Polistidningen nr 4 delades ut runt 7 september. Nästa nummer kommer 19:e oktober. Hela årets utgivningsplan finns här.
 

Arkiv

6 scener ur
ett ordförandeskap

Publicerad 2013-05-13

Reportage Drygt två år har gått sedan Lena Nitz tillträdde som ordförande för Polisförbundet. Nära två år är kvar till nästa representantskap.
Lena Nitz pratar om halvlek, fotbollsfrälst som hon är. Men efter ett par dagar hack i häl på henne står det klart att ordförandeuppdraget inte är någon lek alls.

1. Årsmötesinspiratör.

Illustration: Annelie Carlström/Woo Agentur

I ett konferensrum i kvarteret Kronoberg är det årsmöte för Polisförbundets medlemmar inom Säkerhetspolisen. Lena Linusdotter Nitz intar talarstolen för att hålla i förmiddagens enda punkt ­ –  information och inspiration.

Hon konstaterar att 2012, året som ska summeras, för Säkerhetspolisens del har präglats av tvära kast: chefsbyte, justeringar i organisationen och ett läge då svångremmen först drogs åt, för att sedan släppas ut igen.

Så sent som i december avtackades ett tiotal medlemmar som nappat på ett erbjudande om förtidspension. Parallellt pågick nyrekryteringar och förberedelser för den kommande flytten till egna lokaler i Solna.

– Det är oerhört viktigt för mig att komma ut och träffa er. Att kunna säga att jag har hört, jag har sett, jag har känt hur ni har det, säger Lena Nitz.

Under dagen lyftes en rad funderingar kopplade till rörligheten mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen, nu när Säpo väntas bli en egen myndighet:

– Det är svårt med rörligheten redan som det är nu. Vi ser inte att det här kommer att förbättra för oss.

– Är vi skyldiga att följa med, eller kan vi avstå?

– De som går tillbaka till den öppna polisen – vad går de i så fall tillbaka till?

– Vad händer om alla spanare och livvakter söker sig tillbaka till den öppna polisen?

Lena Nitz poängterade att Polisförbundet tryckt på vikten av rörlighet i det remissvar som förbundet formulerat om omorganisationen.  Men när det gäller hur det kommer att bli är frågetecknen än så länge betydligt fler än svaren.

2. Avtackning.

Bubbel och tilltugg. Tända ljus och ett stort presentbord. Det är den 21 mars och Polisförbundets kansli är förvandlat inför ombudsmannen Bengt Sundbergs avtackning.

Det har gått 24 år sedan han inledde sin bana på förbundet och åkte land och rike runt med dåvarande ordföranden Gunno Gunnmo.

Gästerna är många. En annan Bengt – rikspolischefen, med efternamnet Svenson  –  har både hunnit komma och gå när Lena Nitz ringer i en klocka och tar till orda:

– Bengt, du har varit en guldgruva när vi har försökt att förstå rutinerna och bakgrunden till gamla beslut och avtal. Det här med pensioner är ju ditt specialområde och jag har ju verkligen fått mig en tankeställare. Är det verkligen så smart att låta människor gå när de är som mest erfarna, produktiva och självgående? Visst, din funktion på kansliet kan ju ersättas, men din personlighet och din visdomskälla – där är du långt ifrån ersättningsbar, säger hon.

3. På turné.

Rätt organisation, rätt utbildning och rätt villkor. Det är grundpelarna i resonemanget när Lena Nitz beskriver vad Polisförbundet strävar efter. Det är den andra april och denna dag är det Kungsbackapolisen som får besök.

Dagen inleds med möten med bland andra chefer och utredare. På eftermiddagen är det Kungsbackapoliserna i yttre tjänst som spetsar öronen och svarar på frågor om vad de vill ha ut av förbundet.

Med på resan är även Polisförbundets förhandlingschef Björn Kellerth, som bjuder på dagsfärska rapporter om förhandlingsläget på flera fronter.

När han inför treskiftarna kommer in på förhandlingarna om arbetstidsavtalet teaterviskar Lena:

– Ta tempen!

Det handlar om att testa förslaget till förhandlingsupplägg som snickrats ihop inför morgondagens manglingar med Rikspolisstyrelsen.

Sagt och gjort. Björn redogör för vad förslaget är tänkt att ge i form av arbetstidsförkortning för skiftjobbare – och vad det skulle kunna kosta.

Ingen gör vågen, fastän upplägget, om det skulle gå igenom, skulle smaka betydligt mer än det kostar, räknat i årsarbetstid.

– Varför måste man alltid försämra något? är en av kommentarerna.

Diskussionen som följer visar att det finns olika uppfattningar om vilken som är den viktigaste frågan för förbundet – arbetstiderna eller lönen. En polis säger att lönefrågan överskuggar allt. Han undrar också hur det kan skilja så mycket mellan Kungsbacka och Göteborg, mindre än 30 minuter bort med pendeltåget, om än på andra sidan länsgränsen.

En kollega berättar att hon skulle vilja få ut pensionsavsättningen i reda pengar, i stället för insatta på sitt pensionskonto.  En annan tycker tvärtemot att avsättningen är jättebra.

Och visst vill även treskiftarna i Kungsbacka ha kortare arbetstider. Men flera uttrycker att förkortningen skulle behöva vara flera timmar i veckan för att verkligen göra skillnad.

Illustration: Annelie Carlström/Woo Agentur

4. Avtalskonferens.

Bli-blipp, bli-blipp, bli-blipp låter det från Lena Nitz mobiltelefon, som har högtalarläget på där den ligger på konferensbordet. Det är den andra april och Lena har i egenskap av ordförande för dagens avtalskonferens just knappat in koden för att starta telefonmötet. Nu ansluts ett 60-tal deltagare i snabb takt.

Med på mötet är förbundsstyrelsen, ett par representanter från varje förbundsområde och några av ombudsmännen. Förhandlingschef Björn Kellerth, som sitter med Lena i konferensrummet de fått låna av Kungsbackapolisen, håller i uppropet.

En powerpointpresentation med möteshandlingar har mejlats ut tidigare samma dag.  Lägesraporter om bombskyddet och löneanalysen hör till punkterna på dagordningen. Men den stora frågan är ett förslag till yrkande inför arbetstidsförhandlingarna med RPS.

Lena fördelar ordet och radiodisciplinen är oklanderlig. En hostning är det enda som bryter av under hela dragningen.

Varje förbundsområde berättar i tur och ordning vad de tycker om förslaget. Responsen är huvudsakligen försiktigt positiv, men flera betonar att det kommer att behövas tid att förankra upplägget när det väl är dags nå en överenskommelse.

Bli-blipp, bli-blipp, bli-blipp låter det åter från Lenas mobiltelefon när deltagarna lämnar avtalskonferensen. Minuten efter är det dags för henne att knappa igång ett nytt telefonmöte, denna gång med förbundsstyrelsen.

5. Utsättning.

Klockan närmar sig elva och Kungsbackapolisen Simon Jonasson är redo för sitt nattpass. Han har båtmössan innanför bältet. Tjänstevapnet sitter i ett benhölster – något som alla poliser i yttre tjänst i Halland får om de vill.

Så var det inte hos Västerortspolisen i Stockholm, där Simon Jonasson arbetade tidigare. Lena Nitz, som också jobbat i Västerort, är på besök och sitter med sin före detta kollega vid utsättningen. De pratar gamla minnen och hur det gått för arbetskompisar från tiden när Simon var skyddsombud och Lena huvudskyddsombud, för snart tio år sedan.

På bordet står en svart konferenstelefon. Vanligtvis brukar den länsgemensamma utsättningen för hela Halland skötas den vägen. Men den här tisdagkvällen förblir konferenstelefonen tyst – en trafikolycka gör att en första Kungsbackapatrull får åka ut på en gång, utan någon genomgång av läget.

6. Styrelseträff.

Katharina von Sydow är nyvald ordförande för Polisförbundet i Halland. Tillsammans med tre av sina styrelsekollegor har hon rest till Kungsbacka för att träffa Lena Nitz.  Frågorna är många – flera kretsar kring Polisens stora omorgansation.  Oron är stor på sina håll, framgår det. Exempelvis befarar anställda på LKC i Halmstad att de kan få 15 mil till jobbet när Halland bildar region med Västra Götaland.

Även när det gäller den fackliga fusionen finns funderingar – exempelvis sköter Polisförbundet i Västra Götaland sitt inflytande via MBL, medan Halland har samverkansavtal.

– Det vi med säkerhet vet om omorganisationen är att den kommer att gå fort. Och det får aldrig bli så att ett mindre förbundsområde känner sig uppätet, utan: ”nu bildar vi något nytt tillsammans”. Men när det gäller vår egen omformering så ska vi lägga så lite fokus som möjligt på den, för den kan vi ändra på sedan. I stället ska vi lägga all kraft på polisens omorganisation. Det är det som gagnar medlemmarna, säger Lena Nitz.