Arkiv

Vår vision över svensk polis 2030

Publicerad 2013-06-18

Insänt År 2030 har polisen en än mer förstärkt och prioriterad roll i samhället än idag. Den allt starkare egoismen i samhället och avsaknaden av respekt har gjort att de kvarvarande offentliga förvaltningarna som finns kvar får en allt starkare betydelse.

Det är där som grundbulten för vad som är lag och rätt finns. Det är dit människor vågar vända sig för att berätta vad de blivit utsatta för och hur de har det. Den offentliga förvaltningen och polisen i synnerhet har en sådant grundbultat förtroende ute i samhället att övriga samhällsfunktioner får svårigheter att jämföra sig med oss. Vi har lyckats rekrytera individer som är blind för faran och som genom sin övertygelse över vad som är rätt och fel går i bräschen för den ideologiskt riktiga polisen, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Den karriärsugna individen har valt andra yrkesbanor och kvar finns de som genom sitt sätt, lugn och säkerhet gör att de genom sin bara uppenbarelse inger det förtroende som inte kan köpas eller beställas utan som bara kan åstadkommas genom föredömliga handlingar.

”Vi ska dessutom hantera människor som aldrig agerar på samma sätt. På sätt som vi inte ens kunde föreställa oss. Men vi ska kunna hantera situationen. Vi ska inte falla igenom, varken psykiskt eller fysiskt.”

Vi får mer och mer förtroendeuppdrag ute i Europa och världen på grund av vårt förtroendeingivande och tillitsfulla sätt att verka som poliser. Vi får vara de som får agera som polisiära förebilder i länder där korruption är en del av vardagen. Vi har sedan en lång tid tillbaka lyckats få det politiska etablissemanget och den övriga makteliten att inse att vi arbetar för sakens skull och inte för den egna vinningens skull som övriga yrkeskategorier i samhället. Vi möts av samma respekt av vår ledning som en skicklig snickare får av sin verkmästare på en byggarbetsplats. Vi får beröm av vår arbetsgivare, precis som snickaren får, när han påtalar för sin verkmästare att byggnationen de arbetar med blir felaktig. När snickaren påtalar att det blir ett ”backjobb” så möts han av respekt och tacksamhet eftersom ”backjobbet” kostar onödiga pengar och ger dålig reklam för den firma där han arbetar. Vi har nått lika långt. Vi kan lugnt och säkert påtala vilka fel och brister som finns internt inom vår organisation utan rädsla för framtida repressalier. Vi har blivit en utvecklande organisation där kunskap och erfarenhet tas tillvara och värdesätts. Vi har en kultur där allas åsikter tas tillvara. Vi kan därigenom känna glädje och stolthet över vårt yrke och behöver inte känna rädsla över varifrån nästa knivstick kommer ifrån.

 

Vi har fått acceptans och förståelse för att vi arbetar med mjukvaror, det vill säga människor. Det är ett minst lika svårt arbete som det fysiska hantverket. Vi ska dessutom hantera människor som aldrig agerar på samma sätt. På sätt som vi inte ens kunde föreställa oss. Men vi ska kunna hantera situationen. Vi ska inte falla igenom, varken psykiskt eller fysiskt. Vi får samma möjlighet till träning som våra statliga vänner i den gröna uniformen, eftersom vårt krig utkämpas varje dag. Varje dag vi går i tjänst. Är vi inte i tjänst och ser brott begås, då träder vi i tjänst. För vi är lojal, på gränsen till enfaldigt lojal. Vi vill inte att tredje man skall lida pin.

Arbetet styrs inte längre av målarbeten som är en försvinnande liten del av vår verksamhet utan utgår ifrån all polisiär verksamhet. Vi behöver inte lägga viktiga arbetsuppgifter åt sidan för att vara populistiska och för att rädda livet på ”skiträdda” chefer vars prioritet är att se till att målen fylls av gröna staplar, istället för röda.

Många av de vi har att göra med är dessutom i en svår kris. Kanske den största kris som de någonsin upplever eller får uppleva. Vi har ett komplext arbete, oerhört komplext. Det är svårt att säga vad som är viktigare, än att vi arbetar på det mest föredömliga sätt man kan tänka sig och i enlighet med de förutsättningar vi fått. Vi har naturligtvis fått de rätta förutsättningarna. Vi blir bedömda efter de förutsättningar vi har. De som bedömer oss kan naturligtvis sin sak. Alla poliser har dessutom det omdöme som gemene man kan kräva av oss. Vi har naturligtvis den bästa polisutbildning som kan krävas. Vi har även en utrustning som är anpassad för den verksamhet vi skall bedriva. Det blir då en oslagbar kombination.

Ett gott omdöme kombinerat med en god utbildning och regelbundna fortbildningar och en statskassa som tillåter att vi har de praktiska förutsättningarna att göra ett bra arbete.

Vi agerar och arbetar efter våra förutsättningar och det stöd som vi har. Vi kan inte agera bättre än de förutsättningar och det stöd vi får. Vi vill agera korrekt och riktigt enligt de regler vi har att följa. Vi ska dessutom klara av att ta hand om varandra internt. Speciellt efter alla de svåra situationer vi hamnar i. Vi kan inte lämna hammaren på arbetet klockan 16 och gå hem som om ingenting har hänt. Vi tar med oss allt hem, allt som vi har varit med om på arbetet. Det är ofta händelser och saker som vi inte önskar någon att få ta del av. Men det skall vi kunna hantera, i ett helt yrkesliv. Proffsigt och säkert utan att göra avkall på vårt uppdrag. Utan att få några men av det.

Vi har dessutom ett arbetstidsavtal som ger oss rätt förutsättningar att verka på det professionella och korrekta sätt som allmänheten har rätt att kräva av oss. Vi är utvilade när vi arbetar och kan därigenom fatta korrekta beslut och verka på ett rättssäkert sätt.  Det är av gagn för alla.

Statsmakten har dessutom fått nog av vår obefintliga ledarstil och styrt upp verksamhet så att de individer som önskar bli chefer inom polisen tvingas genomföra ledarskapstester. Samma typ av ledarskapstester som den civila marknaden och försvarsmakten har använt under drygt 40 år. Vi har därigenom en bättre verksamhet och de som blir uttagna som chefer mår bättre eftersom de har förutsättningar att göra det arbete de är satta att göra. Deras arbetsmiljö blir således mycket bättre varför det ofta tunga arbete de har, blir lättare att hantera. Dessutom mår personalen mycket bättre, eftersom de blir respekterade som människor och får styrning, stöttning och uppbackning i sitt arbete när de behöver det. Självklart så fortsätter den omfattande utbildningsinsatsen som polisen har haft för sina chefer under många år i oförminskad styrka.

Vi pratar inte bara om värdegrunden, vi lever efter den. Vi har lärt oss att göra skillnad på sak och person. Vi gör inte skillnad på hudfärg eller kön. Vi lever som vi lär.

Allt ovan kommer att ske om det inte är så att polisens status blir så låg och lönerna är så nedkörda så att polisen är tvungen att ta mutor för att kunna leva ett drägligt liv. Vi har då verkligen blivit anpassade till övriga världen och kan inte ståta med den höga moral som idag finns inom den svenska statsmakten och i synnerlighet polisen. Allt detta avgörs av de folkvalda politikerna.

Ska vi ha en statsmakt och en rättstat som är värd namnet eller ska vi bara finnas till för att låtsas ha en fasad som till det yttre ser bra ut, men ett innandöme som är sargat av mögel, mygel och korruption?

Brottsligheten och brottsbekämpningen anpassas av de förutsättningar som vi får för att utföra vårt arbete.

Jan Johansson, Fredrik Taavola och Jan Pettersson,
Skyddsombud, Polismyndigheten Norrbotten