Polistidningen nummer 5 gavs ut 11 september. Nästa nummer når brevlådorna runt 30 oktober.
 
 
 
 

Arkiv

”Det är så pressat
att många inte vill vara kvar”

Publicerad 2012-08-27

Aktuellt Låg bemanning och många tunga ärenden gjorde att sommaren för poliserna i Örebro län blev tuff. Inför hösten ser det ljusare ut, men fackordförande Anders Sjöberg oroas av att många poliser väljer att lämna jobbet i yttre tjänst.

anders sjöberg

Ålder: 58 år

Fackligt uppdrag: Ordförande
i förbundsområde Örebro.

Arbete: Facklig på heltid, men har en tjänst som jourutredare.

Bor: Strax utanför Örebro.

förbundsområde Örebro

Antal medlemmar:560Antal förtroendevalda:
11 i styrelsen.

Ordförande: Anders Sjöberg

– Den här omgången fick vi inga nya aspiranter, men det ska vi få 2013 och det behövs. Vi märker genomgående att folk inte stannar kvar i den yttre verksamheten som de gjorde tidigare. I våras ledde det till att det var svårt att få personalen att räcka till i flera områden i länet.

Varför vill de inte stanna
i yttre tjänst?

– Många framför att det är arbetstiden det handlar om. Det är så pressat att många inte vill eller orkar vara kvar i den yttre verksamheten. Vi jobbar med den frågan hela tiden fackligt, men det är som att arbetsgivaren inte lyssnar. Man måste skapa förutsättningar för personalen i den yttre verksamheten så att de orkar stanna kvar. Det är en tuff miljö.

Och vart tar de vägen när de går från yttre tjänst?
– Det vi kan se är att man skapat enheter som inte fanns förr. Det är olika specialiserade grupper med många tjänster som nästan alltid bemannas med personal från den yttre verksamheten. Då uppstår det vakanser där.

Hur löste man det under sommaren i år?
– Man koncentrerade sig på det som är mest prioriterat. De som jobbar i specialgrupperna fick gå över till yttre verksamhet i stället. Men det räckte ändå inte. Ett faktum är att många fler tar föräldraledigt under semesterperioden, jämfört med tidigare. Något som klart påverkade bemanningen i stort.

Hur påverkades arbetsmiljön?
– Arbetsbelastningen var väldigt hög, särskilt under första perioden. Vi hade också många frihetsberövade personer, samtidigt som antalet utredare var begränsat. Då blir det en väldig tidspress, särskilt när det är många ärenden som måste redovisas på kort tid – som till exempel ungdomsärenden.