ANNONS:

 
Polistidningen nummer 6 delas ut runt 7 december. Nästa nummer når brevlådorna 8 februari.Komplett ugivningsplan finns här.
 

På Twitter

 

Ordförandeord

Avlasta våra kollegor nu
Lena Nitz, ordförande
 
 
 
 
 
 

Arkiv

Magnus Ingesson bor precis vid Svensbyfjärden, en del av Piteålven. Foto: Simon Eliasson

Polis och landslagstränare

Publicerad 2018-12-06

Aktuellt För Charlotte Kallas tränare gäller det att hålla sig i form. Och järnfysiken lyfte Magnus Ingesson genom gallringen till NI, men han valde befälsjobbet i Piteå. Polistidningen träffar honom hemma i Roknäs, Norrbotten, där han laddar för kommande snösäsong.

Han är från trakten och har valt att stanna kvar, men skidåkningen har fört Magnus Ingesson till många platser i världen. Under flera år har han varit Charlotte Kallas personliga tränare och nu tränar han hela damlandslaget. Egentligen skulle han ha befunnit sig i italienska alperna – på en glaciär. Men det varma vädret har ställt till det och Magnus Ingesson, som under flera decennier kunnat följa en pågående klimatförändring på plats, ser bekymrad ut när han säger:
– Någonting har ju uppenbarligen ändrats. Förr låg vi alltid på försäsongsläger i september och oktober, men nu fungerar det inte längre, det är för varmt och oberäkneligt väder.
Han skrattar sedan åt påståendet att den normalintresserade nog känner igen hans namn från landslagssammanhang, också som aktiv.
– Då får man allt vara duktig på att minnas. Visst, jag var med,  men det är ganska längesedan nu.Han visar in i huset. Utanför står ingen skoter, men väl en fyrhjuling. En bit bort betar några hästar lugnt, en av dem är hans dotters. Den låga solen slår som en knytnäve under markisen och det blir mycket varmt. Ingesson får ljuset rakt i ansiktet och grimaserar lite mot den präktiga älven där ute. Vattenmassan är så vidsträckt att den påminner om ett hav eller en stor insjö, i själva verket rör det sig om Svensbyfjärden, en del av Piteälven.
– Om där går att fiska? Ska finnas en del stora gäddor, men jag har inte testat.

Magnus Ingesson kom 9:a på VM 2001 och 8:a på OS 2002. Foto: Simon Eliasson

Det är intressant att intervjua Magnus Ingesson. Det är tydligt att han är van vid situationen. Någon som träffat många journalister i jobbet, men inte stålbadats i ansvarsutkrävande.
Att vara tränare ser han som en förlängning av den egna skidåkningen.
– Lite fanns tanken med från det att jag slutade som aktiv, jag har inte en enda utbildning. Jag är helt självlärd, säger han och tillägger:
– Men jag har nytta av poliserfarenheterna, rollen som befäl.

Det var också ett arbete som yttre befäl som satte stopp för en eventuell framtid som operatör i Nationella insatsstyrkan. 2012 ansökte Magnus Ingesson och klarade av de inledande testerna.
– Jag var 15 år äldre än många andra, men kände att jag ville prova gränserna. Fysdelen hade jag ärligt talat inga större problem med.
Men den avslutande uttagningen i Stockholm tackade han nej till. I samma veva fick han erbjudande om en tjänst som yttre befäl och valde istället den banan.
Nu grämer han sig en aning.
– Jag brukar inte gå och ångra livsval, men att jag inte körde på så långt som möjligt med NI är något jag kan ångra nu.

Han konstaterar att det är idrottarens instinkter som talar. Tävlingsviljan går aldrig ur kroppen. Och Magnus Ingesson låter milt skeptisk då han nämner att hans arbetsgivare inte satsar mer på att poliserna ska upprätthålla en hög fysisk nivå. Han nämner Räddningstjänsten och Försvarsmakten som två organisationer där inställningen är en annan och möjligheterna att träna på arbetstid större.

– Ärligt talat förstår jag inte att man lägger en massa energi på att testa blivande poliser, sedan släpper man det bara. För mig handlar det främst om arbetsmiljö och välbefinnande. Träning gör att vi drabbas mindre av skador och sjukdomar.

Hur tycker du att det borde vara?
– Det måste ställas fysiska krav också under yrkestiden. Inom militären är det så, kanske kan man lägga in lite lättnader med stigande ålder.

För egen del beskriver Magnus Ingesson en träningssituation som skiljer sig från de flestas. Som tidigare elitidrottare minns han, på gott och ont, alltid den form som en gång fanns – och är omöjlig att uppnå igen. Han är också omgiven av dagens elitidrottare och har rikliga tillfällen att jämföra sig med dem.
– När jag började kunde jag åka med tjejerna när de körde intervaller, i dag går naturligtvis inte det. Ibland har jag funderat på att testa en helt ny idrott för att känna hur det är att bli bättre istället för sämre.

Charlotte Kalla och Magnus Ingesson. Foto: Henrik Montgomery/TT

Under hela sin tränarkarriär är det bara kvinnliga åkare som han har tränat. En slump, det kunde lika gärna blivit tvärtom från början. Det är samma sak, men det finns individskillnader, funderar han. Det märks att Ingesson står Charlotte Kalla nära efter deras tio år långa samarbete när han lyfter hennes kvaliteter som åkare, och person. I det förra fallet framhåller han den extrema fysiken och tävlingsviljan. Men också den där sista avgörande professionaliteten.
– Hon lämnar absolut ingenting åt försynen, hon smalnar liksom av tillvaron de här få åren då hon ska vara bäst. Skippar Facebook och Instagram. Lever ett helt planerat liv vad gäller vila och mat, en förebild.
En liknelse med Gunde Svan och hans omvittnade hängivenhet tycker Ingesson haltar:
– De är för olika som personer.

Människan Charlotte Kalla tycker han speglas i hennes orubbliga förhållande till reklam. Spelbolagen ingår gärna avtal med färgstarka idrottsstjärnor, men Kalla väljer att förlora de intäkterna med hänvisning till sin egen moral.

Magnus ingesson

Ålder: 47 år.
Familj: Hustru och tvillingdöttrar.
Gör: Har under flera år varit Charlotte Kallas personliga tränare. Nu förbundskapten för det svenska damlandslaget. Tjänstledig från heltidsarbetet som ungdomsutredare i Piteå.
Hobby: Träning.

– Charlotte har börjat äta lite vegetariskt, det tror jag kan sprida sig. I första hand gör hon det inte för att prestera bättre utan av miljöskäl, det säger en del.

Hur länge han kommer att satsa på skidåkningen vet han inte, det är först nu som han känner att de båda karriärerna går att kombinera. Under en tidigare sejour som förbundskapten var det svårt för honom att få tjänstledigt.
– Nu fungerar den biten och jag tycker att det är väldigt roligt och givande, men det är det att vara polis också. Saknaden efter att vara utredare är väl det som kanske avgör till slut.

”På många vis går idrotten igen också i mitt arbete som polis. I båda fallen gäller det att kunna ta folk och lyssna på dem. Dessutom sysslar jag med ungdomsutredningar, det är bra att ha kontakt med unga människor också inom skidåkningen. Men framförallt har jag nytta av att jag jobbar med en tydlig struktur som tränare. På samma sätt angriper jag en utredning. Allt som inte är planerat och ordnat innebär kaos i slutänden, och det är jag allergisk mot.”

Ossian Grahn
frilansjournalist