ANNONS:

 
Polistidningen nummer 3 delas ut runt den 15 juni. Därefter kommer nästa nummer 9 september. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 
 

Lenas ledare

"Brottsligheten
tar helt enkelt
inte semester"

Lena Nitz, ordförande

 
 
 
 

NYA ARTIKLAR

 

Arkiv

Inget guld i våra gröna skogar

Publicerad 2011-02-03

Krönikan Vi ska få en ny kollega! En nyutexaminerad polis, som på eget initiativ har sökt sig till Funäsdalen, Härjedalen, Norrland. Precis som jag gjorde för åtta år sedan. Vi duggar inte direkt tätt, vi som väljer att göra så. Vi är faktiskt så ovanliga, att vi alla får ett reportage i lokaltidningen.
Trots att den nya tjejen inte är placerad här ännu, har hon redan varit på sitt första jobb i vårt NäPo. Vid ett större evenemang i närområdet (elva mil bort!) var hon med som aspirant i trafikgruppen. Hon och två kollegor fick då åka på en misstänkt rattfylla. Hon fick ringa till vakthavande befäl i Östersund och anmäla ett efterföljande…i 24 kilometer i timmen, eftersom den misstänkte framförde…en traktor! Välkommen till landsbygden!

Vad kommer hon att möta på sin nya arbetsplats? Hon kommer att få arbeta med och mot människor som hon har en relation till. Hon kommer att få ta svåra beslut på egen hand. Hon kommer att bli väckt på natten av ”allmänhet” som ringer hem till henne. Hon kommer ibland att ha 14 mil till närmaste läkare. Hon kommer att ha 22 mil till psykakuten. Hon kommer att, på mycket nära håll, få möta tragedier i sina nära vänners hem. Hon kommer alltid att vara ”nummer två”. Och hon kommer att få alldeles för dåligt betalt i förhållande till den arbetsinsats hon kommer att utföra.

Jag förstår att jag låter negativ. Jag bör kanske, nu när jag får chansen, göra reklam för mitt område. Det är fantastiskt här! Annars skulle inte jag vara kvar. Tyvärr är det få som vågar ta steget, och prova att arbeta på en arbetsplats som min. Jag tror inte att det kommer att ändras genom att en närpolis i Jämtland skryter i facktidningen om hur bra allt är.
Det är annat som måste till för att poliser ska söka sig till, och stanna på, landsbygden. Det handlar, som alltid, framförallt om lön. Detta borde gå att lösa! En gång i tiden ville många nyutexaminerade poliser till sin hembygd. Alltför få ville arbeta i storstäderna och detta löste man med tvångskommendering och högre löner. Att tvinga fungerar ju aldrig speciellt bra. Men det där med lönen låter inte så dumt. Jag, och många med mig, har väldigt svårt att förstå varför vi ska behöva ligga tusentals kronor lägre i lön än våra kollegor i storstadsmyndigheterna. Jag säger inte att vi vill ha mer, men gärna lika mycket.

Men är det inte dyrare att bo i en storstad? Jag bor på en turistort, där bostadspriserna ligger på nästan samma nivå som i Stockholm. Maten är också betydligt dyrare, avstånden avsevärt längre, bensinen är dyr och kollektivtrafiken knappt existerande.
Men riskerna då? Det är farligt att jobba i storstad! Kan så vara, men där kommer det i alla fall någon inom rimlig tid, när man trycker på larmknappen!
Jag vill därför önska Jämtlands representant i förbundsstyrelsen, Sven-Erik Svensson, all lycka i sitt nya uppdrag, då hans hjärtefråga är just att jämna ut löneskillnaderna mellan storstad och landsbygd. För det är vi värda!
Hur det gick med traktorn? Han smet!

Lisa Ahlstedt, polisassistent i Funäsdalen