Polistidningen nr 1 delas ut runt 9:e februari. Nästa nummer når brevlådorna på skärtorsdagen.
 
 
 
 

Arkiv

Håller organisationen på att straffa sönder oss?

Publicerad 2013-05-12

Insänt Efter senaste Polisförbundsårsmötet i Västra Götaland ställde jag mig den frågan, detta efter två framträdanden/uttalanden under årsmötet som gjorde mig brydd.

Det ena var när en företrädare för chefssektionen gick upp och pratade för en motion om att cheferna behöver ett eget huvudskyddsombud, eftersom de vanliga skyddsombuden inte klarar av chefernas arbetsmiljöfrågor. Hon nämnde att flera chefer upplever ett hat mot dem från sina underordnade, alltså från oss gräsrotspoliser.

Ett hat, hörde jag rätt? Flera med mig reagerade likadant. Hat är ett ord som för mig personligen är extremt laddat. Om man nu känner ett hat nedanifrån, ska man nog inte skrika efter ett huvudskyddsombud, utan istället ställa sig frågan ”är jag en tillräckligt kompetent chef med självinsikt, har jag brister i mitt ledarskap som föder detta ”hat”?”. Personligen delar jag inte alltid mina chefers beslut, men inte odlar jag ett hat på grund av det!

Hon nämnde att ett huvudskyddsombud är av stor vikt, när vi nu snart går in i den stora omorganisationen. Flera chefer är oroliga och osäkra för vad som kommer att hända med deras tjänster och de kommer säkerligen behöva ett visst stöd, vilket är olyckligt. Men när vi har en organisation som ofta skickar folk som inte passar in/misskött sig, snett upp, istället för ner, så är detta ett måste. IGV och utredning skriker efter folk medan mellanchefer och staber bara blir fler och större. Att se över vår organisation är sunt om vi någonsin ska kunna leva upp till vår värdegrund. Ironiskt är det ändå att vissa av dessa chefer kanske själva tagit beslut på att poliser ska ansvara för arrester, receptioner mm och nu således får känna på sin egen medicin. Släpp prestigen och kom ner till vår nivå, ni behövs i verksamheten!

Den andra var när en före detta hög chef berättade att han ställer sig kritisk till polisens underrättelsemodell och att vi, Polisförbundet, måste bli bättre på att ta debatter. Då ställer jag mig frågan: Varför har vi så lågt i tak att en så hög chef inte kan lyfta saklig kritik när han är i myndigheten, utan att vara rädd för repressalier? Varför har inte han tagit debatterna?

Jag vill passa på att lyfta fram polischefen Patrick Ungsäter, som på ett föredömligt sätt gick ut i media, tog oss i försvar och gav oss beröm, trots att drevet emot oss var i gång. Detta i samband med guldrånet i Södertälje. I mina ögon är du en förebild, liksom de kollegor som agerade under själva händelsen. Du är en ledare som förstått hur man ska behandla sin personal! Tänk om bara fler vågade …

Med detta sagt, det är dags att Bengt Svenson och Beatrice Ask lägger ner sina piskor om snabba resultat, slopar tanken på att ta in civil kompetens på polispersonals bekostnad och löser det verkliga problemet. Det vill säga: varför vi inte kan/vill/vågar lyfta problem och varför vi inte trivs och presterar som vi borde. Hur har det kunnat bli så här illa i ett yrke där de flesta trivs i rollen som POLIS?

 

Peppe Larsson, IGV Borås.