ANNONS;

ANNONS:

 
 


Polistidningen nummer 4 delas ut runt den 6 september. Nästa nummer kommer omkring 18 oktober. Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Urholkningen av polisrollen måste stoppas

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

500 år av utanförskap

Publicerad 2013-04-05

Aktuellt Tvångssteriliseringar. Barn som nekats skolgång. Övergreppen mot romer i Sverige dokumenteras nu i en så kallad vitbok.  Samtidigt ökar antiziganismen, säger Gunno Gunnmo, före detta länspolismästare och en av dem som arbetar med vitboken.

Samlat grepp
om övergrepp

Delegationen för romska frågor lämnade sitt betänkande ”Romers rätt – en strategi för romer i Sverige” 2010.  Ett av förslagen var att man skulle tillsätta en kommission, men regeringen valde att begränsa satsningen till en vitbok om övergreppen mot Sveriges romer under 1900-talet. Boken ska även spegla hur Förintelsen drabbade romer under andra världskriget.

Gunno Gunnmo, som var biträdande ordförande i delegationen, ingår nu i en grupp som på integrationsminister Erik Ullenhags uppdrag arbetar med vitboken.
I maj beräknas ett råmanus vara klart.

Vi träffas inför romernas nationaldag, som infaller 8:e april. Gunno Gunnmo berättar att det finns noteringar om romer i Sverige från 1512 – för fem sekel sedan. Allt sedan dess har deras historia präglats av utanförskap.

Så sent som 1914-1954 var det förbjudet för romer att över huvud taget resa in i landet. När Sverige och Finland delades upp förlorade släkter som hamnade på var sin sida av gränsen kontakten. Sedan, när den nordiska passunionen bildades, kunde romer som bott i Finland åter komma till Sverige.

På den tiden var den svenska polisen kommunal och enligt Gunno Gunnmo ville kommunerna inte ha romerna i sin kommun.
– Då fick polisen ofta i uppdrag att förpassa romska familjer över kommungränsen, säger han.

När han själv började som polis, i mitten av 1960-talet, var polisen förstatligad. Gunno Gunnmo minns att det fanns poliser som drog alla romer över en kam, men han vill också minnas att det fanns kollegor som förmådde att se individerna.

Någon registrering av etnicitet har vi inte i Sverige, men delegationen för romska frågor bedömde 2010 att det då fanns cirka 50 000 romer och resande i Sverige. I vilken grad de grupperna hör ihop finns det olika uppfattningar om.

Gunno Gunnmo betonar att romer inte är någon homogen grupp, utan individer som ingår i en rad olika släkter med skiftande bakgrund – geografiskt och kulturellt. Det starka utanförskapet är dock en gemensam nämnare. Det finns en bild av att ansvaret för detta är romernas eget, en syn som bland annat vitboken ska söka förändra.
– Det är så lätt att man bara pratar om arbetslöshet, utbildning och drogmissbruk, utan att man förstår romerna. Den som vill köpa en lägenhet får ofta grannarna emot sig. Och om man skaffat sig en akademisk utbildning, men har ett typiskt romskt efternamn, så får man i alla fall inte jobb. Utanförskap är väldigt sällan självvalt, säger Gunno Gunnmo.

Han vill passa sig för generaliseringar, men samtidigt bjuda på en viktig insikt.
– Även om många romer misstror institutioner, kan de ha förtroende för enskilda personer på en myndighet. Har man någon som kan förmedla kontakten kan ett förtroende skapas, säger han.

Det har knappast undgått någon att det på senare tid har kommit många romer från Östeuropa till Sverige.
– Det beror på situationen i deras hemländer och då inte bara möjligheten till försörjning och ett anständigt liv, utan även den politiska situationen. Det finns ju en tilltagande antiziganism i hela Europa.

Även i Sverige har romer, efter en period av ökad acceptans, känt av en förändring, enligt Gunno Gunnmo.
– Romer som vi talar med upplever att klimatet har hårdnat, att man känner sig rädd på ett sätt som man inte har gjort förut.

Ingen är fri från fördomar. Det gäller att vara medveten om detta, framhåller Gunno Gunnmo. Och för en person som är en del av majoriteten, som aldrig behövt gå hungrig, kan det vara extremt svårt att förstå exempelvis en tiggare. Debatten om tiggeriet handlar också ofta om att det är ”organiserat”.
– Om jag och mina syskon skulle ha varit tvungna att åka från Jämtland till Stockholm för att tigga ihop till mat för dagen, så är det klart att vi skulle ha organiserat oss. Vi hade delat upp  oss. Vi hade försökt att vara så rationella som möjligt för att få in så mycket pengar som möjligt. Så klart att vi också skulle delat på pengarna.

Gunno Gunnmo undrar också varför media och andra framhåller att tiggarna är romer, när det handlar om människor vars alternativ är att svälta.
– Vilken färg man har och vilken etnisk grupp man tillhör ska inte ha någon betydelse alls för polisen. Vårt handlade ska ju utgå från människors behov av skydd och hjälp, eller vad individen har gjort – alltså vad individen är misstänkt för, eller blivit utsatt för.

Men att poliser gång på gång kan uppleva att deras fördomar bekräftas är inte konstigt, menar han.
– Som polis riskerar man ju att få en skev bild, eftersom vi kallas till platser där någon människa fallit ur ramen och det inträffat en social katastrof av något slag. Det gäller att hela tiden bearbeta den här frågan, så att vi inte sätter likhetstecken mellan vad vi ser på samhällets bakgård och hur människor är. Som polis får man unika möjligheter att se elände och om man vill också unika möjligheter att se människan bakom eländet.