ANNONS:

 
 
 
Polistidningen nummer 3 delades ut runt den 15 juni. Därefter kommer nästa nummer 9 september. Komplett ugivningsplan finns här.
 

Lenas ledare

"Brottsligheten
tar helt enkelt
inte semester"

Lena Nitz, ordförande

 
 
 
 
 

Arkiv

Illustration: Emma Hanquist/ Formnation

Våldsam klick räds inte straff

Publicerad 2018-04-12

Aktuellt En procent av befolkningen begår 63 procent av alla våldsbrott – det visar läkaren och före detta polisen Örjan Falk i sin avhandling.

Avhandlingen* bygger på fyra artiklar där det bland annat klarläggs att en mycket liten del av befolkningen begår merparten av våldsbrotten. Det förhållandet har studerats tidigare, både internationellt och i en svensk kontext. Vanligtvis har forskarna utgått från en juridisk, sociologisk eller beteendevetenskaplig grund. I Örjan Falks avhandling ingår även en medicinsk aspekt för att studera psykisk ohälsa bland personer som är aggressivt antisociala.

Karriär

”Jag blev klar polis 2000. Sju år senare kom jag in på läkarlinjen samtidigt som min hustru, som var iva-sköterska. Vi pluggade ihop och under en period jobbade jag som polis 50 procent, forskade och pluggade heltid. Om två år är jag färdig psykiater. Målet är att jobba inom rättspsykiatrin”.

Den första delen av avhandlingen bygger på en så kallad populationsbaserad registerstudie – vilket innebär att man samlat information från befolkningsregister. Data samlades för åren 1971–2004 och kriminalregistret visade att knappt fyra procent av befolkningen dömdes för våldsbrott. Dessutom konstaterar Örjan Falk att en procent av befolkningen begick 63 procent av våldsbrotten. Personerna som står för denna överrepresentation delar delvis egenskaper och historik: 90 procent är män som tidigt debuterar med våld och annan kriminalitet. De har svårt i skolan ofta kriminella föräldrar som lider av ohälsa. Inte sällan har de dessutom personlighetsstörning och beroendeproblematik. När det gäller personer som dömts för våldsbrott en eller två gånger lider fyra procent av allvarlig psykisk störning. Bland de som dömts för sådana brott minst tre gånger är det sju procent som lider av allvarlig psykisk störning. För befolkningen i stort är siffran två procent.

I artikel två studerade Örjan Falk män som avtjänar straff för våldsbrott. En stor andel av dem hamnade högt på en skala över psykopati. Med hjälp av personlighetsinstrumentet ”Temperament and Character Inventory” kunde Falk och hans kollegor visa att de ofta drevs av spänningssökande och hade en så kallad extrovert personlighetstyp utan att ha det han kallar ”karaktärsmognad”. Egenskaperna är i sig varken bra eller dåliga, men hur de kombineras avgör i mycket hur en person fungerar i samhället. Om någon drivs av låg karaktärsmognad och extremt temperament finns ofta ett problem, enligt Örjan Falks forskning. Han visar också att personer i den här gruppen inte avskräcks av straff på grund av sin avvikande personlighetsprofil och sina psykopatiska drag.

I den tredje artikeln undersöks både frihetsberövade män och kvinnor som begått olika typer av brott, men inte våldsbrott. Här framträder samma mönster som i studie två, med låg karaktärsmognad och extremt temperament. Ett annat fynd är att kvinnor med omfattande brottsregister mår mycket psykiskt dåligt – sämre än män i samma situation. Det konstateras även att de som dömts till fängelse oavsett brottskategori hade en hög aggressivitetsnivå.

I sista artikeln fastslås genom personlighetstest att låg karaktärsmognad kopplad till avvikande temperament också präglar barn och ungdomar. Beteendestörningar, skolproblem och tidig drog- och brottsdebut är vanligare i denna grupp än bland övriga skolbarn.

Polis, läkare, forskare

Örjan Falk har ett drastiskt förslag – livstids fängelse för återfallsförbrytare. Han förordar även stöd i förskolan till barn i riskzonen.

Örjan Falk är polisen som tämligen sent i livet bytte bana och uppfyllde barndomsdrömmen om att bli läkare. Han understryker att han är motståndare till generella straffskärpningar.
– Detta eftersom vetenskap och erfarenheter från andra länder visar att det inte fungerar.

Samtidigt tycker han att inte minst hans egna forskningsrön pekar på att det finns en grupp människor som inte bör röra sig fritt i samhället då de utgör en kronisk fara för omgivningen. Därför föreslår han att de som fälls för tre våldsbrott, i kombination med en övrigt kriminell livsstil, automatiskt ska frihetsberövas på livstid.

Det kan ju inträffa att någon då döms till livstid på oklara grunder, till exempel efter ett slagsmål mellan drogpåverkade?

– Samtidigt har denna individ redan begått ett flertal brott och fått olika former av interventioner från samhället utan att det haft förväntad effekt.

– Jag tror paradoxalt nog att problemet är att det kommer att fungera bra, så bra att det finns en risk att också lindrigare brott räknas in. Skräcken är att få det som i USA där man kan åka in på livstid för en stöld om det rör sig om tredje brottet.

Men viktigast av allt tycker Örjan Falk att det är att personer i riskgruppen identifieras tidigt och får hjälp, kanske redan på förskolan. Enligt honom är en persons temperament en till stor del medfödd egenskap som bara går att förändra marginellt.

– Karaktärsmognaden går att höja genom psykoterapi, men då gäller det att starta i tid.

*Örjan Falks avhandling: ”Aggressive Antisocial Behavior: Risk Factors and Personality Profile”, Sahlgrenska Academy, Institute of Neuroscience and physiology, University of Gothenburg – Göteborgs universitet.