Polistidningen nr 4 delades ut runt 7 september. Nästa nummer kommer 19:e oktober. Hela årets utgivningsplan finns här.
 

Arkiv

Välkommen till Oinkköping!

Publicerad 2015-09-25

Krönikan I dagarna presenterades kommunpoliserna i mitt distrikt. Alla namnen var bekanta. Det var namnen på före detta närpolischefer, och några som säkert skulle ha blivit närpolischefer, om inte närpolisen motats mot ättestupan vid nyåret.

Det kändes eget. Vad ska de här poliserna göra? Hur har man kommit fram till att detta är det bästa sättet att organisera framtidens verksamhet? Intrycket att de symboliskt fortfarande betraktas som chefer, om än med nytt mandat, stärks av att de listades med namn på Intrapolis, med löfte om en utförligare presentation senare. Jag ser fram emot en likadan uppräkning och presentation av mina lokala utryckningspoliser. Men man har kanske glömt att det fortfarande är de som gör det faktiska arbetet.

Två teman som jag lyckats snappa upp i det stora flödet av information kring den nya organisationen, är utplattningen, med betydligt färre chefer då ett skikt av mellanchefer helt enkelt plockats bort. Några är nu alltså kommunpoliser. Vilket för oss till det andra temat, närheten till medborgarna. Tydligen ska dessa kommunpoliser, genom samverkan med kommunen, föra polisen närmare medborgarna. Det kommer förmodligen bli episkt.

Den gamla utnötta liknelsen vid kejsarens nya kläder funkar inte längre. Jag orkar i alla fall inte med den. Under min relativt korta karriär som polis har jag redan sett ett gäng trötta projekt och förment briljanta idéer. De bästa kom ofta från Ikea, eller Toyota. Är det någon som ännu bryr sig om Lean?

Vi behöver en annan symbolisk bild, eller berättelse, som gestaltar den här omorganisationen.

Jag har känt en tid att den nya organisationen handlar mindre om polisverksamhet, och mer om att hänga upp nya grälla skyltar lite här och där. Inte för att vilseleda oss från att se någon slags större sanning. Inte heller av människokärlek. Mest, föreställer jag mig, för att det blev så himla trist! Något måste man ju hitta på!? Eller?

Så slog det mig: Föreställ er en lång mörk höstnatt. Föreställ er, att ett litet gäng småtjyvar åkte runt den här natten, och bytte ut vägskyltar. Ni vet de här välbekanta, blå med vit ram och vita versaler, där det står till exempel ”ENKÖPING”. Och så, lite vid sidan, har Enköpings kommun en slogan där man glatt hävdar att man kommit till ”Sveriges närmaste stad!”. Föreställ er att det här gänget bytte ut skylten med texten Enköping, mot en ny, annorlunda. Så att när morgonen kom stod det ”Oinkköping” på skylten i stället. Samma blå och vita färger, samma typsnitt, fortfarande stora rejäla bokstäver. Oinkköping.

Föreställ er att gänget gjorde så här över hela landet. Alla ortsnamnen, alla blåvita skyltar. Så att när du vaknade den morgonen så befann du dig inte längre i din barndoms Göteborg, utan i Blötteborg. Bengtsfors hade över en natt blivit Blängfors. Och så vidare.

Så, tänker jag mig, är allas vår arbetsplats numera. Samma utryckningspolisverksamhet, samma mängdbrottsutredningar, nya begrepp. Nya skyltar. Och i stället för mellanchefer, har vi nu kommunpoliser, ledningsstöd eller någon annan nyfunnen funktion. För: Något måste man ju hitta på!?

Återstår att se hur det blir med den där närheten, ni vet, till medborgarna. Time will tell.

Så vad har vi förlorat, hittills? Förvirringen har varit total. Men det är ju närmast ett normaltillstånd för Polisen. Kunskapstappet däremot, när till exempel spanare lyfts ur sitt sammanhang för att den nål de representerats av hamnat på fel anslagstavla, det repareras inte över en natt. Åratal av yrkeskunskap kastas bort när nu fem plus en generalister ska stävja narkotikamissbruket i mitt distrikt i stället för de specialister
som gjorde jobbet nyss. De enda som är glada, föreställer jag mig, är knarklangarna.

Välkommen till Oinkköping, Sveriges närmaste stad!

 

Johan Svanestrand
polis och mängdbrottsutredare
Lokalpolisområde Maria i Region Stockholm