Hösten 2015 trampade polishundarna Olle och Uffe runt på den heta asfalten i spanska Algeciras hamnområde, på uppdrag av Frontex. Sedan dess har Uffe varit på en mission till. Olle är numer pensionär.
Hösten 2015 trampade polishundarna Olle och Uffe runt på den heta asfalten i spanska Algeciras hamnområde, på uppdrag av Frontex. Sedan dess har Uffe varit på en mission till. Olle är numer pensionär.
Joakim Wendel i Ystad har precis gått på sitt pass när vi hörs. Han jobbar oftast själv med Uffe. Eller ja, inte riktigt längre. Uffes tilltänkta efterträdare, sju månader gamla Doc, är med.
– Först tyckte Uffe att ”vad fanken har du släpat hem?”, men nu busar de som attan.
Nioårige Uffe kom hem från sin andra och sista mission i september i fjol. Även om Joakim hoppas ha honom i tjänst i minst ett år till och det är Uffe som tröttar ut Doc i leken, så frestar resor på.
I Spanien var ett problem att hundarna fick få träffar. De riskerade att tappa stinget och behövde underhållstränas mycket. Så var det inte i Ceuta, på den afrikanska sidan sundet.
– Vi hittade folk hela tiden. Väldigt många minderåriga från Marocko. Jag minns särskilt en kille, kanske tolv år gammal, som vi kunde ta flera gånger samma dag. Han hade samma fotbollströja, med nummer elva, Bale, hela tiden.
Joakim Wendel beskriver nio veckor då han var betydligt mer på tå än sist, med terror i Barcelona och rusningar mot gränskontrollen.
– Det var tusentals människor som i princip sprang rakt över våra spanska kollegor.
Den här gången hade de utländska poliserna rätt att bära vapen, vilket inte var fallet sist.
Joakim Wendels svenska kollega i Algeciras, Mathias Pettersson, hemmahörande i Sundsvall, har bytt spår sedan sist. Han jobbar nu med specialsök med en springer spaniel vid namn Woody. Supersnälla vapendragaren Olle har gått i pension.
– Jag har en pensionerad granne som går ut med honom. Han brukar springa över dit och få sig en korvbit då och då också. Ibland tar han med sig Woody, berättar Mathias Pettersson.