Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 6. Den delas ut runt den 6 december till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Firandet dröjer …

Lena Nitz, ordförande

 
 

 

NYA ARTIKLAR

 

Arkiv

Det finns ingen quick fix mot skolattacker

Publicerad 2015-11-04

Krönikan Den suddiga mobilbilden av den svartklädda, maskerade skolmördaren i korridoren i Trollhättan har etsat sig in i vårt kollektiva minne. Det som vid en första, hastig blick på Aftonbladets sajt såg ut som en elev i starwarskostym visade sig vara en kallblodig, rasistisk mördare.

Vittnesskildringarna av hur han valt ut sina offer bland elever och personal i korridorerna på Kronans skola fick mig att bara vilja gråta. Men det tog ett tag innan jag verkligen kunde ta in att det har hänt nu. Att det var just den torsdagen som Trollhättan adderades till listan med namn som Columbine, Virginia Tech och Jokkela. Att det förr eller senare skulle hända även i Sverige kom egentligen inte som någon överraskning. Att det inte gick att stoppa gärningsmannen förrän det var för sent var inte heller särskilt förvånande. För det går sällan. Eller, som en amerikansk forskare på området skolskjutningar sa till mig i en intervju för några år sedan: ”You can´t stop the gunman when he is at your door”.

Jag har inte varit i Trollhättan. Men jag har varit i Blacksburg, en liten stad i Virginia med bara 46 000 invånare. Om det inte hade varit för universitetet Virginia Tech så hade Blacksburg sannolikt varit en vit fläck på kartan för de flesta. Men 2007 blev Virginia Tech skådeplatsen för historiens hittills värsta skolmassaker och namnet kommer i fortsättningen alltid att förknippas med den. Den gången sköt den 23-årige gärningsmannen, som själv studerade på universitetet, ihjäl 25 studenter, fem lärare och tog slutligen sitt eget liv.

Efter massakern analyserade universitets egen polis Gene Deisinger och hans kollegor all information som fanns om gärningsmannens aktiviteter före dådet. De kunde konstatera att det fanns många tecken på att allt inte stod rätt till. Däremot var det inte någon som hade en samlad bild av hur illa det egentligen var. Ingen kunde förutspå vad den 23-årige studenten egentligen planerade.

Forskare på FBI, som har studerat alla skolattacker som har ägt rum i USA, menar att det ofta är så det ser ut. Gärningsmannen – för det är nästan uteslutande män eller pojkar det handlar om – har på olika sätt ”läckt” att något är i görningen. Ibland har han, precis som i Trollhättan, lämnat någon form av brev efter sig. Men då är det för sent.

Det går att analysera. Det går att se mönster. Men någon checklista, som man enkelt kan följa för att se vem som blir nästa attentatsman, finns inte. Det finns helt enkelt inte någon quick fix för att förhindra skolattacker. Mekanismerna bakom är för komplexa. Vad är det som gör att en 21-åring är så fylld av hat mot människor med en mörkare nyans på hud och hår, att han väljer att mörda? Att stoppa en sådan gärningsman genom mer bevakning och lås på skolor och andra offentliga lokaler är inte någon effektiv lösning, visar forskningen. Det handlar i stället om ett långsiktigt, förebyggande arbete för att fånga upp unga människor som mår dåligt, och en samverkan för att kunna tolka de signaler som finns.

Men om det värsta ändå händer, som i Trollhättan, tycker jag att det är skönt att veta att polisen numera är tränade för att få ett effektivt stopp på en pågående attack. Det visade poliserna som var först på plats där. De visste vad de skulle göra just i den situationen. Lärdomarna från orter som Columbine och Blacksburg räddade sannolikt många liv i Trollhättan just den där torsdagen i oktober.

 

Anna Hjorth
f d chefredaktör för Polistidningen
nu chefredaktör på Hotellrevyn