Arkiv

Nya löner i krontal
eller procent?

Publicerad 2011-06-28

Aktuellt Efter att Polisförbundet sa nej till Rikspolisstyrelsens bud om ett nytt avtal väntar nu lönenämnd. Men de nya lönerna blir inte klara förrän i höst.

I och med Polisförbundets nej till RPS bud fördes förhandlingarna till central nivå, det vill säga mellan Arbetsgivarverket och den fackliga förhandlingsorganisationen OFR/S,P,O. Parterna möttes redan veckan efter det att förhandlingarna hade strandat och konstaterade då att de står långt från varandra. Det innebär att frågan om polisernas löner nu kommer att avgöras i lönenämnd.

Nämndens uppgift är att fördela ett bestämt värde för att sätta nya löner. Det värdet, den så kallade stupstocken, regleras i det centrala avtalet som tecknades i höstas. Stupstocksvärdet är 1,8 procent vid det första revisionstillfället, det vill säga den 31 oktober 2010. Om parterna fortsätter att vara oeniga ska lönenämnden fördela ytterligare 1,8 procent den sista oktober 2011. Nämnden ska också ta ställning till om värdet ska fördelas på de anställda i krontal eller procent, samt om det ska ske vid två tillfällen eller om de ska slås ihop.

Förhandlingschef Jan Wallin har fört fram till de centrala parterna att Polisförbundet fortfarande vill ha en gemensam löneanalys och att arbetstidsfrågorna ska upp på bordet igen.

Anna Hjorth

Varför fick RPS nobben, Lena Nitz?

Sju frågor till Polisförbundets ordförande Lena Nitz om varför det blev ett nej till avtalsbudet.

Text: Ylva Norberg

1. Varför sa Polisförbundet nej till budet?
– Våra medlemmar är värda mer än det bud vi fick av RPS, med tanke på yrkets komplexitet, den arbetsinsats som görs och den arbetsmiljö de har. Om vi hade sagt ja hade vi accepterat att de inte är värda mer än budet vi fick.
– Vi hade ett starkt stöd i organisationen för vårt nej. Mig veterligen har det aldrig varit en så stark förankringsprocess som det var denna gång. Vi har haft avstämningar om förhandlingsläget varje vecka sedan i februari med förbundsområdena. 

2. Vad har ni fått för reaktioner från medlemmar?
– Jag har fått positiv respons. Medlemmarna är nöjda med att vi sätter ner foten och visar hur viktiga vi tycker att frågorna är. Dessutom tyckte 18 av 23 förbundsområden att vi skulle tacka nej till budet. Givetvis finns det alltid delade meningar och 20 000 poliser tycker inte precis likadant.

3. Hur kom det sig att det blev nej i ett så sent skede?
– Det finns bara ett tillfälle när man säger ja eller nej och det är vid slutbudet. En förhandling går fram och tillbaka och vi har verkligen försökt och gått så långt vi kan för att hitta en lösning som vi kunde tacka ja till.

4. Det bud som fanns innehöll bland annat löneanalys, höjd ingångslön och förbättrade möjligheter för föräldralediga. Nu får man ingenting av det – hur ser du och förbundsstyrelsen på det?
– Det blir effekten av att vi sa nej.

5. Det värde som fanns i avtalsförslaget var på 4 procent (eller 4,2 om man slopade handledar- och kursledartilläggen). Nu, när det blir lönenämnd, handlar det om ett värde på 1,8 plus 1,8 procent – alltså mindre än det som fanns i avtalet. Hur kunde ni tacka nej till det?
– En förhandling består av att ge och ta, och vi tyckte inte att vi fick tillräckligt.
– Det är bara första revisionstillfället vi går till lönenämnd med, vid nästa revisionstillfälle går vi tillbaka till förhandlingar med RPS.

6. På vilket sätt blir det bättre för Polisförbundets medlemmar med ett nej än ett ja?
– Vi har ansvar, vare sig vi säger ja eller nej. Men vi ansåg att vi inte kunde tacka ja till budet för att det var för dåligt. Vi kanske inte får en lösning på våra yrkanden nu. Men vi kommer att jobba vidare, både i lönenämnden och i nästa avtalsrörelse.

7. Hur är klimatet mellan Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen nu?
– Vi har ett professionellt förhållningssätt till varandra.

 


Varför rekommenderade ditt förbundsområde styrelsen
att tacka ja/nej till RPS bud?

 

Blekinge – Ja

Jonas Nimborn, ordförande

”Naturligtvis tyckte vi också att budet var för lågt, men alternativet var ännu lägre. Och någonstans vill vi ju göra det bästa för våra medlemmar. Om vi hade tackat ja till förslaget så hade åtminstone de nyanställda polisassistenterna fått tusen kronor mer i lön och det totala värdet hade blivit högre. Det är värden som skulle hängt med även till nästa period och de går vi miste om nu. Frågan är vad som händer nu: vi har dragit igång en fajt, men vart leder den?”

 

Norrbotten – Nej

Torgny Olofsson, ordförande

”Vi tyckte, precis som många andra, att det fanns alldeles för lite i budet från RPS. Vi hade verkligen velat att det hade funnits en möjlighet att göra något åt de unga, framför allt polisassistenter, som tjänar för dåligt. Och att arbetstidsfrågorna inte fanns med på bordet tyckte vi också var dåligt. Det som är viktigt för våra medlemmar, den nationella löneanalysen, hoppas vi kommer bli av i alla fall. Nu visar förbundet enad front.”

 

Skåne – Nej

Stefan Olsson, ordförande

”Det viktigaste skälet till att vi rekommenderade ett nej var att det inte fanns några arbetstidsfrågor med i budet. Det var den stora biten för oss och våra medlemmar. Och så att ett av revisionstillfällena hade tagits bort. Dessutom tyckte vi att budet om ingångslön var alldeles för lågt. Vi processade frågan brett, både i vår styrelse och på vårt så kallade Skåneråd. Det var egentligen ingen diskussion, vi var eniga i vårt nej.”

 

Uppsala – Nej

Anna Ramsten, ordförande

”Vi hade en lång diskussion i vår styrelse där vi till slut kom fram till att vi tyckte att förbundsstyrelsen skulle tacka nej. Huvudorsaken var att vi sammantaget tyckte att vi skulle ha sålt oss för billigt om vi tackat ja. Och då framför allt på arbetstidsområdet och den uteblivna retroaktiviteten, alltså att man skulle hoppa över den första lönerevisionen under perioden. Det kändes som att de inte lyssnade eller brydde sig om våra yrkanden.”

 

Östergötland – Ja

Thomas Agnevik, ordförande

”Vi tyckte att man skulle ha sagt ja för att det fanns så mycket värde i slutbudet, som vi inte skulle få om vi sa nej. Det kändes inte som att det fanns någon tydlig strategi för hur man skulle göra för att säkra det ekonomiska värdet när det blev ett nej. Vi arbetar ju alla för att få ut det mesta möjliga för våra medlemmar. När man nu sa nej till budet så borde det ha funnits något annat sätt att säkra hem värdet för dem, men det var för otydligt.”