Nu är vi i gång igen. Jul och nyårshelg gick snabbt, men jag hann ändå reflektera över hur det gångna året varit för svensk polis. Det som slår mig är att 2010 var ett annorlunda år på så sätt att vi hade flera stora insatser, som stod i stark kontrast mot varandra. Planeringen och genomförandet av bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel gick över förväntan. Hela kommenderingen präglades av arbetsglädje, kompetens och starkt engagemang hos alla de poliser som deltog. Men på hösten förbyttes känslan av glädje ut mot oro och otrygghet. I Örebro blev flera kvinnor överfallna och våldtagna och i Malmö sköt och skadade en gärningsman flera människor. I december fick Stockholm känna av den internationella terrorismen. En självmordsbombare sprängde sig själv och en bil i luften mitt i julrusch och rusningstid.
”Jag känner frustration över den ständiga fokuseringen på siffror och över att man inte ser poliserna bakom siffrorna.”
Gärningsmännen i Örebro och Malmö har vi lyckats gripa och överlämna till rättvisan. Det resultatet ska vi vara stolta över. Dels för att de som utsatts för brott kan få upprättelse men också för att det visar att vi klarar vårt uppdrag. Vi är kompetenta och vi kan vårt jobb. Vi är effektiva och vi visar resultat. Regeringen betonar i sitt regleringsbrev att Polisen ska bli mer effektiv. En större andel brott ska klaras upp och Rikspolisstyrelsen ska redovisa hur Polisen har arbetat med att förbättra verksamhetsresultatet. Det mäts sedan i till exempel antal redovisade ärenden per 1 500 utredningstimmar. Polisförbundet påtalade klart och tydligt att arbetstidens förläggning i förhållande verksamhetens krav, medarbetarnas arbetsmiljö och fritid, är väsentlig för bedrivande av en effektiv verksamhet. Men i regleringsbrevet finns inte ett spår av detta.
Jag känner frustration över den ständiga fokuseringen på siffror och över att man inte ser poliserna bakom siffrorna. Det finns andra sätt att producera resultat än traditionella, byråkratiska och förlegade. Arbetssätt och ledarskap som bygger och fokuserar mer på motivation och kreativitet. Tänk om regeringen hade gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att arbeta med motivation som ett verktyg för att förbättra resultaten, då hade vi fått förutsättningar för att bli hur bra som helst.
Det visar tydligt en utredningsgrupp om åtta poliser som själva fick förlägga sin arbetstid och på så sätt ökade produktiviteten med 200 procent. Motivationsfaktorerna var personlig utveckling, att arbeta i yttre tjänst och att få en bra fritid.
Polisförbundet känner till kraften som finns i medlemmarnas kreativitet, och motivation är en förutsättning för ett bra resultat och för att prestera över en längre tid.
Vi behöver moderna arbetsvillkor, som kan anpassas till den enskilde polisen och till de olika faserna i ett liv och arbetsliv. Jag efterlyser ett hållbarhetsperspektiv som ska prägla rekrytering, vidareutveckling och arbetsliv. Som stärker, utvecklar och driver både medarbetare och organisation framåt. Men framför allt vill jag utveckla kreativiteten hos varje enskild polis – det är där de nya tankarna föds. Utan motiverade, kompetenta, envisa och engagerade medarbetare hade inte gärningsmännen i Örebro och Skåne kunnat gripas. Det är medarbetarna som är nyckeln till framgång för svensk polis.
