att ta det försiktigt och inte visa de tunga vapnen för att inte skrämma upp de tre barnen i onödan.

”Den som är stark måste vara snäll.” Orden är seriebjörnen Bamses, men skulle också kunna passa in på piketen. För starka är de, det måste de vara. Men de måste också vara snälla. Eller korrekta, sociala, mogna och emotionellt stabila – det är något man noggrant letar efter i rekryteringsprocessen. Förstärkningsvapnet, MP5, hör till standardutrustningen. Distraktionsgranater hör också till det piketen kan ta till, men hur de får användas beslutas från gång till gång.

– Men det går inte att komma hit och vara vapenfetischist, dem vill vi inte ha, säger Andreas Hulting.

Samtidigt är alla medvetna om att uppdraget som piketpolis är förenat med fara. De personer styrkan arbetar mot hör till de tyngst kriminellt belastade. Beredskapen för att något kan hända är alltid hög, även vid mer rutinartade uppdrag.

– Uppdragets art är tufft och våra säkerhetsåtgärder måste vara anpassade därefter, säger piketens enhetschef Michael Storm.

Och uppdraget för piketen i Malmö har inte blivit enklare de senaste åren. Staden har stora problem med våld och organiserad kriminalitet. Det avspeglas hos piketen, där alla anställda lever med skyddad identitet på grund av tidigare allvarliga hot. Och i arbetsuppgifterna – det hör till piketens jobb att söka efter vapen hemma hos kriminella, vilket verkar vara en aldrig sinande uppgift.

– I helgen blev tre personer skjutna här i Malmö, det är väldigt mycket i en stad som har 300 000 invånare, säger Michael Storm.

Men vid insatsen vid djurparken i Billesholm gick allt lugnt till. Det farligaste djuret visade sig vara en dromedarhingst i tryggt förvar i sin box. När piketen hade säkrat alla byggnader, gripit en person, beslagtagit datorer och två vapen var morgonens uppdrag fullföljt och dags för andra att ta över.

Anna Hjorth

Svårt att behålla personal


Trots att Skånepiketen är en attraktiv specialstyrka, med många sökande vid varje rekrytering, är omsättningen på personal stor. En orsak är att många tycker att de tjänar för dåligt och söker sig vidare till andra, bättre betalda tjänster.

En piketpolis i Skåne, eller ”operatör” som de kallas, blir inte rik på sitt uppdrag. Trots att det handlar om en specialiststyrka med minst 16 veckors extra utbildning. För vissa ännu mer – till exempel sjukvårdare och andra specialister inom gruppen.

– Vi saknar ibland uppskattning för det vi gör, säger Kent, som är fackombud och har jobbat vid piketen i tio år.

De poliser som arbetar vid piketenheterna i Stockholm och Västra Götaland har ett tillägg på 1750 kronor i månaden, utöver den vanliga lönen. För deras kollegor i Skåne ligger motsvarande summa på 500 kronor.

– Vi tycker att vi skulle ha lite mer än så. Vi hanterar de farligaste situationerna i den här delen av landet, där andra poliser inte kan eller får gripa in. Dessutom har ju myndigheten lagt ner mycket pengar på att utbilda oss, säger Kent Henriksson.

En annan orsak till att många väljer att bara stanna ett par år på piketen, trots att de flesta verkar trivas med arbetsuppgifterna, är möjligheterna att gå vidare i karriären. Som piketen är organiserad finns det visserligen ett antal befälstjänster utöver enhetschefen, som gruppchefer, insatsledare och utbildningsansvarig. Men rotationen på de tjänsterna är liten, vilket gör att många av de yngre operatörerna på enheten känner att de inte kommer vidare i karriären. Det skapar frustration hos en del.

– Det här är ju en specialistfunktion med inga, eller väldigt små, karriärvägar inom verksamheten. Pågarna känner sig omsprungna av kollegor på andra enheter som blir befäl till exempel, och många känner att det är svårt att vara kvar, säger insatsledaren Andreas Hulting.

Anna Hjorth

Enkönad styrka


Av landets cirka 180 piketpoliser är samtliga män. Hittills har bara ett fåtal kvinnor tjänstgjort vid piketen, men de senaste åren har styrkorna varit enkönade. Nu görs flera försök att ändra på det.

Bristen på kvinnor i piketen är ett problem, menar de flesta. Däribland Stockholms länspolismästare Carin Götblad, som har beslutat att det nu vid årsskiftet ska finnas fyra kvinnor vid piketen i Stockholm. I Skåne har man också jobbat med frågan i flera år, men har inte något specifikt mål inför kommande rekrytering.

Enhetschefen, Michael Storm, är ganska ny. Han tillträdde i april efter att i flera år ha jobbat som närpolischef i Rosengård. När vi kommer in på testerna och bristen på kvinnor i piketen berättar han om de projekt som pågick före hans tid, under 2007 och 2009.

– Det gick ut på att hitta tjejer som var intresserade och som fick genomgå särskild träning och få inblick i piketens arbete. Men ingen av dem gick vidare i testerna. Däremot är jag övertygad om att vi snart kommer att ha kvinnor i piketen, med tanke på hur många poliser som har utbildats i de senaste kullarna, säger Michael Storm.

Men gör ni något särskilt nu för att få dem att söka?

– Nej, inte för tillfället. Men sannolikt kommer vi att genomföra ett liknande projekt nästa år. Det här är ett långsiktigt arbete och den som vill söka hit måste säkert förbereda sig ett par år, det gäller både kvinnor och män.

Hur viktigt är det att få kvinnor till piketen?

– Just i dag ser jag inte något akut behov. Men det ultimata är förstås mångfald i verksamheten och det behöver vi. Det är egentligen inte någon känslig fråga för oss, kanske uppfattas problemet som större utanför, säger Michael Storm.

Anna Hjorth

Det här är piketen



  • Det finns piketenheter i Stockholm, Västra Götaland och Skåne. De kallas in vid farliga uppdrag som kräver specialist kompetens. Det finns sammanlagt cirka 200 piketpoliser, eller operatörer som de kallas, i landet. De arbetar främst i respektive storstadsområde, men är även en nationell resurs.
  • Piketens huvudsakliga arbetsuppgift är ingripanden mot farliga personer och i situationer som är för farliga för vanlig polis. Dessutom bedriver piketen egen verksamhet, som att Skånepiketen exempelvis går igenom och följer upp vapentips.
  • Inom piketen finns flera olika specialistfunktioner – till exempel sjukvårdare och personer som är skickliga på olika metoder att forcera byggnader.
  • För att få bli piketpolis krävs det att man har tjänstgjort som polis i minst ett och ett halvt år och att man klarar de omfattande testerna som är både psykologiska och fysiska och taktiska. En viktig del är hur de blivande piketpoliserna tar den feedback och kritik de får under testerna.
  • Grundutbildningen är 16 veckor. Den som klarat utbildningen blir därefter provanställd under tre månader.
  • Piketen ägnar ungefär en tredjedel av sin arbetstid till träning och vidareutbildning. Det är både ren fysisk träning och träning på speciella moment, det kan till exempel handla om att öva gisslanfritagning.
  • Mycket av piketens arbete sker i grupp och det är viktigt att grupperna är samtränade. Vid något eller några tillfällen om året tränar man tillsammans med de andra piketgrupperna och/eller nationella insatsstyrkan.
  • Piketen arbetar lika ofta civilt som i uniform.
  • Piketen löser många uppgifter i samarbete med förhandlare.