Polistidningen nr 3 delades ut runt 15:e juni. Nästa nummer kommer 7:e september. Hela årets utgivningsplan finns här.
 
 
 
 
 

Arkiv

”Det skickar
signaler till hela kåren”

Publicerad 2017-05-31

Aktuellt En skånsk polis fick sin bil skadad av en sprängladdning. Enligt utredarna tyder mycket på att en annan person var egentlig måltavla. Polisförbundets Sophia Willander är orolig för att arbetsgivaren väljer enklaste lösningen.

Det var tidigt på morgonen den 18 maj som villaborna i lilla Veberöd, utanför Lund, vaknade av en rejäl smäll. Polis som larmats till platsen konstaterade att fronten på en bil var sprängskadad och att bildelar låg spridda över gatan. Brottet rubriceras i nuläget som allmänfarlig ödeläggelse.
– Utan att gå in på några detaljer kan jag säga att det inte verkar som om bilägaren var den person som dådet var riktat mot, säger Paul Nilsson, chef för utredningssektionen i Södra Skåne, till Polistidningen.

Han nämner att polisens arbetshypotes för närvarande är att en förväxling kan ha skett då det inte framkommit någon hotbild mot polisen.
– Naturligtvis förstår jag att det är en jobbig upplevelse att få sin bil förstörd på det sättet, oavsett anledning.

Har ni kommit vidare i utredningen?
– I dagsläget har vi ingen skäligen misstänkt.

Sophia Willander, ordförande för Polisförbundet Syd, känner väl till ärendet och tycker inte att polisledningen har tagit den drabbade polisens oro på tillräckligt stort allvar.

Sophia Willander

– Det hela kokar ju ner till att vi inte vet vad som hänt mer än att en av mina kollegor har fått sin bil sprängd, säger hon till Polistidningen och fortsätter:
– Jag är orolig för att man väljer den lättaste förklaringen, det är ju trots allt långt från uteslutet att sprängningen var riktad mot polisen. Familjens oro och de praktiska problemen finns där ju också oavsett allt annat.

Sophia Willander anser att händelsen borde ha uppmärksammats mer från den högsta polisledningen. Hon hänvisar till att det är väldigt ovanligt att poliser utsätts för våldshandlingar i sin hemmiljö.
– Tack och lov händer det nästan aldrig. Ingen på högre nivå har hört av sig till kollegan och det är riktigt dåligt. Det skickar signaler till hela kåren, signaler om att så här mycket ställer vi upp om du råkar illa ut.