ANNONS:

ANNONS:

 
 


Polistidningen nummer 3 delades ut runt 14 juni. Nästa nummer når brevlådorna runt 6 september.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Polisyrket måste
tas på allvar

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

Angående artikeln
”Med piketstyrka i sikte”

Publicerad 2015-04-10

Jag läste om de här kvinnorna som fått möjlighet till specialträning och extra coachning för att klara piketens prov. Jag tycker att det är roligt att de fått den chansen. Däremot känner jag mig tvungen att påpeka att det HAR funnits flera kvinnor som sökt nämnda enhet, klarat proven men inte kommit med av den anledningen att man tagit in de sökande man ville ha.
Artikeln "Med piketstyrka i sikte" i Polistidningen nr 2 /2015

Artikeln ”Med piketstyrka i sikte” i Polistidningen nr 2 /2015 Webbversionen kan läsas här.

Insänt Detta torde ha varit killarna då ingen kvinna funnits vid enheten på ganska länge. Det kommer troligtvis inte att finnas en kvinna som klarar fysproven BÄTTRE än den riktigt vältränade och mest motiverade mannen.

Vill man inte ha med kvinnor har man en bra anledning att slippa få med någon, om man väljer de som fått bäst resultat. Jag vet inte om man på piketen kommer att kvotera in de här kvinnorna eller om man helt enkelt kommer att välja ut sökanden på andra kriterier nästa gång?
Jag sökte inte PHS för att bli polis. Jag sökte för att komma till piketen. Jag tränade i flera år. Jag tog min egen vikt + i bänkpress. Jag gjorde chins. Jag var otroligt motiverad – det här var allt jag ville. Jag gjorde proven i Stockholm och tog mig igenom alla moment men gick inte vidare. Något senare gjorde jag proven återigen i en annan del av Sverige. Jag släpade docka med tung väst, jag genomförde allt. Jag gick inte vidare.( I stället valde man bland annat en kille som inte ens uppfyllde de formella kraven.)
Vad jag vill säga med det här är, att det har alltid funnits intresserade kvinnor. Kanske inte många, men vi fanns där. Vi ville, men vi var inte önskvärda. Jag kan inte tro att det var för att alla vi var dåliga poliser, mycket sämre än de manliga sökanden. Det gör mig väldigt arg att man vill få det  att låta som att man inte har haft sökande. Det var inte ”tuffa fysiska tester” som stod i vägen. Jag har själv gjort dem.
Jag kan bara beklaga att man inte valde att gå vidare med några av oss som faktiskt sökte och ville dit, och nu får vända sig till polisutbildningen för att ”få hjälp med en lösning”.  Skyll er själva, ni som skötte intagningen i början av 2000-talet. Det kunde sett annorlunda ut i dag. Om det hade varit det man ville.
”Kvinnlig kollega”