Arkiv

Får jag tidsförskjuta dig?

Publicerad 2016-08-11

Krönikan Vaknar efter ett nattpass och ser att det kommit sex sms om övertid inför helgen varav ett är till mig personligen. Det börjar med två pass under lördagen och slutar med att det saknas folk alla pass både fredag och lördag. ”Varje timma är guld värd!” står det i sista sms:et. Jag får en förskjutning på ett redan bokat övertidspass och lägger på tre timmar övertid på ett vanligt nattpass. Det gör att jag – hittills i år – passerar 250 timmar övertid.  Jag har ändå inte mest övertid på min enhet, även om jag nog är uppe i toppstriden.

Det finns de som får dåligt samvete när sms:en går ut, för att de inte kan ta övertiden. De har fullt upp med familj, semester eller ja, bara livet. Livet utanför arbetsplatsen, som redan är något begränsat när man arbetar treskift och har människor med normala arbetstider runt sig. De hinner helt enkelt inte med att arbeta mer än 100 procent. Konstigt va?

”Svarstiderna är ibland så långa att samtal helt faller bort och kollegor hinner stoppa fordon och avsluta kontrollen innan vi svarat på anropen”

Själv är jag inne på sluttampen inför skolstart och har inte speciellt mycket annat för mig, så jag kan lika gärna arbeta lite till. Men hur blir det när jag och de andra som tar den mesta övertiden inte finns tillgängliga längre? Inför hösten är vi en större mängd operatörer, både civila och poliser, som lämnar för nya tjänster eller studier. En del av oss kommer att arbeta deltid, men de flesta lämnar helt. Vi kommer inte kunna ersätta ens hälften med nya rekryteringar och det är värt att komma ihåg att det tar cirka ett år innan man är helt självgående. Det är mer än bara fysiska kroppar som ska ersättas. Vi tappar flerårig kompetens och ersätter med helt färsk.

Under sommaren har vi vid flera tillfällen arbetat på den absolut lägsta numerären som är godkänd. Det har varit märkbart för både allmänhet och kollegor att vi arbetar med minskad styrka. Svarstiderna är ibland så långa att samtal helt faller bort och kollegor hinner stoppa fordon och avsluta kontrollen innan vi svarat på anropen. Det är tröttsamt att behöva inleda varje samtal med ”Polisens ledningscentral, ursäkta att du fått vänta”. Det är tröttsamt att få till svar ”Vi hade ett stopp men det är redan överspelat, slut kom” när man tar ett anrop. Vi arbetar med ett konstant tryck, samtal och anrop som aldrig tar slut.

Så här är det: Jag och några med mig tycker om övertid. Vi ställer upp och tar allt vi kan få. Men vi kan inte ta allt och det borde inte heller vara så att verksamheten går runt på att ett fåtal arbetar långt över heltid varje månad. Till slut hamnar vi i läget vi har idag, när det inte finns någon kvar som orkar eller vill täcka luckorna. Trots att vi haft inkommenderad personal och att vissa dessutom fick justera sina semesterönskemål under de mest akuta veckorna så har det ändå varit flera hundra luckor under sommaren. Under hösten, när många lämnar, ska vi dessutom ha handledare till de nya operatörerna som ska utbildas. De går då utanför den vanliga verksamheten och räknas inte in i numerären. Det ser alltså inte ut som att ljuset i tunneln är nära än.

 

Victoria Dunros
operatör
RLC Väst