ANNONS:

 
Polistidningen nummer 4, med Django på omslaget, delades ut runt 7 september. Nummer 5 kommer cirka 19 oktober. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 
 

Lenas ledare

"Ingen ska behöva tystna på grund av rädsla"

Lena Nitz, ordförande

 
 
 
 

NYA ARTIKLAR

 

Arkiv

Snart 39-åriga Jenny Eriksson är bor i Flen. Hon är socionom, tvåbarnsmamma och och crossfitcoach och har precis påbörjat polisutbildningen. Foto: Privat

”Det är ju det här
jag vill göra”

Publicerad 2018-09-12

Aktuellt Jenny Eriksson tar ett stort kliv i höst.  Hon lämnar klättrandet på chefsstegen för att sätta sig i skolbänken på polisutbildningen i Södertörn.

-Jag är inte äldst, konstaterar Jenny Eriksson när Polistidningen frågar om hur åldersfördelningen i hennes klass ser ut.
Hennes leende går genom luren och det går inte att ta miste på att hon är nöjd med sitt val. Jenny Eriksson är utbildad till socionom. Hon hade som utgångspunkt, även när hon valde det yrket, att hon ville vara där det händer. Inledningsvis jobbade hon med barn- och ungdomsutredningar, men gjorde ganska snabbt en chefskarriär inom offentliga verksamheter.
– Det bara blev så, fast jag har väl känt egentligen att jag skulle vilja vara mer nära. Jag ser fram emot att komma till jobbet och inte veta vad som står i kalendern varje dag.

Senast har hon chefat för utförandeområden inom äldreomsorg och funktionsnedsättning i Södertälje, med 1400 anställda under sig. Men hon har också kommit att jobba som chef för tillståndsenheten och då varit i nära kontakt med Polisen. Drömmen om polisyrket har nog inte varit uttalad, men funnits under ytan länge tror Jenny Eriksson.
– Man börjar tänka på att man ändå har ganska många år kvar att jobba och vad vill jag göra av den tiden?
Sagt och gjort sökte hon till polisutbildningen och kom in på första försöket. Hennes förstahandsval var distansutbildning, men istället blev det Stockholm och Södertörn.
– Jag bor i Flen och det går ju faktiskt att pendla.
Hon konstaterar att det blir ett större lass för hennes man att dra och ett större ansvar för de båda barnen som är sex och nio år gamla, men hon har full support hemifrån. Även om det kanske var lite diskussioner när hon droppade idén.
Ekonomiskt räknar hon också med att det kommer att bli skillnad.
– När man har en hög lön unnar man ju sig en del lyx som man ju kanske får avstå. Men vi bor ju som sagt i Flen och vi har bott i vårt hus ganska länge.
Dessutom har Jenny Eriksson enligt henne själv en bra arbetsgivare, som hon fortfarande jobbar för då hon inte kan få studielån än. Och hon räknar med att kunna jobba extra.

Avskräcks hon då inte av polisens låga löner och de brister i poliserna arbetsvillkor som kommit fram i rapporteringen?
– Det finns en förhoppning om att mycket har hänt tills jag går ut. Jag tror att lönerna kommer att behöva gå upp över huvud taget om man ska behålla folk.
Hon poängterar också att hon själv ju kommer från socialtjänsten, där många också hoppat av på senare år, av liknande orsaker som poliserna.
Jenny Eriksson ser inga problem med att kliva ner från chefsrollen och börja om från början i en ny organisation. Men hon hoppas också att hennes kommande arbetsgivare ska ha förmåga att så småningom ta tillvara den kompetens hon faktiskt redan har.
Så vad är det då hon drömmer om att få göra som polis?
– Det är ju ett jättebrett yrke men mitt hjärta klappar för att på något sätt jobba med det jag brinner för. Med barn och ungdomar. Och så har jag en liten dröm om att få jobba med prostitutionsgruppen. Det är så himla specialiserat och där tror jag verkligen att man kan göra skillnad.