Arkiv

Otto Petersson Foto: Lina Alriksson

Otto Petersson är lärare på polisutbildningen i Växjö. Foto: Lina Alriksson

Gränser flyttas ute i vardagen

Publicerad 2015-02-05

Aktuellt Polisstudenternas syn på yrkesrollen förändras inte nämnvärt under utbildningen, enligt doktoranden Otto Petersson. Men när de jobbat ett tag blir många poliser mer benägna att gå utanför regelboken. De blir helt enkelt lite mer lika filmkaraktären Dirty Harry.

Dirty Harrys svenska motsvarighet, Gunvald Larsson, drar sig inte heller för att slå någon på käften eller trycka till lite extra när han fängslar en buse. Båda karaktärerna är poliser med en ”autonom” hållning till polisrollen, vilket doktoranden Otto Petersson beskriver i en vetenskaplig artikel om studenters och nyanställdas syn på polisrollen. Därmed inte sagt att poliserna i studien har några större likheter med vare sig Gunvald Larsson eller Dirty Harry.

Uppenbart är däremot att något inträffar när de nyblivna poliserna kommer ut på sina första jobb. Genom studietiden har de flesta en uttalat ”legalistisk” hållning – de anser att polisen måste ha lagstöd för alla åtgärder och att lagen ska användas enligt lagstiftarens intention.
– Till exempel så vänder sig en polis med en legalistisk syn emot att använda trafiklagstiftningen för att stoppa bilar och kolla om de har varningstriangel, när det egentligen är husrannsakan i bil man är ute efter, säger Otto Petersson

För att mäta detta konstruerade han ett ”Dirty Harry-index”. Måttet består av påståenden om synen på autonomi i polisrollen, som de svarande fått ta ställning till. Exempelvis: ”I de fall då juridiken inte räcker till är det acceptabelt att poliser straffar den som är uppenbart skyldig” och ”Att rikta sitt intresse mot vissa personer utifrån utseende eller härkomst är en naturlig del av polisarbetet”. Ju mer enig man är med påståendet, desto mer autonom är man – och desto högre Dirty Harry-index har man.

På en skala från 0 till 100, där 0 är fullständigt legalist och 100 är fullständigt autonom, placerade sig studenterna – både i början och i slutet av utbildningen – i genomsnitt på 34.
– Idealet bör enligt min mening inte vara noll, men det är tydligt att både lagstiftaren och polisorganisationen vill se en så låg indexpoäng som möjligt. Det går inte att tänka att 50 – precis i mitten av skalan – är bra.

Efter 15 månader ute hade indexet ökat till 47. Otto Petersson säger att flera poliser ligger långt under den siffran, men också att alltför många ligger långt över. En förklaring kan vara att en mer autonom polis upplever sig vara mer polisiärt effektiv.
– Det är en tillräckligt stor ökning för att vi ska fundera över hur – och varför – de drar iväg. Många poliser utvecklar autonoma spelregler och tycker att de kan trycka till den som bryter mot dem lite extra hårt. Det kan handla om sådant som att en gripen inte ska ljuga om att han eller hon har på sig något vasst vid en visitering.

Det visade sig också att exempelvis äldre personer och kvinnor generellt hade ett lägre Dirty Harry-index. Men mest avgörande för synen på yrkesrollen är de nära kollegornas syn på polisarbete, menar Otto Petersson.
– Under aspiranten är instruktörerna jätteviktiga. Senare är det ens yttre befäl eller gruppledare. Därför är det oerhört viktigt att investera i de direkta ledarna. De måste förstå att det är deras jobb att till exempel hålla reflekterande samtal i gruppen, utan att peka ut syndabockar. Det är vägen framåt, anser jag.

Två studentkullar

”Från legalist till Dirty Harry? Polisstudenters och nyanställdas syn på polisrollen” är skriven av doktoranden Otto Petersson vid Linnéuniversitetet och publicerad i European Journal of Criminology 2014. Avhandlingen ”Att bli polis” publiceras i september 2015 och ges ut av Norstedts Juridik.

I studien har två kullar polisstudenter svarat på enkäter och genomgått intervjuer. En grupp vid start och examen på grundutbildningen. Den andra inför examen och efter att ha jobbat i 15 månader. Svarsfrekvensen varierade mellan 59 och 96 procent.

”En dragkamp om de unga polissjälarna”

I en tid då fler polisutbildningar i Europa blir akademiska saknas det forskning om vilken slags poliser olika inriktningar skapar. Därför ville Otto Petersson studera hur blivande poliser påverkas av utbildningen och hur påverkan står sig när de börjar jobba.

– När jag började arbeta som lärare på polisutbildningen fick jag en känsla av att utbildningen förmedlar en officiell bild av polisens uppgift och hur arbetet ska skötas. Sedan finns det en annan bild, en praktisk verklighet där ute, som inte helt stämmer med vad vi säger, förklarar Otto Petersson, som är statsvetare och lärare vid polisutbildningen i Växjö.

I vår, nästan åtta år efter att han påbörjade studien, disputerar han. Forskningen har han skött på halvtid, för att ha möjlighet att följa två kullar studenter över tid. Parallellt har han främst fortbildat chefer i polisens organisation och styrning.
– Det jag nu har undersökt har också direkt koppling till det: Å ena sidan polisens officiella uppdrag och hur det ska genomföras, å andra sidan det autonoma, mer praktikerorienterade perspektivet. Det blir en dragkamp om de unga polissjälarna.

Efter att ha genomfört studien konstaterar Otto Petersson att en akademisering inte är någon garanti för att poliserna inte blir oönskat autonoma. En akademisk polisutbildning är inte lösningen på allt, men han menar att det blir andra personer som söker sig till en sådan.
– Du får ett annat grundmaterial. Därför är det fortfarande en bra idé med högskola om man inte vill ha en autonom polis. Det är också viktigt för det som är svensk polis guldägg – det höga förtroendet hos allmänheten. Med en mer autonom polis, med långtgående makt- och våldsbefogenheter, finns det risk att legitimiteten sjunker och det blir svårare att få acceptans för polisens roll.

 

Anna Hjorth
frilansjournalist