Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 6. Den delas ut runt den 6 december till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Firandet dröjer …

Lena Nitz, ordförande

 
 

 

NYA ARTIKLAR

 

Arkiv

Nils-Owe Waern har varit med om flera stora polisiära omorganisationer. – Förstatligandet missade jag på marginalen, men 1994 då vi fick en myndighet i Stockholms län var också en omfattande förändring. Skillnaden mot nu var att man lyssnade på poliserna i verksamheten då, säger han. Foto: Ali Mosavian

Nils-Owe Waern har varit med om flera stora polisiära omorganisationer. – Förstatligandet missade jag på marginalen, men 1994 då vi fick en myndighet i Stockholms län var också en omfattande förändring. Skillnaden mot nu var att man lyssnade på poliserna i verksamheten då, säger han. Foto: Ali Mosavian

Regelguru i pension

Publicerad 2016-09-06

Aktuellt Nils-Owe Waern är Sveriges mesta polis och efter 50 år slutar han i yrket. Omorganisationen oroar honom, samtidigt tror han på kårens framtid.

Han anställdes vid polisen då han var 20 år, ett halvt sekel senare går Nils-Owe Waern i pension. Något som fick inrikesminister Anders Ygeman att lyfta telefonluren och avtala om möte.
– Ministern var nyfiken på hur organisationen förändrats och jag sa att man är dålig på att utnyttja befintlig kunskap. Ygeman nickade och sa ja, jag tror att han har en god bild av läget.

Nils-Owe Waern gör ingen hemlighet av att han är besviken på hur omorganisationen genomförs. Framförallt kollegornas arbetsmiljö oroar honom.
– Samtidigt rekommenderar jag verkligen unga personer att bli poliser, oavsett intressen hittar du en verksamhet som passar just dig.

Han understryker vikten av att finna sin egen väg och lära sig mer.
– Själv har jag alltid varit intresserad av regelverk. Finns det inte ett klart och tydligt regelverk är det svårt att hålla ordning på verksamheten. Då fungerar ingenting, till exempel vid en stor omorganisation.

Waern avslutade polisbanan som chef för rättsenheten i Stockholm. Redan 1988 gick han över till att på heltid arbeta med rättsfrågor. Då var det dags att skriva om Stockholmspolisens interna regelverk. Under arbetets gång kom Nils-Owe Waern i kontakt med dåvarande JO, Klas Eklund.
– Klas kom fram och påpekade att vi var jämngamla och undrade var jag tagit min juristexamen. Jag är inte jurist utan turist i den juridiska världen, sa jag. Det har jag fortsatt att hävda för det stämmer ju, även om jag vet att jag kan en hel del

Nils-Owe Waern nämner att bland det mest komplicerade i regelhänseende var att skriva en föreskrift om hur informatörsverksamheten skulle hanteras vid Polismyndigheten i Stockholms län. Denna användes senare för en nationell föreskrift.
– Problemet var att jag inte själv hade någon erfarenhet av informatörsverksamhet samt att allt är så hemligt. Jag fick helt enkelt intervjua personer som var involverade och utgå från deras beskrivningar.

Men det är krångel i den nu pågående omorganisationens spår som vållar mest huvudbry. Ett exempel är, enligt Waern, reglerna som styr vem som får besluta om ”särskild händelse”. Sedan den 1 juli gäller en ny nationell riktlinje som går tvärs emot arbetsordningen som gäller från den 1 mars i år. Beslutsmandatet för samma sak är olika i riktlinjen och arbetsordningen.
– Vad gäller? Ingen vet. Det finns mängder med liknande regelkollisioner som skaver. Jag tycker synd om befäl och andra anställda i myndigheten som måste fatta beslut utan en chans att veta vad som är korrekt.

 

Nils-Owe Waern

Ålder: 70 år

Familj: fru, två vuxna barn och barnbarn.

Bor: Haninge i södra Stockholm.

Fritid: Ledare inom handikappidrotten. ”Båda mina barn har olika handikapp och jag engagerade mig tidigt, nu hoppas jag få möjlighet att satsa lite mer”.

Karriär i utdrag: Var med och byggde upp Ekobrottsmyndigheten. Har bland annat jobbat på dåvarande rikskrim, narkotikaspan, tunnelbanepolisen och som chef för rättsenheten i Stockholm (hela tiden utlånad från Stockholmspolisen). Varit fackligt aktiv inom Kamraterna Stockholm.

Om sitt yrkesval: ”Pappa var polis en tid i sin ungdom, liksom en farbror. Jag bestämde mig tidigt och har aldrig ångrat mig”.

Bästa polisminne: ”Jag tyckte mycket om att patrullera till fots och minns med glädje dubbelpatrullerna i Humlegården och på Kungsgatan, vi kom så nära folk. Att vara radiobilsbefäl på 1970-talet var också väldigt omväxlande och roligt. Vi rörde oss över hela Stockholm och många uppdrag var svåra men utmanande på ett positivt sätt. Alla åren då jag hjälpt till att utforma regelverk har naturligtvis också varit kul. Jag är mycket noggrann, men bara om det handlar om paragrafer brukar min hustru säga”.