Debatt Jag blev utsatt för omplacering på falska grunder. Arbetsgivaren lovade att jag skulle få chans att bemöta alla anklagelser, men detta blev inte av. Omplaceringen genomfördes.
Trodde i min enfald att mina fackliga företrädare skulle genomskåda detta, men de lät arbetsgivaren driva igenom beslutet.
Jag bad om att få vara med vid MBL och ville då också ha ett juridiskt ombud med mig. Från arbetsgivarhåll mötte det inget hinder, däremot från min fackordförande – Per-Åke Hammarnäs. Jag var enligt honom inte part i målet, trots att omplaceringen gällde mig.
Jag bad då facket att undersöka riktigheten i vad som framkom som skäl för omplaceringen, utöver de uppdiktade historierna. Det ville de inte göra. Då skrev jag till Hammarnäs och redogjorde för vilka frågor han borde ha ställt i den förhandling som jag inte fick vara med på och de frågor som jag skulle ha ställt i hans ställe. Han svarade att man inte skulle infria detta önskemål. Jag bad också att han skulle kontakta den förra chefen, som kände mig väl, och höra med henne om de påstådda sakerna. Inte heller det ville facket gå med på.
Jag anser att mitt fackförbund inte har ställt upp för mig överhuvudtaget. Att företrädare för arbetsgivaren medgav att han hade farit med osanning för att omplacera mig struntade man fullständigt i, och även förbundet i Stockholm.
Per-Åke Hammarnäs erbjöd mig en träff med styrelsen efter att förhandlingen var klar, men att jag då inte skulle få ta med mig någon. Jag fick också förbud om bandupptagning.
Fick besked att styrelsen inte skulle göra någon inventering av vad jag begärt. Inte heller deltaga i frågestund kring de frågor som jag tyckte borde ha ställts av facket vid förhandlingen. Styrelsen skulle inte heller svara på hypotetiska frågor.
Jag blev chockad över alla förbud och skickade därför frågan vidare, bland annat till förbundsordförande Lena Nitz, om det var i linje med Polisförbundets policy att förbjuda medlemmar en massa saker i samband med möte med facket. Tyvärr har jag ännu inte fått något svar och det har gått många veckor nu.
Jag skrev också till Lena Nitz, Hammarnäs och några andra inom facket och bad dem ge mig ”en enda” anledning till att jag nu fortfarande ska vara kvar som medlem inom Polisförbundet, men har ännu inte fått något svar. Förmodligen för att det inte finns någon bra anledning.
Vid tre tillfällen förvägrades jag också rättshjälp från förbundet i detta ärende på grund av att jag inte varit misstänkt för brott och då får man ingen hjälp.
Kan bara konstatera att facket INTE tar hand om medlemmen i första hand utan väljer att gå arbetsgivaren till mötes. Jag har därför för avsikt att gå ur Polisförbundet vilket jag också rekommenderar andra medlemmar att göra. Ärendet är bedrövligt skött av Polisförbundet.
Ronnie Jaron
SVAR : ”Arbetsgivarens beslut inte orimligt”
Arbetsgivaren påkallade förhandling med Polisförbundet med anledning av att man omplacerat dig till att utföra ditt utredningsarbete på en annan utredningsplats i Göteborg.
Vid förhandling presenterade arbetsgivaren ett underlag om sex sidor som grund för sitt beslut. Polisförbundet yrkade att du skulle beredas möjlighet att yttra dig över underlaget som innehöll olika påståenden om dig i form av tjänsteanteckningar. Du fick information av oss om den förestående skrivelsen från arbetsgivaren och att vi ville träffa dig. Så skedde men vid mötet med dig så hade du redan svarat arbetsgivaren före svarsdatum och du lämnade oss ingen kopia.
På fråga undvek du att svara på om du i ditt svar bemött arbetsgivarens olika påståenden. Vi talade om för dig att detta är viktigt. När vi senare, av arbetsgivaren, fick del av ditt yttrande konstaterades att du inte bemött arbetsgivarens påstående, men i stället angett hänvisningar till Mattias Flink, Thomas Quick, John Ausonius samt Jackie Arklöv. Oaktat att det kvarstod flera dagar på din så kallade remisstid fann du ingen anledning att komplettera ditt yttrande.
Som arbetstagare har du och jag rättigheter och skyldigheter i vår anställning. Detta gäller också arbetsgivaren. Arbetsgivarens beslut har inte av Polisförbundet framstått som orimligt.
Per-Åke Hammarnäs
ordförande Polisförbundet i Västra Götaland
