ANNONS:

ANNONS:

 

Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 5. Den delas ut i oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Skatteverket meddelar att de just nu inte prioriterar att skicka ut Polistidningen till medlemmar med skyddade personuppgifter. Tidningen skickas ut i mån av tid, pga corona.

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

”Därför ska vi bli mer aktiva inom kriminalpolitiken”

Lena Nitz, ordförande

 
 
 

 
 

Arkiv

Erfarenhet styr när polis använder vapen

Publicerad 2020-09-10

Skytteövning på polisutbildningen i Växjö. Foto: Jonas Ljungdahl.

Aktuellt I kritiska situationer fattar människor sällan medvetna beslut, utan agerar på reflex utifrån tidigare upplevelser. I en ny bok undersöker polisinspektören och instruktören Adrian Wigsten vikten av praktisk erfarenhet för att kunna fatta beslut om vapenanvändning under press.

”Polis! Stanna! Visa händerna!” Adrian Wigsten, som den här kvällen varit i tjänst i drygt två år, jagar två huvförsedda män genom ett hyreshusområde i Stockholmsförorten Tensta. Männen är enligt uppgift beväpnade med pistoler och ska ha hotat en tredje man i en lägenhet. Nu flyr de därifrån och hörsammar inte uppmaningen om att stanna förrän ytterligare en polis dyker upp från andra hållet.

”Visa händerna! Ligg ner!” Männen tvekar. Plötsligt rör den ena av dem händerna mot byxlinningen. Adrian Wigsten har aldrig använt sitt vapen vid något ingripande tidigare. Nu avlossar han utan att tveka ett varningsskott och mannen kastar sig ner på marken.

projektet belyser polisers arbetsliv

Polisiärt beslutsfattande i kritiska situationer är skriven av Adrian Wigsten tillsammans med Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik. Boken är en del av ett projekt vid Södertörns högskola där polislärare analyserar sina erfarenheter från yrkeslivet utifrån vetenskapliga teorier. Tanken är att minska glappet mellan forskning och praktik.

Scenen är från boken Polisiärt beslutsfattande i kritiska situationer. I den analyserar Adrian Wigsten, i dag polisinspektör i Stockholm och instruktör i polisiär konflikthantering, sina egna erfarenheter som polis utifrån aktuell forskning om beslutsfattande. Han använder bland annat den så kallade dubbelprocessteorin som utgår från att människan har två kognitiva system för beslutsfattande: ett snabbt och intuitivt och ett långsamt och reflekterande.

Scenen i Tensta är ett typexempel på ett intuitivt beslut, konstaterar Adrian Wigsten i boken. Valet att använda tjänstevapnet gjordes automatiskt utan några medvetna tankeprocesser. Motsatsen, att resonera sig fram till ett noggrant övervägt beslut, hade varit alldeles för tidskrävande.

Adrian Wigsten går också igenom forskning av psykologen Gary Klein, som bland annat har studerat chefer i brandkåren. Gary Klein upptäckte att brandcheferna omedvetet följde en viss rutin när de anlände till en brand eller olycka: först noterade de situationen och vilken åtgärd som brukade vidtas i liknande fall, sedan bedömde de om det fanns några hinder för att åtgärden skulle fungera och var svaret nej så genomfördes den. Fanns det hinder så anpassades åtgärden eller byttes ut mot den näst vanligaste strategin. Målet var inte att hitta en optimal lösning utan en tillräckligt bra, mot bakgrund av tidigare liknande situationer.

Det här är också en beslutsmodell som praktiseras inom Polisen, enligt Adrian Wigsten, och som innehåller både medvetna och omedvetna processer. Den mänskliga hjärnan kan helt enkelt inte hantera komplexa och tidspressade situationer enbart med hjälp av medvetet tänkande. Därför är erfarenhet helt avgörande för att kunna fatta snabba, intuitiva och riktiga beslut i svåra situationer, slår Adrian Wigsten fast. När han avlossade varningsskottet i Tensta hade han aldrig varit med om något liknande i sin yrkesroll. Däremot hade han upplevt många snarlika situationer vid övningar under polisutbildningen och uppfattade därför automatiskt faran när den misstänkte mannens händer försvann ur sikte.

Att få öva praktiskt på många olika situationer under polisutbildningen är därför centralt för att öka polisers förmåga till beslutsfattande i kritiska lägen, enligt Adrian Wigsten, som vill lyfta fram de många dimensioner en svår beslutssituation har. Valet att använda tjänstevapnet är inte bara juridiskt utan också etiskt.

 

”Allt hänger på att de tränat rätt saker”

Adrian Wigsten.

 

 

Bättre samordning mellan polisutbildningarna och starkare koppling till utvecklingen i omvärlden. Adrian Wigsten efterfrågar förändringar för studenterna.

Som instruktör i polisiär konflikthantering ser Adrian Wigsten flera möjligheter att förbättra polisutbildningen utifrån slutsatserna i Polisiärt beslutsfattande i kritiska situationer. Under hans tid som lärare har det i hög grad hängt på den enskilde läraren att välja vilka scenarier studenterna ska öva på. Men det är inte rimligt med tanke på hur avgörande den praktiska erfarenheten är för de nya poliserna, menar han.
– Det är ju en enormt viktig fråga. När poliserna väl hamnar i de här situationerna i framtiden hänger allt på att de tränat på rätt saker. Det går att göra betydligt mer strukturerade och medvetna bedömningar än vad som görs i dag, säger Adrian Wigsten.

Inom Polismyndigheten finns gedigna faktaunderlag som skulle kunna ligga till grund för att styra vilka övningssituationer som ska ingå i utbildningen, påpekar han.
– Myndigheten tillvaratar och bearbetar mycket information om de tillfällen då poliser använder skjutvapen i skarp tjänst, men informationen används inte för utbildningsändamål i den utsträckning man skulle önska. Polismyndigheten genomför också omvärldsbevakning, som skulle kunna identifiera nya typsituationer som poliser behöver tränas inför. Jag tror det vore bra att knyta starkare band mellan dessa delar och utbildningsverksamheten.

Det krävs inte långvarig erfarenhet för att en ny polis ska kunna hantera en kritisk situation, enligt Adrian Wigsten. Viktigare är att erfarenheten är relevant, så att polisen känner igen situationen och snabbt kan fatta ett lämpligt beslut även under stark stress.

Adrian Wigsten tror också att forskning skulle kunna implementeras i polisutbildningen i högre grad.
– Min erfarenhet är att man inte använder forskning som en resurs i särskilt stor utsträckning. Ett skäl är att vi inte har en akademisk utbildning och inte är vana att vända oss till forskningen för att hitta svar. Det är något jag hoppas den här boken kan bidra till att förändra.

Emmeli Nilsson, frilansjornalist