ANNONS:

ANNONS:

 

Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 4. Den delas ut i september till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Skatteverket meddelar att de just nu inte prioriterar att skicka ut Polistidningen till medlemmar med skyddade personuppgifter. Tidningen skickas ut i mån av tid, pga corona.

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Polisen får inte prioriteras ner

Lena Nitz, ordförande

 
 
 

 
 

Arkiv

Polisarbete i coronans tid

Publicerad 2020-06-17

Foto: Elin Åberg.

Aktuellt Det var fler poliser än festprissar på stan när covid-19 lade sin blöta filt över Uppsalas anrika valborgsfirande. Polistidningen passade på att prata skyddsmasker och strukturerad avklädning med ett par uttråkade patruller. Och träffade en polis som varit coronasjuk och kommit tillbaka.

Valborg 2020 i Uppsala. Det är tidig eftermiddag. Ett 40-tal poliser snirklar sig genom stans grönområden på jakt efter någon slags ordningsstörning, men kammar noll. Utropen som knastrar fram över radion är närmast idylliska: Några Uppsalabor spelar kubb i en park. Eventuellt smuttar någon av dem på en öl. I en annan del av stan pågår en brännbollsmatch.

Ekonomikumparken som brukar vara skådeplats för ett fylleslag med tiotusentals deltagare är så gott som folktom. Lokaltidningen har satt upp en kamera och erbjuder slow tv på sin sajt. ”Kan du se en student?” lyder den skämtsamma rubriken. Polisen Daniel Hwass har svårt att ta in den ödsliga scenen när han rullar in med polisbussen.
– Det här är helt sjukt. Det brukar vara så mycket folk att inte ett grässtrå är synligt. Men man får väl vara glad att folk har fattat.

I Uppsala gick man aldrig så långt som i Lund där hönsgödsel lades ut i parkerna. Uppsalaborna höll sig borta ändå. Foto: Elin Åberg.

Myndigheterna har varit tydliga, ska sägas. För två dagar sedan kallade polismästaren, landshövdingen och universitetets rektor till gemensam presskonferens. Tyngda av stundens allvar deklarerade de att valborg i Uppsala är inställt. Att bilda folkmassor på stan är en dålig idé i coronatider. Alla de traditionella programpunkterna har utgått: Ingen sillfrukost, ingen forsränning i Fyrisån, ingen champagnegalopp på studentnationerna eller mösspåtagning i Carolinabacken.

”Vi får nog åka vidare om vi ska hitta något rajraj.”

I Ekonomikum har ett enda litet sällskap om fyra slagit sig ner på en picknickfilt. De vågar inte ens sträcka sig efter sina klirrande väskor när polisbussen glider förbi. Daniel skannar av omgivningarna för att hitta något som kan kräva ett polisiärt ingripande, men det är total stiltje. Är det möjligen en mopedist utan hjälm där borta på vägen? Nej, det är en äldre dam på en permobil, visar det sig.
– Vi får nog åka vidare om vi ska hitta något rajraj, säger han och startar bussen.
Kollegan Björn Berglund är lite besviken över hur dagen har utvecklats. Han jobbar med utredningar till vardags och har inte luftat uniformen sedan förra valborg. Han hade hoppats på lite mer action.
– Jag vill inte att folk ska begå brott. Men när man jobbar vill man ju jobba, om du förstår vad jag menar.

Daniel och Björn har tilldelats den så kallade coronabussen. Namnet kommer av att bussen är utrustad men en ”kuvös”, det vill säga en transportbur i plexiglas. Den sattes in långt innan pandemin, men används nu för att transportera frihetsberövade med misstänkt smitta.
– Kuvösen har egen frånluftsventilation som man kan vrida på, förklarar Daniel.

Daniel Hwass förhör ett vittne. Kollegan Björn Berglund håller koll på omgivningarna. Foto: Elin Åberg.

Samtidigt tror han att IGV-poliser har svårt att skydda sig från smittan. Jobbet är så oförutsägbart och man kan inte ha regnställ och skyddsmask 90 på sig hela dagarna. Dessutom är vissa arbetsuppgifter svåra att utföra med masken på.
– Om du åker på ett hjärtstopp och ska göra HLR blir det rätt jobbigt om du har skyddsmask. Och det är svårt att prata i den.
Han skulle önska att det fanns smidigare alternativ.
– Kanske visir, ansiktsmask och några lättare plastkläder. Men det är ju brist på allt sådant, till och med i vården.

”Jag ringde vården och råkade komma till en sjuksköterska som tyckte att det var angeläget att hjälpa en polis”

Coronasmittan har slagit ojämnt inom IGV i Uppsala. I ett av turlagen är halva styrkan sjukskriven, medan andra är relativt opåverkade. Daniel tillhör de drabbade. Han har nyligen kommit tillbaka efter att ha varit sjuk. Han vet att det var covid-19, eftersom han är en av få poliser i Uppsala som har fått testa sig.
– Det var ren tur. Jag ringde vården och råkade komma till en sjuksköterska som tyckte att det var angeläget att hjälpa en polis. Annars är vi ju inte högsta prio.

Sjukdomen började med feber och värk i kroppen. Det gav med sig efter några dagar, men då tappade han i stället lukt och smak. Allt som allt var han hemma i två veckor, inklusive de obligatoriska symtomfria 48 timmarna. Nu mår han bra, men vågar inte lita på att han är immun.
– Man vet för lite om viruset. Jag jobbar utifrån att jag kan bli smittad igen.

En fråga som har diskuterats i coronatider är vad polisen har för befogenheter att upplösa folksamlingar. Från allmänheten kan det finnas en förväntan om att polisen ska gripa in för att hindra smittspridning, men det ansvaret ligger på andra myndigheter: kommunerna och Folkhälsomyndigheten till exempel. Polisen har däremot rätt att upplösa allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar under vissa förutsättningar.

Bortsett från en veteranbilsträff var det inte mycket trafik inne i Uppsala valborg 2020. Foto: Elin Åberg.

Gränsen mellan privat fest och offentlig tillställning är dock inte alltid glasklar och valborgskommenderingen har fått förstärkning av en jurist från rättsavdelningen som kan ordningslagen som ett rinnande vatten. Men Daniel och Björn råkar inte på några folksamlingar så det blir aldrig aktuellt att konsultera henne.

Några mer eller mindre händelselösa timmar senare är dagpasset slut och de återvänder till polisstationen för att rusta av och lämna in det minimala haschbeslag som är frukten av deras arbete denna dag.
– Ska jag hämta en pallyft? skämtar Björn när Daniel sträcker sig in i bilen och fiskar fram tregrams-påsen.

150 000

Ungefär så många personer brukar fira sista april i centrala Uppsala. 2020 var det närmast folktomt i stora delar av staden.

Källa: Länsstyrelsen i Uppsala län

Inne i cafeterian på polishuset börjar poliserna i kvällspasset samlas. På golvet har någon tejpat upp rutor med svartgul tejp för att de anställda ska hålla avstånd när de köar till kaffet. Men när poliserna har fått sin kopp tränger de ihop sig i sofforna utan att bekymra sig nämnvärt om social distansering. Johan Lindén, gruppchef inom IGV, förstår att det kan verka lite inkonsekvent.

– Vi har begränsat hur många som får sitta och käka i cafeterian och vi har bytt till en större utsättningslokal. Men det spelar mindre roll om vi sitter två meter från varandra här inne när vi sedan sätter oss axel mot axel i bilarna. Och vi kan inte hålla distans mot allmänheten när vi gör ingripanden.

Därmed inte sagt att medarbetarna tar lätt på covid-19. Det finns de som känner en stor oro över att bli smittade, enligt honom.
– Men vi har inga riskgrupper i tjänst här på ordningsavdelningen. Vi har gjort en inventering för att försäkra oss om det.

Johan Lindén, gruppchef inom IGV i Uppsala, förbereder sig för Valborgskommenderingen. Foto: Elin Åberg.

Vid sex på kvällen fortsätter valborgskommenderingen med utsättning för kvällspasset. Ett trettiotal poliser samlas i en föreläsningssal och lopo-chefen Jan Håkansson välkomnar utsocknes personal som har kommit in som förstärkning från Västmanland och Gävleborg.

Valborgskommenderingen brukar vara en särskild händelse men har skalats ner till en förstärkt ordningshållning. Bemanningen är bara en tredjedel av vad den brukar vara. Ett korrekt beslut med tanke på hur dagen har sett ut så här långt. Bara en lobb, ett fall av misshandel och eventuellt något sexualbrott, summerar lopo-chefen.
– Vi har fått rapporter om en fyllefest i Norduppland, men det tillhör normalbilden där uppe.
Efteråt förtydligar han för Polistidningen att det sups friskt även i andra delar av länet och att nordupplänningarna inte på något sätt är värre än andra.

Biträdande insatschefen Martin Axelsson har ett sista medskick innan poliserna lämnar salen.
– I går tog vi en klocka av märket AP av en grovt kriminell. Den var värd en halv miljon. Så inspireras av det och ta egna initiativ om kvällen blir lugn, säger han.

”Häromveckan var det en fyllerist som hostade och spottade.”

I en av polisbussarna som rullar ut på stan sitter de inlånade Västeråspoliserna Koffe och Julia. De konstaterar att valborg i Uppsala inte lever upp till sitt rykte.
– Jag förstod att corona skulle göra det lite lugnare, men att det skulle bli så här lugnt trodde jag inte, säger Julia.

Är du själv orolig för att bli smittad när du är ute och jobbar?
– Nej, inte för min egen skull. Får man det så får man det. Men jag är orolig för att sprida smittan vidare till farfar eller andra i min omgivning.

Koffe och Julia är inlånade från Västerås och trodde att det skulle vara mer ös i Uppsala på valborg. Foto: Elin Åberg.

Koffe, eller ”Corona-Koffe” som kollegorna skämtsamt kallar honom, var en av de första i Västerås att hantera en misstänkt smittad i tjänsten. Det var så tidigt under pandemin att det inte fanns några rutiner på plats.
– Vi körde den här personen till sjukhuset men hamnade i någon form av karantän i ambulansintaget. Vårdpersonalen visste inte hur de skulle hantera fallet.
Han beskriver det som ”lite ovisst”.
– I dag vet jag ju att det inte är så farligt för mig som är fullt frisk, men då visste vi inte så mycket.
Efteråt fick Koffe och kollegan göra det som numera kallas en strukturerad avklädning på stationen.
– Nu vet man att det går att tvätta uniformen och använda den igen. Då skickade vi den för bränning och fick beställa nya.
Som många andra har han råkat ut för personer som låtsas vara coronasmittade.
– Häromveckan var det en fyllerist som hostade och spottade i polisbilen och sade att hon hade corona. Men när vi kom in till stationen erkände hon att det bara var något hon sade för att jävlas.

Hur vet du när det är på riktigt?
– Man får kolla på personernas symtom och inte bara gå på vad de säger. Men vi är ju inte utbildade för att ställa diagnoser så det blir en chansning. Man får lita till magkänslan. Numera har jag som rutin att fråga alla vi omhändertar om de har förkylningssymtom eller har haft feber och så vidare.