ANNONS:

 

 

Ordförandeord

Om vikten av att agera i tid

Lena Nitz, ordförande

 
 

Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 1. Den delas ut i februari till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 
 

 
 

Arkiv

Det är inte lyx – det är arbetsmiljö

Publicerad 2020-02-07

Redaktörens rader Mattias blev knivhuggen i halsen i ett trapphus. Trots djupa sår är han på väg tillbaka till jobbet i turlaget. Enligt chefen är ett av skälen en jargong-förändring. ”Den tyste, tuffe äldre polisen som reder sig själv lämnar plats åt en ny generation”.

Jag tror mycket gott ligger i det där. Samtalet. Att prata med varandra.

Så enkelt, så svårt.

När chefer och anställda pratar med varandra utan prestige, maktkåthet, med respekt och uppriktig god vilja kan problem lösas. Kanske direkt, kanske genom att slussa vidare till annan expertis. Kan man inte lösa problemen har man i alla fall kommit fram till att de inte kan lösas, och gå vidare utifrån det. Pratar man öppet och regelbundet med, i stället för om, varandra kan man också förstå beslut som gör ont. Så enkelt, så svårt.

Men för att prata måste man ha tid. Tid, mod och ork över. Och det är väl där det brister i verkligheten.

 

”Vad som slår mig efter denna korta tid är vidden i era berättelser.”

Som ny chefredaktör på Polistidningen slår det mig. Vidden i era berättelser. Er vardag innehåller känslan av att få en självmordsbenägen kvinna över till rätt sida räcket, eller en dement herre att hitta hem. Att komma på den där förlösande detaljen i en utredning, hemma i duschen. Det handlar också om de djupa ärren efter att nästan ha blivit mördad på jobbet, samtidigt som slitna lokaler och mycket administration är närvarande värkar.

 

”Det är inte gnäll. Det är rimligt att vilja se förbättringar.”

Ni ställer krav. Vi snackar inte lyx. Vi snackar arbetsmiljö. Det är inte gnäll. Det är rimligt att vilja se förbättringar, för att göra yrket hållbart.
Den här yrket-är-ett-kall-inställningen och att ni ska sluta whina och sätta allmänhetens trygghet i första rummet. Absolut. Men det är ju ingen omöjlighet att allmänhetens bästa överensstämmer med polisens bästa. Poliser som trivs, har en bra arbetsmiljö och får högre lön gör väl också ett bättre jobb? Det spelar ingen roll hur kallad man är. Hur mycket passion man än har för jobbet är man i slutet av dagen en människa.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare