Vad gör man som skyddsombud när en kollega som far illa inte vill ta emot hjälp? Det var en av frågorna som kom upp i samband med Polisförbundets arbetsskadeutbildning i oktober.
Tänk på vad du skriver i skadeanmälan. Och glöm inte tvåmånadersgränsen för att överklaga. Budskapet kavlades ut när skyddsombud från åtta myndigheter samlades i Skövde för höstens arbetsskadeutbildning.
Men var fanns arbetsgivarna?
– Se till att arbetsgivaren tar sitt ansvar och att systemet fungerar. Det ingår i er roll.
Ombudsmannen Hans Olsson går rakt på sak när han pratar inför 21 kursdeltagare i en vitmålad källarlokal på Quality Hotel Prisma i Skövde. Han och kollegan Anders Carlsson från Göteborg har kört kursen i över tio år nu, och de kan sin sak. Att driva arbetsskadeärenden tar tid. Att vinna mot Försäkringskassan är svårt. Och att få arbetsgivaren med på noterna långt ifrån självklart.
– Ni märker kanske att ni har en arbetsgivare som inte alls är sugen på att ta tag i det här, säger Hans Olsson, ombudsman på Polisförbundet i Stockholm.
Anders Carlsson, huvudskyddsombud i Västra Götaland, fortsätter:
– Som skyddsombud anmäler du inte en arbetsskada för att belägga någon med skuld. Men det är inte sällan arbetsgivaren upplever det så, säger han.
Kursdeltagarna lyssnar. Kanske igenkännande. Några har hunnit jobba som skyddsombud en tid, andra är nya i rollen. Genom grupparbeten får de fördjupa sig i arbetsskadeförsäkringens paragrafer, fundera på hur de kan hjälpa en utsatt kollega utifrån verkliga fall. Ett handlar om en kvinna som utsattes för kränkande särbehandling. Hennes men klassades till slut som arbetsskada av Försäkringskassan och hon beviljades livränta. En annan diskussion rör den som väntar flera månader med att söka läkarvård efter en jobbolycka. Här blir bevisläget komplicerat, eftersom sambandet mellan olyckan och skadorna blir svåra att påvisa.
– Det äldsta pågående ärendet som rör en medlem i Polisförbundet är 14–15 år. Det tar tid. Ju snabbare du rättar till problemet desto mindre risk är det att någon inte är på jobbet i morgon. Vi har som bekant inte så många vikarier att ringa in, säger Hans Olsson.
Den som skadas på jobbet, fysiskt eller psykiskt, och förlorar arbetsförmåga kan söka ersättning hos Försäkringskassan. Men det är svårt att få. Därför är det viktigt att samla in så mycket information som möjligt om fallet. Vad hände egentligen? Hur mycket har personen jobbat? Skapa en tidslinje, utmattning kan starta tio år tillbaka i tiden, uppmanar Hans Olsson.
– Det är en väldigt jobbig process för medlemmarna att gå igenom det här, där är ni fackliga företrädare viktiga. Men var beredda på att det tar tid, träffa inte en person om ni inte har den tiden. Det längsta samtalet jag har haft med en medlem var åtta timmar och femton minuter.
Senare, vid sidan av, kommer det fram. Ett skyddsombud tvekade länge innan denne tog steget att engagera sig fackligt för arbetsmiljön. För hur skulle egentligen karriären påverkas? Ett annat bytte arbetsort när det visade sig att engagemanget som skyddsombud inte uppskattades uppifrån. Det blev svårt att få nya tjänster. En tredje ser en kollega som far illa men inte vill ta emot hjälp, kanske av rädsla. Vad gör man då? Som skyddsombud?
– Om man ser samma belastning hos flera kolleger kan man ta upp det med arbetsgivaren och be om en utredning utan att nämna någon individ. Med den breda kompetens ni har kan ni greppa de här problemen, säger Hans Olsson.
Anders Carlsson flikar in: var tydlig mot den drabbade, ni kan inte hjälpa om ni inte får förhandlingsutrymme. Och, var beredda på känslan av att det inte är högt i tak på arbetsplatsen. Den stämmer ofta.
– För det är inte högt i tak i dag, oavsett vad vissa chefer säger. Det är inte okej att säga vad man tycker. Jag vet inte hur jag ska hantera det här för det är graverande.
Det gröna Skyddsombudsmärket, som får bäras av fackliga skyddsombud oavsett bransch, föreställer en gammal säkerhetsventil som pyser vid för hårt tryck. Skyddsombuden ska framföra medarbetarnas åsikter, ändå hamnar en del i kläm. Många lämnar uppdragen efter kort tid, berättar Anders Carlsson.
– De går in och är engagerade och vissa far illa. Men egentligen är det ju engagerad man ska vara.
Det är tyst i klassrummet. Allvarligt. Men så här på utbildningens sista dag verkar de flesta nöjda med att de fick komma. För intresset för kursen i Skövde ökar, nu vill även andra fackliga företrädare vara med. Bra, tycker kursledarna, men tänk om man också fick med sig arbetsgivarna på tåget. Så de blir lika kunniga på området som skyddsombuden?
– Jag vill trycka på vikten av en utbildning för skyddsombud och arbetsgivare som de kan gå tillsammans. Det finns inte i dag, säger Hans Olsson.
Skyddsombud
Skyddsombud ska ta tillvara sina arbetskamraters intressen i arbetsmiljöfrågor, och bland annat delta vid planering av lokaler, arbetsprocesser och arbetsmetoder. De har dock aldrig ansvar för arbetsmiljön, det vilar på arbetsgivaren.
Källa: Polisförbundet.
Om utbildningen
Polisförbundet erbjuder tre arbetsmiljöutbildningar för skyddsombud och förtroendevalda: arbetsmiljö-, arbetsskade- och rehabutbildning. Totalt får ett hundratal personer gå utbildningarna årligen. Förbundsområdena väljer vilka kandidater de vill skicka, därefter sätter kursledarna ihop en deltagarlista. Målet att så många förbundsområden som möjligt representeras.
Tillbud
Skriv hellre en gång för mycket än inte alls. Tumregeln är att det finns tio tillbud bakom varje olycksfall. Många kan te sig överflödiga att rapportera, men kan vara värda att titta närmare på. Kollegans ”klantighet” kanske har sin förklaring i ett orimligt långt arbetspass, ”slarvet” i bristande utbildning.
– Här är vi riktigt dåliga inom polisen. Vi har svårt att nå ut när det gäller att få kollegerna att skriva tillbudsanmälan, säger Anders Carlsson.
Källa: Arbetsskadeutbildningen i Skövde, oktober 2013.
Enkät:
1. Vad är svårast i ditt jobb?
2. Vad handlar en typisk anmälan om på din arbetsplats?
Stig Löfgren, huvudskyddsombud, länskriminalen i Stockholm.
1. – Att få cheferna att inse att de har ett ansvar i frågan. I och med utbildningarna cheferna går, indirekta och direkta ledarskap, har de sämre kunskap om vad de har för ansvar när de går ut utbildningen än vad de hade innan.
2. – Statiska skador från dåligt utformade arbetsplatser som musarm, ont i axlar, nacke, rygg. De uppstår till exempel genom fel tangentbord eller genom att det köps in standardmöss istället för ergonomiska. Man skulle spara oerhört mycket pengar om de anställda fick större inflytande i valet av produkter.
Marie Lundstedt, skyddsombud, bedrägeriroteln i Uppsala.
1. – Jag har inte varit skyddsombud särskilt länge men jag kan tänka mig att det i vissa fall kan vara svårt att få gehör hos arbetsgivaren när det gäller eventuella förändringar för att förbättra arbetsmiljön.
2. – Eftersom vi är utredare och jobbar på inre tjänst är det nog snarare arbetsbelastning och stress än fysiska skador.
Leif Svensson, huvudskyddsombud i Värmland.
1. – Enskilda personärenden, det finns inget facit för hur man ska jobba med dem. Alla ärenden är helt olika och väldigt komplexa, särskilt när det handlar om arbetsrelaterad sjukdom som utbrändhet.
2. – Rena olyckshändelser, som att man halkar, ramlar, fastnar. Och kanske till viss del hot om våld i arbetet för den yttre personalen.
Sara Stenlind, huvudskyddsombud för Polismyndigheten Dalarna.
1. – Bristen på fysisk schizofreni, jag skulle alltid behöva vara på två ställen samtidigt, jag skulle behöva vara två.
2. – Om man tittar på den senaste tidens anmälningar så handlar det om tillbudsanmälan på underbemanning och resursbrist.