ANNONS;

ANNONS:

 
 


Polistidningen nummer 4 delas ut runt den 6 september. Nästa nummer kommer omkring 18 oktober. Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Urholkningen av polisrollen måste stoppas

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

”Bättre förhör med
intellektuella hantverkare”

Publicerad 2011-06-30

Insänt Fler och fler mord klaras i dag upp med hjälp av DNA-teknik, analyser av mobiltelefontrafik och kameraövervakning. Ändå ökar inte uppklarningsprocenten.
Detta kan inte bara förklaras med att det kriminella klimatet hårdnat eftersom de flesta mord inte sker i den yrkeskriminella världen, utan fortfarande är ett resultat av enskilda störda personers agerande. Alltså borde något ha blivit radikalt sämre. Den försämringen kan man se ”med blotta ögat” om man arbetat tillräckligt länge med våldsbrott. Jag arbetade med våldsbrott från 1977 till 2008 och min personliga uppfattning är att försämringen beror på att poliser inte tränas upp till intellektuella hantverkare på samma sätt som tidigare.

Eftersom det ingick i mina arbetsuppgifter läste jag igenom 10 till 15 mordutredningar per år från hela landet mellan åren 1995 och 2008, och kunde också jämföra med mordutredningar ända från 1970-talet. Från slutet av 1980-talet då ”allpolisen” plötsligt uppstod som ur gryningsdimman, och specialrotlar slogs sönder, påstår jag att förhörstekniken gradvis försämrats för att i vissa fall bli katastrofalt dålig. Detta trots att den formella förhörsteknikutbildningen blev betydligt bättre och dessutom kompletterades med kunskap om gärningsmäns beteenden.

Vad är i så fall förklaringen? Ja, kanske att man tidigare fick gå vägen via utredning av sexualbrott och misshandelsbrott några år innan man blev kvalificerad att överhuvudtaget delta i en mordutredning. Sex och misshandelsutredningarna ger en större kunskap än vad mordutredningen ger i att hålla förhör, eftersom ärendena är fler och därigenom också förhören av gärningsmän. Det gav alltså den nödvändiga mängdträningen att förhöra motsträviga människor (läs gärningsmän). Sex- och misshandelsbrotten har också något som mordutredningen inte har, ett offer som kan berätta sin version av vad som hänt, vilket skänker utredaren en kunskap om brottet och offret som mordutredningen inte kan ge på samma sätt. Alla mordutredare borde alltså ha en grundutbildning som sex- och misshandelsutredare på minst några år.

Olika människor har olika fallenhet, något som det ofta blundas för inom polisen (”allpolissyndromet”). Att vara en god förhörsledare hänger på förmåga till god kommunikation, inget annat, om man inte använder tortyr men det vill och får vi inte använda. Vid genomläsning av mordutredningar under senare år kan konstateras att det finns förhör med gärningsmän och andra som är rena katastrofer (det fanns givetvis även utmärkta förhör). Katastrofförhören har uppenbarligen förhörsledare som saknar fallenhet, ändå sattes de som förhörsledare för misstänkta, offer och vittnen i en mordutredning! Vägen dit borde ha varit full av kontrollstationer för att ha gjort det omöjligt.

I och med den nya tekniken löser vi i dag mord som i går i princip skulle ha varit omöjliga att lösa. Jag tror att vi av naturliga skäl förlitar oss mer och mer på teknik i stället för långa tidsödande förhör med motsträviga gärningsmän för att lösa brotten. Hela utredningsförfarandet har alltså fått en förskjutning mot resultat av DNA-teknik, analyser och bevakningskameror på bekostnad av kunskap om gärningsmän och förhörsteknik. Detta trots att vi, som ovan anges, har formellt sett bättre utbildning i förhörsteknik och beteendevetande än någonsin tidigare. Utbildningen kan inte ersätta erfarenhet och träning, utan är ett utmärkt komplement. Varför låter vi kunskaper och nya tekniker slå ut varandra?

Pål Johansson