Arkiv

I trikåer över broarna

Publicerad 2016-09-28

Krönikan Ivars favorit-Porsche är röd, och den är den snabbaste i hela kvarteret, och när den ibland ramlar från garaget åker den i en vid båge över hela rummet och landar med en dramatisk smäll.

Han har den med sig nu, vi är på väg till dagis, han i vagnen och femåringen bredvid, och vi passar på att kramas lite. När vi passerar grinden in till dagis växer femåringen märkbart, nu är hon en stor tjej i Spidermankeps, shorts och linne. Ivar är bara Ivar. Han sover räv i vagnen en minut tills han känner sig redo att kliva ur och starta dagen. Ingen tror att han sover på riktigt såklart.

Efter dagislämningen, så fort jag försvinner ur synhåll från dagis, sprintar jag som en besatt med den tomma barnvagnen sladdande framför mig. Bara 200 meter hem, men idag på ny rekordtid. Ramlar in hemma, byter till trikåer, dunkar fast hjälmen högst upp och kastar mig upp på cykeln. Ner i bocken och så en ny sprint, tjugo minuter denna gång, över broarna till jobbet.

Har du kvällstidningen med dig? frågar min luttrade FU-ledare och kollega när jag dräller in på jobbet med andan i halsen och svetten pärlande i ansiktet. Det har jag inte.
Sätter mig vid mitt skrivbord, häktar av headsetet från laddstället och börjar ringa till folk som inte svarar.

Efter lunch hinner jag lägga in lite analysresultat i Dur, innan det är dags för misstänktförhör med försvarare nere i repan. Den misstänkte och hans försvarare kommer faktiskt, vilket gör mig översvallande glad. Detta gör försvararen förvånad och, kanske, lite misstänksam.

Efteråt renskriver jag förhöret på en halvtimme ungefär, samt ägnar en dryg timme åt att misslyckas med TekPro i ett annat ärende. Svär över att det ska vara så j*€#a svårt att göra lättanvända system för oss normalbegåvade. Det sjukaste är att just detta moment, att begära teknisk undersökning av ett beslag, genomförde jag med beröm godkänt på under halvtimmen i april någon gång.

Efter kaffet håller jag ett målsägarförhör på telefon, skriver ett pm, hittar ett vittne som faktiskt svarar och dessutom minns händelsen jag utreder. Life is good. Men samtidigt börjar energin tryta från lunchen och kaffet, blodsockret åker ner i källaren, och eftermiddagens vandring genom den långa dödsdalen inleds. Allt, precis allt, är jobbigt.

S har hämtat på dagis, och nu är de nära ett sammanbrott, alla delar av familjen som befinner sig hemma. ’’Kom hem snart. Jag står inte uuut!’’ beklagar sig S i telefonen. Inte jag heller, muttrar jag och slänger på luren i örat. Ringer upp två minuter senare och ber om ursäkt. Är fortsatt gift resten av dagen, åtminstone. Äktenskapet verkar ibland ha paralleller till arbetslivet, till exempel i att den tryggaste anställningsformen allmänt benämns ’’tills vidare’’.

Lämnar min trygga anställning för dagen och far hem i ilfart till S och ungarna. Kommer för sent för femåringen, hon har kraschat i soffan och sover med öppen mun. Nu är hon sådär liten igen, en mjukkindad pappas tjej i sandaler.

Johan Svanestrand
polis och utredare
Södermalm, Stockholm