Polistidningen nr 6 delas ut runt 7 december. Nästa nummer kommer 9 februari 2018. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 
 

Arkiv

Foto: Sören Vilks

En smocka från orten
till oss det berör

Publicerad 2017-12-08

Aktuellt Hon berättar om en lillebror som älskade Real Madrid. Om minnen av en liten kille som fick lämna sitt hett efterlängtade första fotbollsläger efter bara ett dygn.

Han fick hemlängtan och grät, men skyllde på ont i magen. Storasyster berättar också om pappan som alltid sjöng och om hur alla i familjen skämdes över det. Nu är pappan tyst, instängd i sin sorg. På andra sidan scenen står han som höll i vapnet.
– Jag vill inte att ni ska tycka synd om eller förlåta. Jag vill bara att ni ska förstå, säger han.
Han som sköt med flera skott åkte en gång på samma fotbollsläger. När de var små var de polare.

Det är någon gång runt nioårsåldern det händer, säger storasystern. Blickarna liksom släcks på de barn som inte ser sig ha något val. Inget annat val än att bli del av en overkligt hård värld, som har rört sig bortom gängens tid. Det man kallar heder är inte heder. Avsaknaden av regler och mening är total och man de förloras i ung ålder till ett system där en förolämpning eller ett missförstånd kan vara slutet.

Så beskriver Unga Dramaten och Fryshusets gemensamma uppsättning Klipp han det som händer i de områden vi känner som särskilt utsatta. Den våldsspiral som har lett till att så många unga människor, tio av dem med direkt koppling till Fryshusets verksamhet, inom loppet av ett år förlorat livet.

Snett framför mig i publiken sitter en ung man i rullstol tillsammans med sin mamma. Alejandro Sinisalos lillebror sköts i huvudet, framför hans ögon. Efter varje föreställning rullar han ut på scenen och slår fast att han ska ta kärleken tillbaka till orten. Det går inte att värja sig mot hans öde. Skådespelarna är skådespelare och pjäsen är pjäs, men vittnesmålen är autentiska och ynglingen i rullstol är på riktigt. Man kan nästan ta på hans sorg.

Budskapet är att det här berör oss alla. Att det inte är vi och dom, utan att detta också är Sverige och att vi delar ansvaret. Att det aldrig kommer att bli bra utan att vi förstår det och gör något. Om det nu kan bli bra.
Pjäsen avslutas:
-Vi står här, ni sitter där, så vad gör vi?

Klipp han är ett samarbete …

… mellan Unga Dramaten och Teater Fryshuset
Den bygger på verkliga berättelser och är baserad på intervjuer med inblandade. Regissörer är Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten.
På scen står Lola Zackow, Lancelot Sakile Ncube och rapparen Rosh.  Pjäsen spelas fram till 16 december på Dramaten. Den kommer bland annat att spelas för aspiranter på polisutbildningen i Södertörn.  I januari spelas Klipp han på Malmö Stadsteater för att sedan återvända till Dramaten i maj.