Polistidningen nr 5 delades ut runt 19 oktober. Nästa nummer kommer 7 december. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 

Arkiv

Insändarskribenten ger en känga till arbetsgivaren för slöseri med medel som myndigheten egentligen inte har. Foto: Johan Svanestrand

Inplastade tusenlappar

Publicerad 2017-10-18

Insänt Utbildningen på Polishögskolan bestod av många, många små steg – bilkörning, skytte, självskydd, förhörsteknik samt evighetslånga föreläsningar i juridik och kriminologi – men det som jag minns allra bäst var då vi fick knata iväg till förrådet och hämta ut uniformen och allt som hörde därtill. Det blev en välfylld flyttlåda samt två skokartonger plus lite lösa persedlar och detta var bara början – under aspiranten fick vi kvittera ut mer personlig utrustning och när man till sist fick sin Pa-placering fylldes det på ytterligare. Resultatet blev ett sprängfyllt klädskåp och en insatsväska som mer liknar en hockeytrunk än något annat. Har man dessutom SPT-utbildning eller kör motorcykel är risken stor att man behöver hyra ett förråd.

Till dags dato har jag arbetat på IGV i drygt två år och varje gång jag öppnar mitt skåp slås jag av hur många persedlar som jag aldrig använt. Det handlar inte om att plaggen är obekväma eller onödiga i sig utan helt enkelt att de inte fyller någon funktion för mig. Här i söder blir det sällan kallare under vintern än att man behöver ta på sig ”gotröjan” under regnjackan och kanske även långkalsonger om det verkligen tränger.

Min vinterjacka ligger fortfarande kvar i plasten den levererades i och den oöppnade kartongen med vinterkängor ligger längst ned i klädskåpet tillsammans med ett antal andra förstärkningsplagg som aldrig lär användas. Jag vet också att jag inte är ensam om att inte använda dessa plagg. Inte en kotte på min station har på sig vinterjackan och de som använder vinterkängorna lär vara försvinnande få.

Ett annat sätt att se på saken är att det ligger ett antal tusenlappar i varje klädskåp på varje polisstation runt om i landet. Dessa tusenlappar ligger där, fullt synliga, som illa dold reklam för slöseri med medel som myndigheten egentligen inte har. Frågan som bör ställas är helt enkelt varför alla får exakt samma utrustning. Vore det inte mycket smartare om varje student fick en grundutrustning och sedan fick lägga till det denne anser sig behöva? Ska man jobba i Kiruna behöver man definitivt alla vinterplagg man kan få och jobbar man i Göteborg är regnkläder ett måste. Det kan hända att enskilda kollegor behöver komplettera sin utrustning i efterhand, till exempel om de ska åka på en längre kommendering i Sälen eller flytta till Gällivare, men det torde inte utgöra ett alltför stort problem, vare sig ekonomiskt eller logistiskt.

Självklart ska ingen student nekas utrustning, men de allra flesta skulle kunna minska antalet persedlar ganska markant. Jag skulle nog våga påstå att minst hälften av alla blivande kollegor inte har behov av, och därför inte skulle välja, vinterjackan och vinterkängorna vilket med nuvarande utbildningstakt skulle innebära en besparing på lite drygt två miljoner kronor per år (cirka 2 500 kr per person).

Målet med detta förslag är inte att spara pengar åt myndigheten utan att använda pengarna på rätt sätt. Om vi nu sparar in ett antal miljoner på att inte hämta ut persedlar som vi aldrig kommer använda, skulle dessa pengar istället kunna investeras till att komplettera/förbättra vår utrustning. Jag, och många med mig, skulle till exempel uppskatta ett större urval av kängor och alla som arbetar ute borde tilldelas en robust och ljusstark ficklampa att ha i bältet. Därtill finns det säkert fler önskemål såsom fler t-shirts, fängselnycklar etcetera.

Kort och gott – färre plagg, mer valfrihet och ett utökat sortiment!

John
IGV Göteborg Nordost