Arkiv

Hur länge tillåts polisen missköta sitt trafiksäkerhetsarbete?

Publicerad 2014-12-17

Insänt Det finns inte mycket skrivet om hur trafikpolisen ska organiseras och ledas i den nya organisationen. Många trafikpoliser med expert/specialistkunskap ställer sig givetvis frågan om de ska vara kvar.

I mitten av 80-talet var numerären cirka 1 800 trafikpoliser och jag uppskattar att cirka 75 procent var komplett utbildade. Det innebär att de gått Trafikövervakningskurs I och Trafikövervakningskurs II med flera specialistutbildningar. Länsstyrelserna blev av med huvudansvaret över trafikövervakningen och polisens länstrafikgrupper, LTG. Trafikavdelningarna skapades då LTG och trafiksektionerna slogs ihop till en enhet.

1992 var det kris inom trafikpolisen och regeringen tillsatte trafikpolisutredningen som kom med betänkandet Trafikpolisen – mer än dubbelt bättre, SOU 1992:81. Då var numerären 1 251 trafikpoliser.

Enligt Sven Johansson utredning från 2004, POL-339-4478/04, fanns det 654 poliser kvar i yttre tjänst.

I mitten av 90-talet överfördes bilinspektörerna till polisorganisationen från dåvarande Vägverket. De är ca 80 stycken i yttre tjänst.

Sverige har under många år haft ett av världens bästa trafiksäkerhetsarbete och Sverige har ”exporterat” vårt arbetssätt runt om i världen. På senare år har detta arbetssätt i det närmaste upphört. Att trafiksäkerhetsarbetet har upphört beror till stor del på att svensk polis numera bara har några få poliser kvar med trafiksäkerhet som expertkompetens. De flesta har slutat utan att ersättas med nya.

Numerären vid trafikpolisen är mindre än 416 poliser och endast hälften av dessa är trafikutbildade. Endast 133 poliser är fullutbildade.

Ingen vet vilken specialistutbildning som krävs för att få kalla sig trafikpolis. Behövs det ingen specialistutbildning?

För att få fram en erfaren och komplett utbildad trafikpolis, som är självgående i alla trafikärenden, är skattningen att det krävs mer än tio års tjänst i yrkesrollen.

Många nya utbildningsförslag har presenterats under årens lopp, men försvunnit i den polisiära byråkratin. Ytterligare ett förslag togs fram under vintern/våren 2013, som också har försvunnit. Detta utbildningsförslag är väl förankrat bland berörda och kan sjösättas omedelbart. Vem ligger på förslaget och hindrar en framtida utveckling av specialistkompetens för kommande trafikpoliser?

Trafikpoliserna runt om i landet får ofta täcka upp i listorna vid ingripandeverksamheten under helger och sommarmånaderna. Det innebär att specialistutbildade trafikpoliser får arbeta med arbetsuppgifter som de tidigare har lämnat, såsom ingripa vid bråk och andra ordningsproblem. Det innebär att under sommarmånaderna, då det är som mest trafik, finns ingen trafikpolis som övervakar säkerheten.

Under min tid som polislärare vid Polishögskolan har många frågeställningar och diskussioner uppkommit både under kurstid och på raster och fritid:

  • Hur länge kan polisorganisationen nedprioritera uppdraget med trafiksäkerhet/trafikbrottsarbetet?
  • Är det någon ansvarig inom polisen som bryr sig om hur det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet organiseras?
  • När kommer polisens trafiksäkerhetsarbete kunna ledas av kompetenta och dugliga ledare?
  • Varför arbetar inte polisens Kriminalunderrättelsetjänst med underrättelser ur en trafiksäkerhets/trafikbrottsperspektiv?
  • Varför fungerar inte POA, med vissa undantag, ur ett trafiksäkerhetsperspektiv?
  • Hur kan polisorganisationen skapa en nationell utvecklingsorganisation för trafiksäkerhetsarbete?
  • Hur har myndigheterna organiserat arbetet mot den tilltagande aggressiva körningen?
  • Vem har mandat att besluta att polisens trafikkompetens och numerär på landets trafikgrupper fått bantas ned till dagens låga numerär?
  • Varför är polisens trafiksäkerhetsarbete alltid lågprioriterat i förhållande till ordningspolisarbete?
  • Hur kan polisorganisationen vårda den personal man utbildat till trafikspecialister så de inte slutar?
  • Vad har länsmyndigheterna genomfört efter Rikspolisstyrelsens inspektionsrapport 2009:7 inom trafiksäkerhetsområdet?
  • Vad har länsmyndigheterna genomfört efter Rikspolisstyrelsens uppföljande tillsynsrapport 2013:1 inom trafiksäkerhetsområdet?
  • Varför tillåter polisen att specialutbildade trafikpoliser behandlas illa i organisationen?
  • Varför finns det inga specialutbildade förundersökningsledare inom trafikbrottsområdet?
  • Varför har polisen inte utbildat nya instruktörer inom det kvalificerade trafiksäkerhets/trafikbrottsområdet sedan år 2000?
  • Varför får inte det nya förslaget om kvalificerad trafikutbildning starta?
  • Varför rättas och moderniseras inte polisens ordningsbotskatalog, (rapporterna har minskat med 25 % senaste året)?
  • Varför finns det ingen kompetent handledning för nya poliser inom det kvalificerade trafikbrottsområdet?
  • Varför ersätts inte avgående polisexperter inom polisens ansvarsområde ”farligt godstransport på väg”?
  • Varför finns ingen handledning/handbok gällande olika tekniska undersökningar?
  • Varför rättas och moderniseras inte polisens undantag i 11 kapitlet Trafikförordningen?
  • Vad har myndigheterna gjort inom trafiksäkerhetsområdet efter inspektionsrapport 2009:7?
  • Vad har myndigheterna gjort efter den uppföljande tillsynsrapporten inom trafiksäkerhetsområdet 2013:1?
  • Varför kvalitetssäkras inte polisens trafiksäkerhetsarbete?
  • Behovet av nyrekrytering av specialister inom polisens trafiksäkerhets/trafikbrottsarbete är uppskattningsvis 400 500 trafikpoliser de närmaste åren. Varför rekryteras och utbildas inte dessa?
  • Hur många månader tar det innan det kvalificerade trafiksäkerhetsarbetet kollapsar?
  • Vem ska ta över polisens trafiksäkerhetsuppdrag när polisen helt bortprioriterat verksamheten?
  • När blir det dags att skapa en Trafiksäkerhets/Trafikbrottsmyndighet likt Ekobrottsmyndigheten?

 

Sören Wictorsson
F.d. polislärare vid Polishögskolan