Polistidningen nr 5 delades ut runt 19 oktober. Nästa nummer kommer 7 december. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 

Arkiv

.

Lättnad att kollegorna förstod

Publicerad 2017-10-18

Reportage Tiotusen män drabbas varje år av prostatacancer, det är den vanligaste cancerformen i Sverige. Trots det är det ganska tyst om sjukdomen. Polisen Lennart Rehnström valde att vara öppen med sin sjukdom från början, något som han inte ångrat.

Lennart Rehnström var sextio år och mitt uppe i en mordutredning då han kände att någonting var fel. Han hade svårigheter att kissa och molvärk i rygg och mage. Men det var först när han fick en feber som inte ville ge med sig som han blev inlagd på Danderyds sjukhus och ordentligt undersökt. Proverna visade att han drabbats av prostatacancer.
-Först blev det bara tomt, sen kom tårarna. Jag hade aldrig tänkt tanken att jag skulle få cancer, och det här var också en ganska aggressiv sort. Det var skrämmande, jag visste inte hur långt jag hade kvar att leva. Jag minns när jag gick ut från sjukhuset och ringde min före detta hustru, att jag bara grät.

Tillbaka på jobbet berättade Lennart direkt om cancerbeskedet för kollegorna och sin chef. Han möttes av stor förståelse och arbetskamraterna blev ett viktigt stöd för Lennart, som först försökte jobba på som vanligt. Men att leda en stor mordutredning med många människor inblandande, samtidigt som han skulle ta in sitt cancerbesked, blev till slut för mycket. Lennart valde att lämna över utredningen och dra ner på tempot.
-Det var en stor lättnad för mig att inte ha det så hektiskt utan få möjlighet att landa i beskedet.
-Jobbigast var gråten. Jag kunde börja gråta helt plötsligt och kunde inte kontrollera det. Jag vet en gång skulle jag ringa ett vanligt samtal till min diabetessköterska och prata om mina värden som jag var orolig för, då började jag gråta och kunde inte sluta.

Tidigt fick Lennart veta att hans cancer inte går att bota, men att olika typer av behandlingar kan hålla den i schack. Han fick tabletter och sprutor med hormoner, men kände snart att han också behövde en annan sorts hjälp. Att få en obotlig cancer förändrar livet och handlar om mer än provsvar och behandlingsplaner.
– Plötsligt kunde det bara komma över mig, det allvarliga i hela situationen. Fy tusan vad jag har gråtit.

Den känslomässiga reaktionen var stark och svår att hantera. Via arbetsgivaren fick han kontakt med en psykolog.
-Jag kände mig så väldigt ledsen i början. Det kunde vi prata om och lösa. Men det var nog också behandlingen som påverkade att jag grät så mycket. Behandlingen första året var så pass kraftig, det tar tid innan kroppen vänjer sig.

Lennart Rehnström ett år efter diagnosen. Foto: Thomas Bäverlid

Att direkt berätta om sjukdomen för kollegorna har varit till stor hjälp för Lennart som bor ensam. Även om han har nära kontakt med barn, barnbarn och vänner så var det skönt att människor som han träffade dagligen kände till vad han gick igenom.
-Jag tror att just det att jag var öppen med min sjukdom från början gjorde att jag kom närmare kollegorna. De förstod varför jag reagerade som jag gjorde och det var en stor lättnad för mig.

Behandlingarna har gett olika sorters biverkningar, framför allt problem med svettningar. En annan vanlig biverkning är potensproblem, det har Lennart också drabbats av. För honom personligen har det inte betytt så mycket och det är inget som han oroar sig för.
-Det finns så mycket annat att glädja sig över, så det är ingen stor sak.

I somras gick Lennart formellt i pension och avtackades, men nu är han tillbaka igen på sitt gamla jobb. Han jobbar idag 50 procent som ungdomsutredare i Sollentuna Lpo Nord.

Varje halvår går han på kontroller, kollar PSA, levervärde och testosteronvärde. Hittills svarar han bra på behandlingen och hans värden är fina.
-Jag mår väldigt bra, jag motionerar och håller igång, njuter av barnbarn, tar vara på dagen. Jag har barn och vänner och ägnar mig åt hobbyn och intressen, jag lever vidare, trots att jag har cancer.

Prostatacancer upptäcks via blodprov

Prostatacancer drabbar främst män över 50 år. Genomsnittsåldern vid diagnos är 70 år.

Prostatacancerförbundet rekommenderar alla män över 45 år att testa sitt PSA regelbundet, särskilt de som har sjukdomen i släkten. Ju tidigare cancern upptäcks, desto större är chansen att man kan bota den.

PSA-test tas på vårdcentralen och är ett vanligt blodprov. Ett förhöjt värde talar om att prostatan inte fungerar normalt och då bör man söka en urolog för utredning. Det kan då röra sig om cancer.

I ett tidigt stadium ger prostatacancer inga symptom, men sök läkare om du har problem som rör urinering och sädestömning. Om du måste kissa ofta, har svårt att hålla dig eller om du tvärtom har svårt att kissa eller smärtor i samband med urinering. Blod i urin eller sädesvätska, svårigheter att få erektion och smärtsamma ejakulationer är också skäl att söka vård. Liksom envis smärta och stelhet i rygg, höfter eller lår.

Behandling

På senare år har man blivit bättre på att upptäcka vilka som har den mer aggressiva, behandlingskrävande formen av prostatacancer och vilka som har en snällare variant som växer långsamt och inte riskerar att sprida sig. De som har den milda formen erbjuds aktiv monitorering, det vill säga regelbundna kontroller och provtagning och de flesta slipper behandling och medföljande biverkningar.

Operation eller strålning används vid aggressiva former av prostatacancer och behandlas med operation eller strålning. Prostatacancer kan också bromsas med hormonbehandling. 25 procent av de drabbade dör av sin prostatacancer. Många lever dock länge med den snälla varianten, särskilt om de får den vid exempelvis 75 års ålder. Då hinner man ofta dö av annat innan cancern hunnit växa sig farlig.

Ulrika Hjalmarson Neideman
frilansjournalist

 

Läs mer:

Prostatacancerförbundet

Cancerfonden