Arkiv

I november tecknade Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet ett avtal. Nu driver Björn Kellerth på för att även arbetstidsdiskussionerna ska ge konkreta resultat. Foto: Magnus Laupa

En polisförbundare
och en tjänsteman

Publicerad 2012-12-16

MÖTET Trygghet är ett centralt begrepp i Björn Kellerths liv. Samtidigt drar sig inte Polisförbundets nye förhandlingschef för att fatta beslut på volley.

BJÖRN KELLERTH

Ålder: 45 år.
Bor: I Sollentuna, norr om Stockholm.
Familj: Tonårsdotter, särbo och fyra bonusbarn.

Karriär i urval: Juridikstudier, polishögskolan från 1990. Utryckningspolis i Solna. Snabbt förtroendevald i Polisföreningen Birka. Facklig på heltid sedan 1998. Styrelseledamot i förbundsområde Stockholm samt förbundsstyrelsen.
Bisyssla: Ordförande i bostadsrättsförening med nästan 600 lägenheter och tre anställda.

Aktuell som: Ny förhandlingschef för Polisförbundet sedan i somras.

Inleder ofta meningar med:
– Jag har respekt för den uppfattningen, men …

Beskriver sig själv som: Strukturerad, noga med tider. Positiv. Kan skilja på sak och person. Tar gärna frågor på volley. Kan vara lite otålig. Gillar att ”provskjuta” saker, för att se vad ett förslag väcker för reaktioner.

Fritid: Gillar sport. Travintresserad. Äger ”vad som kanske motsvarar ett strå i svansen” av stjärntravaren Maharajah, som kommit tvåa i Prix d’Amerique.  Följer samhällsnyheter i allmänhet och polisdebatten i synnerhet. Övningskör med dottern, som senast frågade:
– Känner du dig trygg när du åker med mig?

Björn Kellerth står ofta upp vid skrivbordet när han jobbar. Och har han inte besök, eller ett brännande samtal, håller han dörren öppen till sitt hörnrum, med utsikt över Klara kyrka, mitt emellan Stockholms Central och Sergels torg.

Under förra avtalsrörelsen var Björn Kellerth en del av Polisförbundets styrelse. Då ledde han bland annat intensiva diskussioner kring Rikspolisstyrelsens slutbud, i samband med ett ordföranderåd i maj förra året. Mitt i hetluften förde han med till synes välbevarat lugn debatten framåt. De diskussionerna ledde sedan till ett nej till RPS bud.

I årets snabba avtalsrörelse fick Rikspolisstyrelsen ett ja från Polisförbundet, och Björn Kellerths roll är delvis förändrad. Klivet från att vara förtroendevald, med rätt att tycka, till att som tjänsteman dirigeras av sina forna styrelsekollegor, är en omställning. Då och då får han lov att bita sig i tungan.

– Jag kan ha lite svårt att avhålla mig från att ge uttryck för saker och ting som kan uppfattas som politiska ställningstaganden. Samtidigt tycker jag att det visar på ett engagemang. Men det gäller att vara tydlig med att det då är min personliga uppfattning, säger han.

”Det finns många svåra pussel – men det kanske viktigaste är livspusslet. Saknas bitar eller att man inte hittar ett stort antal bitar så kommer det i sig avspegla sig i hur man i slutänden utför sitt arbete.”

Mitt under intervjun ringer en svart, lurlös konferenstelefon, som står på bordet emellan oss.
– Det här har aldrig hänt förut, säger Björn Kellerth förbryllat.
Det är en Evelina från Postkodlotteriet som ringer. Hon söker Niklas i Lövbacka.
-Då har du ringt lite fel. Jag som trodde att du ville tala om att jag vunnit på mina lotter, säger Björn Kellerth och skrattar gott åt Evelinas förvåning när hon får höra var hon hamnat.

Några Postkodlotter har Björn Kellerth inte köpt, så oddsen var inte på hans sida i det fallet. Däremot brukar han spela på hästar, närmare bestämt V75. En gång genererade en rad som han plitat ihop över en halv miljon kronor, berättar han. Och även om de var tio som delade på vinsten blev det ett rejält tillskott i plånboken.

Hur respektive polisplånbok sväller efter den här avtalsrörelsen beror delvis på vad som händer i de lokal- lokala förhandlingarna, ute på myndigheterna. Men de flesta får redan nu till jul ett engångsbelopp på 6 500 kronor. Därutöver tackade förbundet ja till en lönehöjning på 2,9 procent, på kollektiv nivå, från 1 april nästa år.
Arbetstidsfrågorna – som var förbundets huvudyrkanden – ansåg RPS inte att det fanns tid nog att förhandla klart om. I stället ska de omhändertas i en åtagandegrupp.
– Det gäller att alltid oförtrutet kämpa vidare. Det är inga stora förändringar vi yrkar på, men ack så viktiga. Och jag tror att RPS borde ställa sig frågan varför en del siffror inte ser så bra ut, men framförallt vad man ska göra för att vända dem. Där tror jag att arbetstidsfrågorna spelar en viktig roll, säger Björn Kellerth.

När det nya arbetstidsavtalet, ATA, klubbades 2008 betalade ökad arbetstid en stor del av förbättringarna på pensionsfronten. För Stockholmspoliserna, som då hade ett gynnsamt eget arbetstidsavtal, innebar detta en påtaglig ökning, framför allt för skiftjobbare. Polisförbundet Stockholm stred under parollen ”Hata ATA” mot överenskommelsen, och stämningen mellan Stockholm och förbundsstyrelsen blev milt uttryckt ansträngd.

Då var Björn Kellerth arbetstidsansvarig i Polisförbundet Stockholm. När jag frågar om motsättningarna betonar han att det är tillämpningen av arbetstidsavtalet han ser som det största problemet. Och det framgår tydligt att han hellre tittar i vindrutan än i backspegeln.

– Jag kan tycka väldigt mycket om personer som står upp för det de tror på och argumenterar för den varan, just för att de är på det sättet, även om jag inte delar den personens uppfattning. och även om man haft en ganska hård dust med någon är det för min del utagerat och klart när man gått därifrån, säger han.

Den här avtalsrörelsen var alla yrkanden öppna. Såväl Polisförbundets som Rikspolisstyrelsens inlagor nås med ett klick via förbundets hemsida. Yrkandena är formulerade som färdiga avtalstexter, som kan vara lite svårtolkade.
Skulle förbundet få gehör för alla arbetstidsyrkanden skulle det innebära ungefär 50 minuter kortare veckoarbetstid för treskiftare, förklarar Björn Kellerth, som är nöjd med den nya öppenheten.

-Det är väl bra, att man synliggör för alla vad man pratar om. Det blir lätt det här hysch, hyschet annars, säger han.

Mindre öppet hanteras ett annat dokument: Den så kallade lönebilden, en jämförande kartläggning av löneläget inom polisen. Den statistiken utgör grunden för en analys av löneskillnaderna som förbundet, RPS och ST inom polisen ska göra gemensamt.
Rapporten har belagts med förhandlingssekretess, vilket på sina håll givit upphov till kritik. Att alla fack inte varit med och finansierat kartläggningen är enligt Kellerth ett starkt skäl till att man valt att hålla rapporten inom en snäv krets.

I september hölls ändå en muntlig redovisning av kartläggningen, vid ett extra ordföranderåd, där Björn Kellerth åter tydligt förde processen framåt. Gång på gång frågade han åhörarna om de kände sig trygga med den information de fått.
– Jag brukar göra så för att hela tiden skaffa en kvittens. Alla kan inte vara överens, men jag vill att alla ska känna att de förstått gången. Jag vill gärna få med alla på tåget, men till sist stängs dörrarna.

Löneläget på Säkerhetspolisen, RPS och SKL ingår inte i kartläggningen. Björn Kellerth flaggar för att förbundet på något sätt ska söka komplettera underlaget i bland annat de delarna.
-Vi gör vad vi kan för att lönebilden ska vara så kvalitetssäkrad som möjligt, säger han.

När analysen väl är klar står förbundet måhända vid ett nytt vägskäl. För om det finns oskäliga löneskillnader så bör dessa åtgärdas på något sätt, enligt förbundets nyligen antagna lönepolitiska program. Men hur det ska gå till blir i så fall en fråga att hantera i samband med nästa avtalsrörelse.