ANNONS:

 
 
 
 
 
Polistidningen nr 3 delades ut runt 15:e juni. Nästa nummer kommer 7:e september. Hela årets utgivningsplan finns här.
 
 
 
 

Arkiv

terror1

Illustration: Emma Hanquist /FormNation

”När de är på flygplatsen
är det för sent”

Publicerad 2016-12-08

Aktuellt – Vi är beredda att reagera, ingripa, gripa men inte att förebygga. Det behövs mer träning och polisen måste kunna skilja på vem som är terrorist och inte. Det sa David Garringa, kriminolog och expert på islamistisk extremism i ett anförande i Barcelona i slutet av oktober.

David Garringa var en av flera experter som gav sitt perspektiv på terrorfrågan under Eurocops höstmöte i Barcelona den 26 oktober.
Han förklarade bland annat vikten av att försöka hjälpa de som är på väg att radikaliseras innan de blir våldsamma. Men han talade också om avradikalisering.
– Vi behöver hjälpa dem för de kan också hjälpa oss och ge oss information, sa han.

Han sa även att polisen måste bli bättre på att förstå hur unga människor tänker.
– Förr kanske man sa – jag tanker därför finns jag, nu gäller snarare – jag agerar därför finns jag.
När man ska avradikalisera någon gäller det enligt David Garringa att ha bra argument och kunna erbjuda något som kan ingjuta motståndskraft.

Juridikdoktorn Carlos Miguel Buatista Samaniega menar att muslimer normalt tycker att det är fel att döda och det därför krävs en avancerad indoktrinering för att göra dem benägna att begå terrorbrott. Enligt honom är det viktigt att hitta juridiska vägar för att lagföra de som indoktrinerar.

Paul Van Tigchelt från OCAM, myndigheten för terrorbedömning i Belgien, använde sina minuter i talarstolen bland annat till att belysa internets betydelse för radikaliseringen och hur karismatiska personer påverkar så kallade ensamvargar, som på senare tid stått för flera attacker i Europa.

Pierre Philippe Labbe från franska ambassaden i Madrid betonade med emfas de psykologiska orsakerna bakom radikaliseringen framför de religiösa. Frankrike, enligt honom, är det europeiska land från vilket flest rekryteras för att strida i Syrien. En stor andel av de radikaliserade var inte ens muslimer innan, menar han. Hela 38 procent av de radikaliserade ska ha konverterat till islam. Snarare handlar det enligt honom om känsliga individer som inte passat in och som erbjudits någon att vara.

Jean Pierre Devos, kommissarie på den federala polisen i Belgien var en av de första på plats, bara minuter, efter terrorattacken på Bryssels flygplats den 22 mars. Han visar en bild på sig själv och en kollega som tar sig fram i det månlandskap av grått damm som täckte platsen.
– Det är något jag aldrig vill uppleva igen, säger han.
Han vill också besvara frågan om det är vanliga poliser som ska stå i frontlinjen i kampen mot terrorn med ett ja. Jean Pierre Devos har drivit ett EU-finnansierat projekt som bland annat tagit fram en broschyr för poliser i lokalsamhället som stöd för att känna igen och kunna bidra till att förebygga radikalisering.
– Det kan handla om att komma in i ett hus och känna igen en flagga på väggen, säger Jean Pierre Devos.

Han är inte ensam bland talarna om att förespråka  ”community policing” som ett viktigt vapen mot terrorn. Att poliser som befinner sig nära befolkningen och känner människorna är de som kan uppfatta vad som är på gång. Just det som många av de europeiska polisfackens företrädare, inte minst de svenska, hävdar bara blir sämre, med en polis som i dagsläget befinner sig långt från det lokala och brottsförebyggande arbetet.
– Vi ska bli först med att förebygga i stället för att bli först med att reagera. När de är på flygplatsen är det redan försent, sa  Jean Pierre Devos.

Goda relationer i lokalsamhället lyfts även av Mark Lindsay från Polisförbundet i Nordirland. Han ser utifrån sina egna erfarenheter av terrorism från tiden med IRA-dåd att man måste ha en balans mellan säkerhet och ett fungerande samhälle.
– Det är ett misstag att kontakta moskén efter att ett terrorangrepp har skett. Man måste vara där före. Det är där man har haft bra kontakter innan som de har bestått även efter.

polisfacken antog ståndpunkt

Under Eurocops höstmöte i Barcelona antog man en skriftlig ståndpunkt, ett så kallat ”position paper” angående hur de Europeiska polisfacken ska förhålla sig till de aktuella terrorhoten. Det handlar bland annat om att man begär att man vill ha ett fritt flöde av information och underrättelse mellan Europeisk polis.

Vid flera tillfällen under dagen kom också frågan om militär närvaro i det polisiära arbetet mot terrorn upp. Hur påverkar det medborgarnas trygghet?

José Maria Fuster- Fabra Torrellas menade att det är ett fruktansvärt misstag att blanda ihop polisen och militären, men att man måste kunna sammarbeta om det är nödvändigt. José Maria Fuster- Fabra Torrellas är advokat och har företrätt 42 offer för baskiska separatist-organisationen Etas terrorattacker och 10 offer för islamistiska terrorbrott. Han jämförde erfarenheterna Spanien har av terrorism från innan med att vara van vid femmanafotboll och nu spela elvamanna.
– Det går ut på ungefär samma sak, reglerna är liknande men taktiken och antalet spelare är helt olika, sa han.

Ändå tror han att de kommer att bli av med den islamistiska terrorn liksom man blev av med terrorn från ETA.

”Jag har fått kännedom om ett mindre antal identiteter. Det rör sig om skiftande kvalitet på uppgifterna. Mina kollegor i yttre tjänst och de på kriminalsidan har inte ens de uppgifterna. Om vi ska kunna skydda samhället och medborgarna måste vi få veta i detalj vilka individer och nätverk som finns med på Säpos lista. Det kan ju inte vara en hemlighet tills det exploderat”

Ulf Boström, integrationspolis i Göteborg, anser att den öppna polisen inte får tillräcklig del av Säpos kunskaper om IS-resenärers identiteter och nätverk Läs mer här.

terror2

Illustration: Emma Hanquist /FormNation

En mörk ekologi

– Det finns två övergripande sätt att hantera återvändare från IS. Vi kan försöka utreda och lagföra för att sedan hoppas att de själva återrehabiliterar sig och att det går bra. Eller så försöker sociala myndigheter skapa förutsättningar för att underlätta ett utträde, säger Amir Rostami.

Sedan hösten 2015 sitter polisen och gängforskaren Amir Rostami som kommittésekreterare hos Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. Hans uppdrag är bland annat att samla kunskap kring stöd till avhoppare.

– Finns misstanke om brott så ska givetvis förundersökning inledas och den processen ha sin gång. Vi ska komma ihåg att avhopparstöd aldrig i något fall är ett substitut för brottsutredning och lagföring. Men det är en svår process och väldigt få döms, säger han.

Att påstå att det finns en debatt om hanteringen av återvändande IS-anslutna är en underdrift. I Lund ledde ryktesspridning också till att kommunpolitiker krävde att särskilda satsningar på återvändande jihadister skulle strykas ur Lunds handlingsplan. Problemet var bara att de här särskilda satsningarna, på jobb och bostad, aldrig funnits.

– De som står bakom den här ryktesspridningen verkar vara personer med vit makt-kopplingar. Det är troligtvis organiserat, säger Amir Rostami.

Utvisningar på livstid och fråntagande av det svenska medborgarskapet är andra förslag på lösningar som luftas i debatten.

– Många återvändare är ju svenska medborgare eller har svenskt uppehållstillstånd. Om vi nu ska börja säga upp medborgarskapet – vad ska vi då göra med konvertiterna?

Amir Rostami konstaterar att de flesta som återvänder till Sverige efter att ha anslutit sig till IS inte döms. Ibland är förklaringen enkel.

– Vissa tar med sig hela familjen. Bland dem som lämnat till exempel Angered är den största andelen mellan noll och sex år gamla. De som kommer tillbaka kan vara medföljande fruar och barn. Ofta traumatiserade, säger han.

Totalt ska ungefär 300 personer ha lämnat Sverige för att på något sätt ansluta sig till någon form av islamistisk rörelse.
– Men vi vet ju sällan exakt vad personerna sedan gör i Syrien eller Irak, så det är svåra utredningar.

Det den Nationella samordnaren vill är att öka den formella kontrollen över de som återvänder, samt underlätta utträde från destruktiva miljöer. På samma sätt som man sedan tidigare gör med personer som vill hoppa av högerextrema eller gängkriminella miljöer. Dessa olika kriminella sammanhang har flera paralleller, menar Amir Rostami.
– Vi har en studie på gång som jämför brottsligheten i de här miljöerna och även fotbollshuliganer.  Det rör sig inte om isolerade miljöer utan det finns vad vi kallar en mörk ekologi av organiserade kriminella. Likheter finns såväl när det gäller våldets betydelse som maktmedel och symboliskt verktyg men också i vilka individer det rör sig om som drar sig till de här miljöerna förklarar Amir Rostami.

Flera faktorer som förklarar radikalisering är desamma som de som drar in personer i kriminella gäng.

– Exkludering, livskris, kaos. Man försöker skapa ordning. En upplevd ordning.

Men hur ska man då försäkra sig om att en person som återvänt från att ha anslutit sig till IS inte utgör en risk för samhället? Hur uppnår man kanske till och med att personen blir en fungerande samhällsmedlem?

Enligt Amir Rostami finns det dåligt med utvärderingar på tidigare avhopparverksamhet och det är ett problem. Man vet till exempel inte hur vanligt det är med återfall. Ett annat problem är att man inte lyckats skapa sociala nätverk för de människor som hoppar av. Här behöver kommunerna jobba mer med den idéburna sektorn, menar Amir Rostami. På så vis kan avhopparen få en mentor och ett sammanhang som ökar möjligheterna till ett lyckat utträde.

Avhopparverksamhetens framgång hänger också mycket på den handläggare eller socialsekreterare som blir avhopparens ingång. Här beskriver Amir Rostami en viss ängslighet.

– Det efterfrågas lathundar om allt. Men det här är välutbildade människor och de har ett ansvar att ta till sig kunskap. Och kunskapen finns.

Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism…

… har till uppdrag att förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. De ska också verka för att ökad kunskap och utveckling av förebyggande metoder.
Från början var det Mona Sahlin som 2014 utsågs till nationell samordnare av dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson (L). Hon efterträddes den 29 augusti 2016 av Hillevi Engström som redan i september valde att säga upp sig. Vem som efterträder henne är i skrivande stund inte klart.