Polistidningen nr 4 delades ut runt 7 september. Nästa nummer kommer 19:e oktober. Hela årets utgivningsplan finns här.
 

Arkiv

Ulrika Jonasson-Borggren, Foto Lena Ehring.

Hela familjen berörs
av utlandsmissionen

Publicerad 2017-04-12

Reportage För varje polis som gör utlandstjänst finns det ofta flera anhöriga som involveras. När Ulrika Jonasson-Borggrens make åkte till Afghanistan skrev hon en bok med tips och forskningsrön präglad av egenupplevd oro, saknad och känslan av att lämnas utanför – men också av inställningen att allt går att hantera.

2005 lämnade Ulrika Jonasson-Borggrens man Mikael Sverige för FN-uppdrag i Sudan. För förhållandet blev insatsen en katastrof.

– Efter hemkomsten var Micke kall och hård, inte samma person som åkte iväg. Han var inte nåbar, jag höll masken utåt men inombords mådde jag skit. Jag ställde ett ultimatum; antingen söker du hjälp, eller så gör vi det tillsammans. Annars lämnar jag dig.

Också Mikaels arbetsgivare såg att något var fel och erbjöd psykologsamtal som hjälp.

Åren gick och Mikaels mående förbättrades. Han fortsatte som polis i Sverige och Ulrika, som är specialpedagog och familjeterapeut, arbetade som anställd och egenföretagare. Det blev 2013 och Mikael antogs till en ny internationell insats, denna gång i EU:s regi – EUPOL i Afghanistan. Ulrika med den slitsamma Sudantiden i färskt minne bestämde sig för att det som gick snett då skulle fungera bättre nu.

Med sin yrkesbakgrund som utgångspunkt började hon söka information om hur utlandstjänst påverkar familjer. Militära förhållanden fanns beskrivna, men om poliser existerade det nästan ingen dokumentation eller forskningsrön. Ulrika Jonasson-Borggren beslutade sig för att använda sina egna upplevelser och sin professionella erfarenhet av människor och relationer och skriva den bok som hon saknade. Resultatet blev ”360 dagar med Afghanistan”.

Råd till dig som åker iväg

  • Involvera partner och övrig familj, visa bilder och berätta så om uppdraget samt säkerhetsläget.
  • Prata igenom känslor innan du reser, också sådant som berör svartsjuka och tillit.
  • Fotografera din nya omgivning och mejla hem bilderna.
  • Planera i tid inför ledigheter. Många vill träffas och det får inte gå ut över familjen. Förmodligen kommer du att vara tröttare än du anar och bära med dig insatsen hem.
  • Bestäm hur ni ska kommunicera. Skype? Mejl? Telefon? SMS?
  • Var medveten om att du kommer att få hemlängtan.
  • Håll dig i form och träna regelbundet.
  • Bestäm att du alltid hör av dig om något våldsamt eller farligt inträffar. Den överenskommelsen skapar lugn där hemma.

– Militärer är ofta unga och skickas ut i förband. Poliserna är äldre, har familj, annan mognad och livssituation. Dessutom krävs det lång arbetslivserfarenhet för att söka utlandstjänst.

Ulrika Jonasson-Borggren har också noterat att Försvarsmaktens anställda bemöts av sin arbetsgivare på ett annat sätt än poliser gör, både inför och efter ett uppdrag. Det finns en plan för hjälp efter traumatiska situationer och upplevelser.

– Min bild är att militärerna förbereds på svåra situationer. Samtidigt har det blivit bättre inom polisen. I region Väst finns till exempel ett pilotprojekt om hur mottagandet kan utvecklas.

Hon berättar att de bland annat uppmanas att samla sina familjer och prata om det så kallade vita kuvertet, det dokument som efterlevande får ta del av efter en soldats död. Innehållet är tänkt att beröra praktiska frågor om sådant som begravningsritual, musik, testamente och telefonlistor.

Men det råder inget tvivel om att många som gjort utlandstjänst ändå mår dåligt. I sin bok hänvisar Ulrika Jonasson-Borggren till försvarspsykiatrikern Helena Prochazkas forskning om veteraner: Prochazkas understryker bland annat att de sällan kontaktar läkare på eget bevåg, utan gör det på uppmaning av omgivningen. De söker vanligtvis för kroppsliga besvär istället för att vända sig till psykiatrin. Sömnstörningar, som kan resultera i alkohol- och drogproblem efter självmedicinering, är en vanlig orsak bakom veteraners kontakter med sjukvården.

Tips till den som stannar hemma

  • Kolla försäkringsläget noga, allt måste vara uppdaterat.
  • Var nyfiken och gör dig delaktig genom att lära dig om landet som din partner ska åka till.
  • Skuldbelägg inte genom att kritisera, ställ öppna frågor.
  • Städhjälp? Hemkörd mat? Förenkla vardagen.
  • Oro kommer att bli en del av vardagen. Fundera över hur du ska förhålla dig till den.
  • Sätt upp egna mål. Träning och socialt umgänge är viktigt. Gör sådant som du mår bra av. Sammanställ en lista över vad du vill förverkliga under tiden som din partner är iväg.
  • Gå med i något av de nätverk som finns för andra i din situation. Skapa ett eget nätverk av vänner och familj.

– Det går helt enkelt inte att vara med om vissa saker utan att det sätter sina spår, förr eller senare kommer det ikapp den drabbade.

Mycket av din bok bygger på att du och Mikael har skrivit dagbok parallellt. Hur har det gått att kombinera det djupt personliga med ditt professionella terapeutjag?

– Det har varit jättesvårt. Kollegor har läst och återkopplat. Redaktören har tagit bort textstycken som var alldeles för privata. Att förhålla sig objektiv inför sig själv är ju omöjligt.

Fungerade ert förhållande bättre när Mikael var i Afghanistan än när han var i Sudan?

– Mycket. Som natt och dag, viktigast var att jag involverades. När han pratar om att åka iväg numera stöttar jag. Åk innan du blir för gammal är mitt råd.

 

 

Källa: 360 dagar med Afghanistan – Före, under och efter insats.
Handbok och tips vid utlandstjänstgöring

 

Länkar

  • Nätverk för personer med en familjemedlem som gör utlandstjänst: https://invidzonen.se
  • http://www.sverigesveteranforbund.se