Polistidningen nummer 4  når brevlådan 25-27 juni. Nummer 5 kommer kring 11 september.
 
 
 

nya artiklar

 

Arkiv

 
 

Jakten på en rättvis lön

Publicerad 2012-09-05

Aktuellt Bra lön är ett krav som de flesta kan skriva under på.  Men vad är en okej lönesättning?  Under hösten väntas den efterlängtade löneanalysen bli klar och snart ska Polisförbundet besluta om ett lönepolitiskt program som blir ett verktyg i jakten på den rättvisa lönen.

Lönepolitiska programmet

  • Syftet med programmet är att tydliggöra och sprida Polisförbundets värderingar och syn på lönepolitik.
  • En arbetsgrupp och en referensgrupp har tagit fram programmet som representantskapet ska ta ställning till nu i september 2012.
  • I programmet fastslås bland annat att arbetets svårighetsgrad, befogenheter, yrkeserfarenhet och kompetens är faktorer som ska påverka lönen.

 

Nationella löneanalysen 2012

  • Görs gemensamt av Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen enligt det lokala avtalet RALS-Polis 2010-2012.
  • Ska ge svar på frågan om det finns oskäliga löneskillnader i poliskåren.
  • För att kunna jämföra löner på ett rättvisande sätt måste alla lönepåverkande faktorer vägas in. Arbetsbeskrivningarna för liknande befattningar skiljer sig åt mellan olika myndigheter.

 

Månadslöner för poliser 2011

  • Genomsnittslön kvinnor: 27 600 kr.
  • Genomsnittslön män: 29 400 kr.
  • Genomsnittslön för alla poliser i Sverige: 28 900 kr.
  • Lägsta lön: 24 600 kr, kvinnor i Blekinge.
  • Högsta lön: 31 900 kr, män i Stockholm.

Med månadslön avses avtalad lön inklusive fasta tillägg, rörliga lönetillägg som till exempel ob-, jour- och beredskapsersättning samt naturaförmåner.

Källa: Statistiska centralbyrån

För många poliser  är lönen den viktigaste fackliga frågan och en källa till ständiga diskussioner. Ställt på sin spets står stad mot landsbygd, äldre mot yngre, kvinnor mot män, civilanställda mot poliser och tjänsteår mot individualitet.

Den nationella löneanalysen är ett viktigt verktyg för att undersöka om det förekommer oskäliga löneskillnader i den svenska poliskåren. Egentligen skulle analysen redan vara färdig. Men symptomatiskt nog kom segdragna löneförhandlingar emellan och analysen blir sannolikt klar nu under hösten.

Polisförbundets officiella syn på lönepolitiken formuleras i det lönepolitiska programmet som representantskapet har möjlighet att godkänna, i september. Semiindividuell lönesättning är ett nytt begrepp som ingår i programmet. Enligt Polisförbundets nytillträdde förhandlingschef, Björn Kellerth, betyder ordet att lönen framförallt ska baseras på vad en polis gör enligt sin arbetsbeskrivning. Dessutom ska en mindre del av den semiindividuella lönesättningen kopplas till hur den enskilde utför arbetet.

”För mig är det bara arbetets innebörd som borde spela in”

Förra gången Polis­förbundet presenterade ett lönepolitiskt program rådde en annan tid och på många sätt levde vi i en annan värld. Inget Palmemord, med nutida mått mätt en delvis uråldrig teknik, annan typ av terror och kalla krigets skugga – polisens förutsättningar och utmaningar var helt andra än i dag. Året var 1983.

– Jag är lite förundrad över att det skulle ta 30 år att ta fram ett nytt program. För tolv år sedan gjordes ett försök som rann ut i sanden, säger Björn Kellerth och fortsätter:

– I det nya programmet konstaterar vi att kriterierna för lönesättning ska vara lika i hela landet. För löneskillnaderna gäller att de kan förekomma men de ska inte vara oskäliga.

Att löneskillnader på grund av annat än utfört arbete överhuvudtaget förs fram är kontroversiellt. Per Hörberg, ordförande för Polisförbundet i Västerbotten, är känd för att argumentera mot att polisers löner ska variera beroende på vilken myndighet som de arbetar i.

– För mig är det bara arbetets innebörd som borde spela in, inte bostadskostnader. För övrigt är det mig veterligen inte svårt att hitta folk som vill jobba i Stockholm och därför är det inte marknadsanpassning att höja lönen där. Är det marknadsanpassning man är ute efter ska lönen i stället höjas i glesbygden där det är svårt att få folk.

Framför allt anser Per Hörberg att en princip om lön relaterad till boendekostnad får orimliga konsekvenser. Hur vägs hyresrättsboende mot villaboende? Ska en polis som bor i en exklusiv del av en ort tjäna mer än sin kollega som bor i ett område med billigare bostäder?

– Du ser, förvirringen blir ju total, säger han.

Tusenkonstnär i Stockholm

Vårdare inom psykiatrin, vakt vid riksdagshuset och busschaufför. Kristoffer Samsing var och är mångsysslare. Idag säger han att han älskar sitt jobb – och lönen.

Kristoffer Samsing

Ålder: 38 år.

Arbetar: Stations­befäl, Norrmalm, Stockholm.

Bor: Bredvid jobbet på Kungsholmen, Stockholm.

Familj: 4-årig dotter.

Tjänar: 31 900 kr per månad.

År i yrket: 12.

Kristoffer Samsing säger skämtsamt att han är den polis i Sverige som har flest övertidstimmar, runt 600 per år. Förmodligen hör han också till de som dessutom sover minst. Mer än fyra – fem timmar behövs inte, inte ens för att smälta triathlonträningen.

– Det var Carin Götblad som sa att jag jobbar mest, jag vet inte om det stämmer. Kanske finns det någon mer arbetsnarkoman där ute, men jag hör nog till de värsta.

Förutom alla övertidstimmarna har han knäckt extra som busschaufför och sängförsäljare – vid sidan om polisjobbet. Men nu satsar han den tiden på att umgås med sin dotter i stället. Kristoffer Samsing har alltid varit sådan. Aktiv. Som barn fick han dispens för att dela ut tidningar trots att han egentligen inte hade åldern inne.

– Att jag blev polis berodde på att jag måste ha ett jobb där det händer något, men mest för att ställa till rätta och hjälpa. Nu trivs jag för att det är så socialt.

”Ibland undrar jag vad nya poliser förväntar sig”

Sedan säger Kristoffer Samsing att han inte är speciellt representativ för poliskåren vad gäller förnöjsamhet med ersättningen. De många övertidstimmarna gör att han upplever att han har en högre lön än sina 31 900 kronor.

Han nämner timingen. Rätt jobb vid rätt tidpunkt, i hans fall på länskommunikationscentralen, betyder mycket för den fortsatta löneutvecklingen. Kraven på högre löner till storstadspoliser ställer han sig tvekande till med hänvisning till att det är upp till den enskilda att bedöma för- och nackdelar med olika alternativ.

– Med risk för att bli missförstådd: Man har ett eget ansvar att väga lön mot kostnader, så är det för alla, inte bara för poliser. Men jag förstår att poliser som får ut under 20 000 i månaden har svårt att klara sig. Minimilönen borde höjas och löneutvecklingen bli bättre.

Han påpekar att han tycker att det vore bra om blivande poliser, under utbildning, fick mer information om lönevillkor.

– Ibland undrar jag vad nya poliser förväntar sig. Är det ingen som talat om för dem ungefär hur stor en polislön är?
Ett argument som framförs för att poliser i storstadsregionerna ska ha högre lön är att ni har högre utgifter än landsortspoliser? Vad tycker du?

– Jo, det pratas ju mycket om det, så visst. Men samtidigt tycker jag att det finns fog för tanken att poliser i glesbygd som ofta jobbar ensamma ska få kompensation

Dyrt leva i Tärnaby

Efter åtta år tröttnade Jan Andersson på Stockholm och flyttade till Tärnaby i Lappland. Nu konstaterar han att arbetsvardagen som polis skiljer sig så mycket åt mellan storstad och landsbygd att det egentligen rör sig om olika yrken.

Jan Andersson

Ålder: 51 år.

Arbetar: Polis
i Tärnaby.

Bor: Tärnaby, Väster­botten.

Familj: Hustru
och två barn.

Tjänar: 29 000 kr per månad.

År i yrket: 31.

Sommaren 2012 är kall i lapplandsfjällen men mindre blöt än i övriga landet. Snön ligger kvar längre än vanligt i terrängen. Här har Jan Andersson jobbat under merpaten av sin tid som polis. Det har gått nästan ett kvarts sekel sedan han lämnade polisen i Sollentuna. Då var han trött på att se våld i nära relationer. Samma offer och samma gärningsmän gång på gång.

– Men den delen har blivit bättre nu. Polisen och de sociala myndigheterna har mera beredskap och rutiner.

Den lappländska glesbygden var väsensskild. Ett annat jobb. Lugnare på ett sätt, mera påfrestande på ett annat.

– När jag klev ur bilen kunde jag vara ensam och utan kommunikation i flera timmar. Här kör vi två stycken på jobb som man åker med två fulla bilar till i storstaden.

– Att ta ett steg tillbaka ingår. När vi misstänkte att folk var narkotikapåverkade vid hotellet lät vi bli att ingripa eftersom situationen hade kunnat spåra ur.

”Det kan vara väldigt tufft ekonomiskt”

Som ny polis i Tärnaby var Jan Andersson nöjd med lönen. Det var tid för den stora lönekampanjen ledd av Gunno Gunnmo, dåvarande ordförande för Polisförbundet. Ingen svensk polis skulle tjäna under 15 000 kronor i månaden. Dessutom hade Jan Andersson 2 000 kronor i månaden i kallorts­tillägg.

Men det var svårt att få pengarna att räcka till.

– Småbarn, skidor, skidor och skidor. Nu har de flyttat ut och jag har aldrig haft så bra ekonomi, säger han med ett skratt som fastnar halvvägs när han får nästa fråga.

Är det rimligt att storstadspoliser ska tjäna mer på grund av högre levnadsomkostnader?

– Helt fel, dyrare än uppe hos oss finns ju inte!

Huspriserna är i och för sig låga i Norrland jämfört med Stockholm, men så tillkommer allt det andra. Det är klent med konkurrens mellan butikerna, kanske finns det bara en mataffär på orten – om ens det.

– Inga reor, långa resor, pendling … Det kan vara väldigt tufft ekonomiskt.

Vad är bäst med att jobba i Tärnaby?

– Att det inträffar lite av varje. Vad som helst kan hända, du måste vara förberedd på det totalt oväntade.

Och sämst?

– Dödsäsongen. Senvåren när skidåkningen är över och sommarturisterna inte kommit än. Då är det stiltje på allvar.

Kräver lika lön

Helena Isaksson jobbar 75 procent och tycker inte att den individuella lönesättningen är dålig för henne.

– Samtidigt vet jag att många halkat efter när de varit gravida och mammalediga. Där har vi haft ett stort problem, förhoppningsvis har det blivit bättre, säger hon.

Helena Isaksson

Ålder: 33 år.

Arbetar: Närpolis
i Halmstad.

Bor: Halmstad.

Familj: Make och två barn.

Tjänar: 25 400 kr per månad.

År i yrket: 7.

Inte underbetald, men det är klart att lite mer hade inte varit fel. Ungefär så sammanfattar Helena Isaksson sin syn på lönen. En ganska vanlig betraktelse angående den egna ekonomin enas vi om. Själv jobbar hon inte heltid på grund av sina små barn och får mindre på kontot, men hon tycker inte att det påverkat lönesättningen. Hon nämner dock att andra som varit gravida känt sig drabbade.

Sedan berättar hon om då hon vikarierade som inre befäl tillsammans med två manliga kollegor.

– Jag var nöjd med lönen men killarna drev på för att vi skulle få mer och det var verkligen jättebra gjort.

Det märks att ämnet är känsligt. Helena Isaksson tystnar, formulerar sig.

– Av något skäl är män mer medvetna om lönen, tror jag. Vi kvinnor är så himla nöjda och tacksamma.

”Vi kan vara tolv stycken i tjänst i hela länet”

Det pratas mycket lön på hennes arbetsplats. Polismyndigheten i Halland är speciell såtillvida att den ligger mellan storstäderna Göteborg och Malmö där lönen är högre. Mil efter mil av glesbygd och samtidigt Halmstad som klassisk sommarmetropol i dignitet med Åre, Visby och Smögen.

– Men jag har egentligen inte diskuterat lönerna med folk från Malmö och Göteborg där jag inte känner några kollegor, säger Helena Isaksson.

Hon är motståndare till att storstadspoliser ska tjäna mer än sina kollegor på landsbygden. Snarare tycker hon att det finns goda motiv för att poliserna i Överkalix, Tärnaby och Halmstad ska tjäna lika mycket som poliserna i Malmö, Stockholm och Göteborg.

– Tryggheten är en faktor. Jag vet inte exakt hur det fungerar i Stockholm men visst finns där fler poliser? Vi kan vara tolv stycken i tjänst i hela länet.

Dessutom anser Helena Isaksson att det inte nödvändigtvis behöver vara billigare att bo i glesbygd än i storstad. Ibland kan det däremot vara dyrare. Som exempel nämner hon Halmstad. På pappret en mindre ort, men bostadspriserna är höga på grund av det attraktiva läget.

– Som ny polis kanske du inte har råd att köpa ett hus alltför centralt. Jag har vänner som valt att bo ett par mil utanför staden där det är billigare, men de får bort höga pendlingskostnader i stället.

Visst det är dyrt att köpa en fin våning i Stockholm, men många gör också stora vinster när de säljer. Ska de dessutom ha högre lön? Vad man jobbar med är det enda som borde spela in.