ANNONS:

 
Polistidningen nummer 3 delas ut runt den 15 juni. Därefter kommer nästa nummer 9 september. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 
 

Lenas ledare

"Brottsligheten
tar helt enkelt
inte semester"

Lena Nitz, ordförande

 
 
 
 
 

Arkiv

Martin Lazar och Pär Åkerwall. Enligt Martin var Polisens seminarium mässans mest välbesökta efter att han följande dagar fått större lokaler. Foto: Emma Eneström

”Jag känner mig som Zlatan”

Publicerad 2018-02-09

Aktuellt Så säger Martin Lazar om sitt jobb som områdesansvarig polis i Fittja. Och han hoppas att fler ska känna samma sak som han i framtiden.

Vi befinner oss på Sacos utbildningsmässa och salen är för liten. Några av de intresserade, som i stark majoritet är tjejer, får besviket lufsa ut när föreläsningen börjar. Martin Lazar vänder sig om mot en bild som projiceras bakom honom. Den föreställer honom själv när han gör high five med några skolbarn. Det är de som får Martin Lazar att känna sig som Zlatan.
– Jag får till och med skriva autografer, säger han.
Han har redan inlett föreläsningen med att snabbt göra upp med bilden av Botkyrka och Fittja och de särskilt utsatta områdena. Där finns narkotika, där finns det stora problem slår han fast, men där finns också goda krafter. För barnen kan en engagerad polis vara en idol och Martin Lazar tror på att man som polis kan bidra till att stoppa rekryteringen till narkotikaförsäljningen genom att vara en bra förebild.

Martin Lazar kommer från Irak där han under sina första 15 år upplevde två krig. Efter fotbollsgymnasium samt jobb som fritidsledare och på ungdomsanstalt utbildade han sig för fem år sedan till polis.
– Jag var inget geni i skolan, slår han fast.
Men han konstaterar också att han har kämpat för att nå sitt mål och lyckats. Nu driver han bland annat ett projekt där 14-åringar får möta och lära känna blåljuspersonal.

Det är en positiv bild av yrket Martin Lazar ger även om det framgår att det kanske inte passar alla. Samtidigt menar han att många unga i det område han jobbar i inte tror att det är en möjlig väg, fast de enligt honom i allra högsta grad skulle behövas.

Mot slutet av föreläsningen slänger han ut frågan om vilka egenskaper de tror en polis behöver ha.
-Social kompetens, svarar en kille långt bak i salen på uppstuds.
Martin Lazar nickar och pekar på en tjej på främre raden som räckt upp handen en stund.
– Tålamod, säger hon.
Hon får medhåll. Martin Lazar menar att det stämmer både på så sätt att poliser får gå hungriga länge men också för att de inte ska gå över gränser och skapa situationer. Det kan snabbt sabba ett förtroende för Polisen som tagit lång tid att bygga, förklarar han.

En egenskap han själv återkommer till är engagemang. Det går som en röd tråd genom den 20 minuter långa föreläsningen. Till synes också genom Martin Lazars hela person. Han stannar kvar efter föreläsningen och svarar på frågor. Det är många som vill prata med honom, hans kollega Pär Åkerwall och en polisstudent som också slutit upp.

Martin Lazar ger ett sammandrag av föreläsningen för några av de som inte fick plats, tre tjejer som har väntat utanför. En av dem verkar särskilt intresserad. När han berättar hur alla dagar ser olika ut för en polis nickar hon ivrigt och säger att det är ju precis vad man vill ha.

De flesta frågorna Martin Lazar får rör vad man ska tänka på för att komma in på utbildningen. Lönerna är också på tapeten, men i den här fasen verkar de flesta vara mycket fokuserade på just fystesterna. När han får påpekat för sig att han uppmanat alla att träna på att springa, fast löpningen i testerna är utbytt mot cykling slår han ut med armarna och konstaterar med ett leende att ”vi springer ju när vi jagar tjuvarna”.

En av de som frågat just om antagningsprovet och hur man bäst förbereder sig har det passande namnet Rakel. Hon verkar helt på det klara med att hon vill bli polis.
– Det verkar vara ett jobb med spänning i vardagen.