Andreas Strand, förhandlingsansvarig i Polisförbundet i Stockholms län, svarar Christer H Sjöblom angående debattartikeln ”Väl hävdat löneläge”.

När det gäller väl hävdat löneläge finns det omnämnt i både det centrala RALS-avtalet mellan OFR/S.P.O och Arbetsgivarverket och i det lokala RALS-avtalet mellan Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Med andra ord var väl hävdat löneläge en realitet för oss som parter att ta ställning till när vi skulle komma överens på lokal-lokal nivå mellan Förbundsområde Stockholms län och Polismyndigheten i Stockholms län.

I en avtalsrörelse där löneutrymmet är väldigt begränsat är det viktigt att vi som parter ser till att det löneutrymme som finns hamnar där det gör mest nytta men som samtidigt inte får den effekten att många tappar arbetsmotivationen.

För oss som parter har det aldrig handlat om avundsjuka utan i stället om vad som är rimligt. Ska en före detta chef som redan har en avsevärt högre lön än andra som utför liknande arbetsuppgifter fortfarande få en lika god löneutveckling? Dessa delikata avvägningar var det som gjorde att förhandlingarna drog ut på tiden.

Christer H Sjöblom skriver i sin debattartikel om en lista på 400 personer varav de flesta skulle ha fått 0 kronor. Det stämmer inte.

Parterna kom till slut överens om att före detta chefer som tjänade 5 000 kronor mer i månaden än de bäst betalda icke arbetsledande inspektören i lönebilden inte skulle få en löneökning. Däremot fick de ett engångsbelopp på 8 000 kronor vilket motsvarar drygt 300 kronor i månaden under avtalsperioden. Detta berörde ca 80 stycken före detta chefer. Övriga före detta chefer fick en löneökning mellan 300 kronor och 700 kronor per månad. I detta sammanhang vill jag påminna om att de flesta icke arbetsledande inspektörer fick ett löneutfall på 950 kronor i månaden.

Om förbundsområdesstyrelsen inte hade drivit frågan om löneutfall för de med väl hävdat löneläge så hårt kanske krönikörens påstående om att nästan alla före detta chefer fått 0 kronor besannats. Det borde vara ett skäl till varför man ska vara kvar i Polisförbundet.

Varje enskild medlem är viktig för Polisförbundet. Att vara ensam räcker sällan långt, att sluta sig samman med andra med gemensamma värderingar och intressen räcker längre. Ju flera vi är, desto större påverkan har vi.

Andreas Strand
Förhandlingsansvarig i förbundsområde Stockholms län

Läs debattartikeln ”Väl hävdat löneläge”

Polisen Roger Carlström tror att kommunikationssystemet Rakel orsakade hans hjärntumör. Nu vill han att frågan utreds så noga som möjligt.

Det var då Roger Carlström, polis i Trelleborg, drabbades av en hjärntumör som oron spred sig bland hans kollegor. På juldagen 2011 blev han akut sjuk med strokeliknande symptom. Då hade han varit trött och hängig en längre tid. Vid något tillfälle svimmade han, men lugnades av sin husläkare. Dessutom led han av hudsjukdomen rosacea som visar sig som en rodnad i ansiktet. Själv misstänker han att Rakel orsakat båda sjukdomarna.
– Jag har själv kunnat följa intensiteten i rodnaden arbetspass för arbetspass under många år och den har ett direkt samband med radiotrafiken via bärbara Rakelstationer, säger Roger Carlström.

Läkarna konstaterade att han drabbats av en elakartad hjärntumör, en tumör som enligt forskningen kan ha ett samband med strålning från elektromagnetiska fält. För närvarande genomgår Roger Carlström en tuff behandling men är hoppfull inför framtiden.
– Jag ska överleva det här. Punkt slut. Mina chefer har stöttat mig stenhårt, till exempel har de ordnat så jag inte behöver jobba nära Rakel. Mitt tips till oroliga kollegor är att de kontaktar sina skyddsombud.

Roger Carlström nämner också situationen i England. Flera poliser har stämt myndigheterna eftersom de anser att de blivit sjuka av sitt kommunikationssystem som bygger på samma teknik som Rakel. Nu har Barrie Trower, forskaren som sammanställde den uppmärksammade ”Confidential Report on Tetra – Strictly for the Police Federation of England and Wales” – somPolistidningenskrev om 2008 – presenterat nya rön.
– Nu slår han fast att bland annat rosacea, tumörer, humörsvängningar och sömnproblem går att koppla till tekniken. Jag vill att RPS en gång för alla utreder om Rakel är farligt, säger Roger Carlström.

Nyväckt oro för Rakelstrålning

I Skåne är oron stor och facket driver frågan om strålmätning i bilarna.

Kaj Svensson, huvudskyddsombud vid Skånepolisen, vill att det nu en gång för alla ska utredas om Rakel innebär en hälsofara. Han berättar att han får stora mängder mejl och telefonsamtal från oroliga poliser. Han tycker inte att de mätningar som gjorts hittills är tillräckliga. De har utförts i närheten av basstationer och inte inne i fordonen med all utrustning påslagen. Han är övertygad om att Roger Carlströms (se sidoartikel) hudsjukdom går att koppla till införandet av Rakel.
– Men tumören kan jag inte säga något om. Det är det sambandet som RPS måste utreda, något jag efterlyst sedan 2004.

Polisförbundet har också lyft frågan om de eventuella farorna med Rakel till central nivå. Man vill bland annat att RPS ska gå ut med ny aktuell information om forskningsläget.

Forskarna Lennart Hardell, professor i onkologi och Kjell Hansson Mild, docent i medicinsk fysik, har studerat effekterna av elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner. För ett par år sedan väckte de uppmärksamhet då de visade att mobilsamtal motsvarande en timme per dag under tio år fördubblar risken för hjärntumörer.

Rakel har inte granskats i samma utsträckning, mycket beroende på att tekniken inte har använts så länge. I England har emellertid forskare fastslagit att den engelska polisens kommunikationssystem, som bygger på samma teknik som Rakel, är förknippad med hälsorisker. Men forskarvärlden är långt ifrån enig i frågan.
– Enligt min uppfattning finns ingen risk för tumörer. Rakelenheterna används under så kort tid i taget, säger docent Kjell Hansson Mild.
Han anser dock att informationen har varit dålig, något som bidragit till oro. Enligt arbetsmiljölagen ska införandet av ny teknik dessutom alltid konsekvensutredas.
– Något sådant har inte gjorts. Jag har haft möte med RPS och förordat en informationskampanj, säger Kjell Hansson Mild.

Professor Lennart Hardell delar dock inte Milds åsikt och utesluter inte att Rakel kan vara farligt. Han nämner att det finns teorier om att strålning mot bröstbenet kan orsaka leukemi, hjärtproblem och alzheimer.
– Jag tycker att försiktighetsprincipen självklart måste gälla tills vi vet mer. Tekniken har kommit för att stanna men användarna måste få veta hur de kan skydda sig.

För närvarande finns det en del fakta om Rakel och strålning på Polisens intranät. Men efter Polisförbundets krav på tydligare information har arbetsmiljöhandläggare Gunilla Wallin, på polisavdelningen på RPS, tagit upp frågan med polisledningen.
– Det är viktigt att vi ser över vår information och hur den kan kompletteras och förtydligas. Informationen kommer bland annat att tas fram tillsammans med Arbetsmiljöverket, säger hon.

Foto: London 2012

I slutet av juli tänds den olympiska elden i London. Det blir också starten på den största polisoperationen i brittisk historia.
– Just nu planerar någon en attack mot OS, säger terroristexperten Andrew Silke.

Foto: London 2012

I slutet av juli tänds den olympiska elden i London. Det blir också starten på den största polisoperationen i brittisk historia. 12 000 poliser kallas in för att skydda spelen mot brottslighet, upplopp – och terrorister.
– Just nu planerar någon en attack mot OS, säger terroristexperten Andrew Silke.

Det är förmiddag den sjätte juli 2005 när beskedet når London. Den brittiska huvudstaden har utnämnts till värdstad för OS 2012. På Trafalgar Square brister tusentals britter ut i ett öronbedövande jubel som ljuder långt inpå natten.Det är slutet på en lång och kostsam kampanj, och en seger över ärkerivalen Frankrike.
Men när 18-årige Hasib Hussain dagen därpå kliver på buss 30 i centrala London är det inte OS han tänker på. De tankar som faktiskt rör sig i hans huvud under den korta bussfärden är för alltid förlorade. När han utlöser bomben som ligger gömd i ryggsäcken har hans medhjälpare i tunnelbanan redan sprängt sig själva. Explosionen dödar Hasib Hussain och 13 andra passagerare på bussen. Totalt dödar terroristerna 52 människor.
Attacken mot London den sjunde juli hade inget med OS att göra men förändrade för alltid synen på spelen. Inte ens ett dygn hade gått sedan utnämningen när terroristerna slog till. Säkerhet blev från dag ett punkten högst upp på OS-agendan.

Sju år har gått sedan dess. Assistant Commissioner Chris Allison är polisen som fick uppdraget att ansvara för polisoperationen runt OS. Det är inget litet jobb. Över 12 000 poliser har specialkommenderats för att sköta säkerheten under spelen.
– Det blir inte större än så här. Vår insats nu kommer att påverka synen på den brittiska polisen för all framtid, säger Chris Allison.
I de områden som påverkas mest av OS har polisen varit ute och informerat de boende. Kampen mot organiserad brottslighet har fått ökade resurser med 120 gripanden som följd. Men det största hotet kvarstår. Terrorism.

Professor Andrew Silke har utbildat Londons poliser i hur de ska hantera terrorhotet under OS. Foto: Anton Assarsson

I stadsdelen Stratford tronar den helt nya olympiska arenan. Bara ett spjutkast därifrån lutar sig professor Andrew Silke fram i sin kontorsstol på University of East London. Under de senaste åren har han sett OS-området växa fram. Men på Andrew Silkes vägg hänger inga sporthjältar, bara kartor över terrortrender i världen.
– Frågan är inte om några kommer försöka genomföra en attack, utan om de kommer att lyckas, säger han.
Andrew Silke är kriminologiprofessor och expert på terrorism. Hans jobb under OS är att ge polisen råd om terrorhotet. Förutom al-Qaidasympatisörer handlar det om både paramilitära grupper från Nordirland och högerextrema. En läckt rapport från brittiska underrättelsetjänsten varnar för att 200 inhemska terrorister planerar attacker mot OS. Andrew Silke anser att siffran är i underkant.

För att förhindra en potentiell katastrof har polisen och OS-arrangörerna hela tiden låtit säkerheten styra planerna för spelen. Arenan och den närliggande OS-byn är byggd för att förenkla kontroller och göra det så svårt som möjligt för någon att ta sig fram obevakad.
Den som vet vad man ska titta efter märker av säkerhetsarbetet redan vid Stratfords tunnelbanestation. Förut gick det att köra upp hela vägen till entrén med bil. Nu blockerar stenpelare uppfarten.
– Små men effektiva säkerhetsåtgärder i själva arkitekturen, kombinerade med massiv polisnärvaro och övervakningskameror gör OS-området nästintill omöjligt att slå till mot, säger Andrew Silke.
Det är inte arenan han är orolig för. Även om öppningsceremonin står högst på terroristens önskelista är den troligtvis för välbevakad. I stället fruktar Silke att terroristerna väljer ett lättare mål. En koordinerad självmordsattack i centrala London som den 2005 skulle få fruktansvärda konsekvenser när stadens trångbodda befolkning utökats med fem miljoner turister.
– Terrorister bryr sig egentligen inte om idrottstävlingen. Det är tv-kamerorna man vill åt. Även en liten självmordsattack, var som helst i London, skulle få oerhörd uppmärksamhet.
Att skydda ”mjuka mål” är därför polisens största utmaning under spelen. I februari blev den övergivna tunnelbanestationen Aldwych skådeplatsen för en gigantisk tvådagarsövning som involverade 2 500 personer från polis och räddningstjänst. Scenariot var flera självmordsattacker mot tunnelbanan under pågående OS. Chef över övningen var Chris Allison.
– Vi måste vara säkra på att rätt folk är på rätt plats. Att vi förstår hur de andra arbetar, säger han.

Under Chris Allisons ledning har polis, militär och räddningstjänst simulerat terroristattacker både inne i staden så väl som på flygplatser och från floden Themsen.
– Vi i London är inte ovana vid terrorister. Det är inte troligt att de kommer med båtar, men vi tar inga risker.
Terrorhotet överskuggar nästan allt annat säkerhetsarbete inför spelen. Men så i augusti förra året, nästan exakt ett år innan OS, inträffar något. Under ett gängrelaterat gripande skjuts 29-årige Mark Duggan till döds av polisen.
Hans död blir den tändande gnistan för de upplopp som sedan sprider sig över hela London. Under fem heta sommarnätter råder kaos. Fem personer dödas, många fler skadas och egendom för över en miljard kronor förstörs. Oron väcks bland politiker och sponsorer. Vad händer om samma saker sker under OS?
– Upploppen drabbade 22 av 32 stadsdelar i London. Vi har aldrig varit med om något liknande, säger Chris Allison.

Men Londonpolisen har dragit lärdom av vad som hände förra sommaren. Sociala medier påstås ha haft en stor roll under upploppen och kommer att övervakas under OS. Polisnärvaron i drabbade områden ökar.

En tidig vårkväll möterPolistidningen polisen Peter Wright utanför det brittiska parlamentet. Han är där för att övervaka en demonstration mot den pågående vårdreformen. Under kvällens demonstration är det nästan lika många poliser som demonstranter på plats.

– Vi kommer att se fler demonstrationer under OS. Då kommer alla vi här att vara i tjänst. All ledighet är inställd, säger Peter Wright.

Han ser fram emot spelen men vet att de kommer innebära mycket jobb. Dubbla skift, ingen ledighet, extrema omständigheter. Ändå är han inte orolig för att förra sommarens händelser ska upprepas. Då greps över 3 000 personer, en tredjedel åtalades. Wright hoppas att hårda straff för de dömda har haft en avskräckande effekt.
– Dessutom kommer vi att vara dubbelt så många poliser på gatorna. Den som försöker något då kommer möta en helt annan beredskap.

Då kvarstår ett problem. OS handlar om idrott, inte om säkerhet. Med rekordmånga poliser, och lika många militärer, på gatorna riskerar London att förvandlas till en ockuperad zon. Knappast förenligt med OS budskap om fred och förbrödring.  Pressen är stor på polischefen Chris Allison att förmedla en bild av en välkomnande världsstad.
– Jag har sagt från början att det här är ska vara en säker idrottsfest, inte en säkerhetsoperation med lite sport vid sidan av. Det vet alla våra poliser, och vi fortsätter att säga det. Vi ska vara diskreta. Diskreta men effektiva.
Mikael Delin

Foto: Anton Assarsson

Folkets fest – polisens utmaning

Polisinsatsen under OS är den största i brittisk historia. Över 12 000 poliser involveras dagligen, merparten i London.

För att klara av trycket på huvudstaden kallas hälften av styrkan in från resten av öriket. Det som ska bli en folkfest är för polisen årets största utmaning.
– Alla poliser har en lång, hård sommar framför sig. Det är priset vi får betala, säger John Coppen.
Han är polisinspektör och facklig representant i OS-gruppen. Coppen har länge varit kritisk mot hur brittiska poliser förväntas stå för att OS blir en säker tillställning, utan att få det stöd som krävs.
– Vi ska vara på plats hela tiden, redo att jobba när som helst långt från våra familjer. Det slår hårt mot många av våra medlemmar.

Det största problemet stavas ”nedskärningar”. Under en fyraårsperiod ska den brittiska poliskåren minska sina kostnader med 20 procent. Samtidigt skickar distrikten runt åtta procent av sina poliser till London och de andra OS-platserna.
– Nu kämpar distrikten för att ha kvar personal för att klara av att skydda OS. Men när det är över kommer många få gå, säger John Coppen.
Han har kämpat för att kollegorna ska få en skälig ersättning när de tvingas jobba långt hemifrån. Men efter en ny utredning har ersättningen i stället blivit sämre än tidigare. Förut fick en polis som jobbade i ett annat distrikt betalt för 16 timmar per dag. Så är det inte längre, nu får de bara betalt för timmarna som de faktiskt är i tjänst.
– Vårt enda tack är 50 pund extra om dagen. För de pengarna ska du alltid vara på plats, alltid vara redo och aldrig vara med familjen.

John Coppen får medhåll av sin kollega Roger Randall som är talesperson för transportpoliserna. Deras uppdrag under OS är att sköta säkerheten i tunnelbana och på tåg. Stora folkmassor och terrorhot utgör den största utmaningen.
– Tunnelbanan i London är redan under oerhörd press. Under OS kommer det vara en mardröm. Det blir många slitiga timmar. Men bara trafiken fungerar så klarar vi det.
Något annat som måste fungera är radiosystemet. I Storbritannien använder polisen Airwave, med samma Tetrateknik som i svenska Rakel. Problem med framförallt dataöverföring oroar inför OS. Kommunikation nere i tunnelbanan är redan svår, vanliga mobiltelefoner går inte ens att nå.
– Systemet har förstärkts med kanaler för att klara av det stora trycket under spelen. Vi hoppas att det räcker men det vet vi inte förrän OS är här, säger Roger Randall.

Mikael Delin 

Tidigare attacker mot OS:

München 1972, den palestinska terrorgruppen Svarta September tog israeliska atleter gisslan i OS-byn. I slutändan dödades 11 ur gisslan, fem av terroristerna och en polis.

Atlanta 1996, den ensamme attentatsmannen Eric Rudolph sprängde fyra bomber under OS, två personer dog och 111 skadades. Även om han agerade ensam har Rudolph starka band till militanta kristna rörelser som Army of God.

Lena Gadde i Fors utanför Avesta är biomedicinsk analytiker till yrket och har haft egen firma som sömmerska sedan 1996. Hon arbetar i en speciell typ av funktionsmaterial, en blandning av nylon och mikrofiber, och har bland annat sytt skyddskläder åt speedwayförare. För fem år sedan kontaktades hon av Stefan Edin, kriminalkommissarie på narkotikasektionen vid Västerortspolisen i Stockholm. Han undrade om hon kunde hjälpa dem att ta fram en ny väst som döljer utrustningen ute på fältet.
– Det kändes spännande att få jobba med polisen. Jag högg direkt, säger Lena Gadde.

Stefan Edin hade då länge letat efter en lösning på utrustningsproblemen för civilklädda poliser.
– Vi har varit väldigt eftersatta på klädfronten och det har varit en ständig balansgång. Man vill få med så mycket saker som möjligt ur säkerhetssynpunkt men det ska synas så lite som möjligt. Och så ska det helst vara bekvämt också.

Han skissade på en modell av en väst som Lena Gadde sedan modifierade och sydde upp. Det blev dubbla lager av det särskilda funktionstyget, med runtsömnad för stabilitet och många fickor som gömmer både radio, mobil, handfängsel, pepparspray, ficklampa och annat som kan behövas under spaning.
– Västen måste sitta tight för att allt ska hållas på plats. Tyget är högelastiskt och håller formen bra, förklarar Lena Gadde, som tillbringat många sena kvällar och helger med högerfoten på symaskinspedalen. 200 västar har hon sytt upp till spanarna. Enligt vad Stefan Edin erfar är poliserna väldigt nöjda med den nya utrustningsvästen.
– Om man skulle göra en arbetsmiljöanalys så finner man nog att vi civilklädda poliser befinner oss i farliga miljöer minst lika ofta som den uniformerade polisen. Med västarna har vi fått bättre förutsättningar att arbeta bekvämt och vi kan smälta in i olika miljöer utan att behöva tumma för mycket på säkerheten.

Karin Janson

Att helt komma från avundsjukan i löneförhandlingar lär vi aldrig göra och att arbetsgivarsidan utnyttjar detta faktum är inte förvånande. Alla ser när det gäller lön och förmåner till sitt eget bästa. Det är här ansvarsfulla fackliga ledare har att balansera önskemålen så att helheten blir så bra som möjligt.

Arbetsgivaren bestämmer det mesta men man ska inte underskatta det fackliga inflytandet, speciellt inte för ett starkt fack som Svenska Polisförbundet. Men det är klart, om ledande fackliga företrädare säger sig ha förståelse för arbetsgivarens krav vore det märkligt om inte det utnyttjades. Så förefaller nu ha varit fallet.

I höstas ordnade Chefsföreningen i Stockholms län ett möte för f d chefer, sådana vars förordnanden gått ut eller som valt en karriärväxling. De flesta hade en chefserfarenhet på minst 10-20 år, alltså lojala, äldre, medarbetare som satsat litet extra.
Vid mötet klargjorde myndighetens förhandlingschef att som f d chef skulle man vara glad om man fick behålla sin lön. Myndighetens målsättning var att sänka lönen. Fortsatt löneutveckling var inte att tänka på. På en fråga om man som f d chef hade någon som helst möjlighet att påverka sin löneutveckling blev svaret ett klart och tydligt nej.

Arbetsgivarsidans cynism förvånar inte. Den berörda gruppen har alltid arbetat flitigt, nog mer dumlojalt än majoriteten och kommer att fortsätta så. Ändå kan man undra hur personalekonomiskt vettigt det är, att för en stor grupp medarbetare deklarera att man inte bryr sig om vad de gör. Det räcker att infinna sig och inte arbetsvägra. Det är svårt att tolka förhandlingschefens svar på annat sätt.
Förhandlingschefen talade om en lista på 400 namn som borde nollas och fackets förhandlingsansvarige höll med. Han kunde inte försvara att medlemmar som hade mer betalt än andra med liknande arbete fick ännu mer betalt. Här syns avundsjukan. Resultatet blev naturligtvis att de flesta på listan fick 0 kronor.

I alla löneförhandlingar jag haft inblick i sedan mitten av 70-talet har fack och arbetsgivare varit överens om att bara medarbetare som tydligt utmärkt sig negativt skulle bli nollade. Det kunde röra sig om en handfull eller ingen alls. Ett helt uteblivet lönepåslag var alltid en klar markering. Så inte denna gång.
Alla f d chefer har nog förståelse att man inte får samma lönepåslag som om man fortsatt som chef. Dock, att därifrån gå till tvärstopp, ofta fram till pension, är steget långt. Det innebär en fortgående reallönesänkning och att fackliga företrädare har förståelse för det är litet överraskande. Har Polisförbundet förståelse för en lönesänkning nästa gång?

Det är nog fler än jag själv som funderar över om avgiften till Polisförbundet längre är meningsfull. Förbundet tycks inte företräda oss i löneförhandlingarna och försäkringarna är, i vår ålder och med vuxna barn, inte heller särskilt fördelaktiga. Vi har inte sådana arbetsuppgifter att vi riskerar att behöva rättshjälp. Vad återstår?

Christer H Sjöblom
fd kriminalchef och fd ordförande för chefsföreningen i Stockholms län.

Läs svar från Andreas Strand, förhandlingsansvarig i Stockholms län

Foto: Tomas Ohlsson

- På flertalet brott följer inte straff. Det är en realitet man får förhålla sig till som polis, säger Gunno Gunnmo i en stor intervju.

Foto: Tomas Ohlsson

Under parollen ”15 000 NU!” for Gunno Gunnmo land och rike runt och ledde väckelseliknande fackmöten i slutet på 1980-talet.
Nu är han pensionerad från polisen, men det hindrar inte att han fortsätter att vara en passionerad röst i polisdebatten.

Ordvalet debatt är mitt. För Gunno Gunnmo tycker inte att det är rätt beteckning på innehållet i den ström av artiklar, inslag och kommentarer om polisens arbete som flödar i så gott som samtliga medier.
- Nu står det bara en massa om hur dåligt man anser att polisen fungerar och hur dåliga resultat man når, men det är inte någon som sätter in de frågorna i ett större sammanhang, säger han.
- Vi har en polis som man anser inte är tillräckligt effektiv. Samtidigt är fängelserna överfulla och domstolarna kämpar med sina balanser.
Om polisen skulle klara ut dubbelt så många brott – då skulle domstolarna ha ännu mer att hantera. Hur effektiv vill man egentligen att polisen ska vara? undrar han.

Synen på brottsoffers upprättelse är också problematisk, anser Gunno Gunnmo. Han menar att det måste gå att uppnå någon form av upprättelse även när gärningsmannen inte döms för just det specifika brottet. För varken polisen eller det övriga rättsväsendet mäktar med att driva varje enskilt ärende om stöld, skadegörelse eller bedrägeri till sin spets. Därför blir det snett om varje nedlagd utredning ses som ett polisiärt misslyckande, även när det är en rimlig prioritering, resonerar han.
- Det blir en förljugen diskussion. Faktum är att på flertalet brott följer inte straff. Det är en realitet man får förhålla sig till som polis. Det gäller att få den som anmäler att känna att man ändå bryr sig.

Vi sågs första gången på Linnéuniversitetet i Växjö i november, när Gunno Gunnmo höll en föreläsning utifrån sina erfarenheter från över fyra årtionden inom polisen.

Nu träffas vi på Polisförbundets kansli, där ett inramat porträtt av honom pryder en av väggarna, tillsammans med bilder av de 14 andra män som hållit i ordförandeklubban innan Lena Nitz.

1966, när Gunno Gunnmo värvades till polisen, var det ont om kvalificerade sökande, enligt en artikel i Polistidningen från det året. Nu, vid den pågående ansökningsomgången, konkurrerar 25 sökande om varje plats.
Gunno Gunnmo tycker inte att polisen är bäst lämpad att sköta den gallringen. Han skulle helst se att urvalet skedde bland sökande som högskoleutbildats utanför polisväsendet.
- Då kan man rekrytera dem man behöver vid det tillfället. Det finns ju ingen anledning att anställa en brottare om det man behöver är en hacker.

Men helst vill Gunno Gunnmo föra upp debatten till en betydligt högre nivå än så. En tresidig tidningsartikel har sina begräsningar och jag tvivlar på att ens det dubbla skulle räcka för att ge en helt rättvisande bild av hans funderingar. Kärnfrågan är, enligt Gunno Gunnmo, varför folk begår brott.
- Kriminaliteten är ett samhällsproblem, men det är väldigt lätt – och politiskt bekvämt – att se den som polisens problem, säger han.
Fokuset i debatten borde enligt hans sätt att se vara samhällets ökande klyftor, segregation och utanförskap.
- Enda sättet att varaktigt bryta brottskurvan är att minska rekryteringen till kriminella grupper. Deras rekryteringsbas är tio­‑ tolvåriga pojkar i områden som präglas av ett stort utanförskap. De ligger utanför polisens ansvarsområde.
- Debattörer, poliser och politiker – hela den samhällsbärande gruppen – kommer från en socialt och ekonomiskt priviligierad medelklass. De har inga förutsättningar att förstå de här grupperna, sa Gunno Gunnmo vid föreläsningen i Växjö.

Själv har han ägnat mycket av sin tid de senaste åren åt att sätta sig in i romernas situation, som biträdande ordförande i delegationen för romska frågor. Nu arbetar han halvtid som sakkunnig i arbetet med en vitbok, en skrift som ska ge en bild av de övergrepp och särbehandlande åtgärder mot romer som ägt rum under 1900-talet.
Enligt Gunno Gunnmo är ett grundproblem när det gäller utanförskap det kommunala självstyret. Han utrycker stor frustration över att kommuner ”kommer undan med” att stora kullar av unga går ut skolan utan fullständiga betyg och hänger på stan i brist på fritidsgårdar.
- Om vi nu måste göra polisen till en enda organisation kanske vi borde diskutera om vi även skulle ha en organisation för hela landet, för att verkligen bekämpa och motverka utanförskapet.
- Är det rimligt att vi har en stat som inte har styrning över sitt territorium? frågade han retoriskt vid Växjöföreläsningen.

Dagen före intervjun lanseras nätmagasinet Paragraf, som tar upp kriminal- och rättsfrågor ur ett tydligt underdogperspektiv. Redaktionen bakom satsningen förklarar att de ”är väldigt trötta på att bara läsa polisens versioner av vad som har hänt”. Till tidningens krönikörer hör Gunno Gunnmo.
En av premiärartiklarna är en intervju med Jonas Bergdahl, som är Europapresident för MC-klubben Mongols. Han berättar bland annat att klubben täcker medlemmarna ekonomiskt om de hamnar i fängelse. Detta även om de dömts för bankrån eller mord.

Gunno Gunnmo är medveten om att folk tycker att det är ”pikant” att han väljer att publicera sina krönikor i de här sammanhangen. Men han anser att det är viktigt att polisen tar alla chanser att diskutera sitt arbete, oavsett forum. Han framhåller också att Paragrafredaktionen deklarerat att de tar avstånd från brott.
- Om de har en läsekrets som även innefattar kriminella, så har inte jag något emot att de får ta del av mina tankar, säger han.

Eva Schoultz

Gunno Gunnmo
om en enda polismyndighet:

2003: ”Ännu ett utspel från RPS.” 
Repliken saxad ur en SvD-artikel om att han lämnade uppdraget som länspolismästare i Stockholm. Detta på grund av en schism med dåvarande rikspolischefen Sten Heckscher.

NU: ”Vad man gör är att ge en enda person en mycket stark ställning. Men organisationen är inte nyckelfrågan. Det är i vilken utsträckning man skapar förutsättningar för den enskilde polisen att utföra sitt jobb och i vilken utsträckning man har ett styrsystem som lyssnar på individen.”

Illustration: Emma Hanquist

Trafikpolisen var tvungen att sluta sälja släpvagnar, men många gånger är företagande en godkänd bisyssla.

Illustration: Emma Hanquist

Det är viktigt att allmänheten har förtroende för polisen. För att inte det ska äventyras har det betydelse vad du som polis håller på med – även efter arbetsdagens slut. Men det är inte alltid helt lätt att avgöra vad du får syssla med på fritiden.

– Poliser har stora möjligheter att göra saker vid sidan om sitt jobb och det är vanligt att de har olika typer av bisysslor, säger Agneta Bern, jurist på LO-TCO Rättsskydd och tidigare ombud för Polisförbundet i Arbetsdomstolen (AD).

Fallet som togs upp i AD handlade om tre polisinspektörer i Västerbotten som också är ledamöter i socialnämnden. Polismyndigheten menade att det skulle skada förtroendet för polisen om de var politiskt engagerade i samma kommun som de jobbar i. Den synen delade Rikspolisstyrelsen som företräddes av Arbetsgivarverket i AD. Det skulle bli svårt för poliserna att följa rapporteringsskyldigheten och det skulle kunna uppstå intressekonflikter, menade man från arbetsgivarhåll.

Arbetsdomstolen friade poliserna på samtliga punkter i november förra året. Den domen är prejudicerande och har därför stor betydelse, enligt Agneta Bern.
– Det är en bekräftelse på att poliser får ha politiska och ideella åtaganden på fritiden. Att vara förtroendevald politiker, som i det här fallet, är inte bara en rättighet utan också en skyldighet i vårt demokratiska samhälle, säger hon.    

Alla typer av arbeten, uppdrag eller verksamheter som bedrivs vid sidan om anställningen som polis räknas som en bisyssla och omfattas av juridiska regler och andra riktlinjer för vad som är tillåtet och inte. Bara det som hör till privatlivet faller utanför.
Det kan finnas olika skäl till att förbjuda någon att hålla på med en bisyssla. Det kan röra sig om att bisysslan konkurrerar med den huvudsakliga anställningen eller är arbetshindrande, det vill säga upptar så mycket tid eller tankeverksamhet att det går ut över det egentliga yrket. De reglerna gäller för alla på arbetsmarknaden. Men poliser omfattas även av lagen om offentlig anställning och kan därför förbjudas att hålla på med en bisyssla om den kan skada förtroendet för polismyndigheten. Det är under just den paragrafen som de allra flesta tvister om polisers bisysslor hamnar.

Åsikterna om vilka bisysslor som kan skada förtroendet för en polis går ibland isär. Det som arbetsgivaren menar borde vara förbjudet att ha som bisyssla behöver inte nödvändigtvis vara det.
– I princip är det bara de fall som prövats i Arbetsdomstolen som kan anses vägledande för vad som är okej eller inte, säger Agneta Bern, jurist på LO-TCO Rättsskydd.

Anna-Karin Andersson  

Så svarar experterna:

Maria Made, jurist på Rikspolisstyrelsen, och Agneta Bern, jurist på LO-TCO Rättsskydd resonerar kring vilka bisysslor som kan vara förenliga med polisyrket och vilka du bör låta bli.

Är det okej att åta sig ideella uppdrag?

Maria Made på Rikspolisstyrelsen: – Att uppdraget är ideellt kan låta harmlöst men behöver inte per definition betyda att det inte kan skada allmänhetens förtroende för polisen som myndighet. De allra flesta bisysslor av den här typen brukar dock vara förenliga med polisyrket. Det är till exempel helt okej att vara lagledare eller tränare i en sportklubb, men som polis får du inte vara ansvarig för säkerheten vid en match eller annan idrottstillställning. Det skulle kunna uppstå en konflikt eftersom den säkerhetsansvarige då kan bli arbetsledare för ordningsvakter och väktare som ju poliser utövar tillsyn över.

Agneta Bern på LO-TCO Rättsskydd:  – Att arbeta för exempelvis Röda Korset, en idrottsförening eller att vara fackligt aktiv är helt okej för poliser. I vissa fall kan till och med risk för förtroendeskada accepteras för att ett engagemang av den här typen kan anses vara så viktig för allmänheten. Att det är ideellt behöver inte innebära att det är obetalt. Arbetsdomstolen kom till exempel 2004 fram till att det är okej för en polis att jobba deltid som brandman. 

Är det okej att ha ett eget företag?

Maria Made: – Jag tycker mig se en trend som tyder på att det de senaste åren blivit vanligare att poliser driver eget vid sidan om sitt polisyrke. Det är företagets karaktär, den polistjänst du har och näringsverksamhetens omfattning som avgör om det är okej eller inte. Det är inte så att det finns en gräns för hur stor omsättningen får vara. Men praxis har varit att ju större företag, desto fler risker för att förtroendet kan skadas. Mest beror det dock på företagets karaktär. Rikspolisstyrelsen skulle exempelvis ge rätt till att bedriva massageverksamhet men en polismyndighet nekade vid ett tillfälle en polis att vara delägare i en livsmedelsaffär, eftersom polisen då ansvarade för ekonomiska transaktioner med ett högt värde och hade många kundkontakter på samma ort som han tjänstgjorde som polis.  Rikspolisstyrelsen yttrade sig till regeringen när beslutet överklagades dit och ansåg då att det skulle utgöra en förtroendeskadlig bisyssla.

Agneta Bern: – I många fall kan det vara helt godtagbart men det beror på vilket typ av näringsverksamhet du bedriver och vilken tjänst du har inom polisen. Ett exempel är fallet i Arbetsdomstolen 2005 då en trafikpolis som sålde släpvagnar i samma distrikt som han tjänstgjorde fick avslag på sin bisyssla. Han och hans kollegor skulle kunna hamna i intressekonflikter eftersom de kontrollerade fordon på orten. Dessutom skulle polismannen kunna få konkurrensmässiga fördelar, med tanke på att kunderna skulle kunna se det som en garanti för att produkterna höll extra god kvalitet när det var en trafikpolis som sålde dem, kom domstolen fram till. Men att tjäna extra genom att ha ett eget företag behöver inte vara något som helst problem. Det måste finnas tydliga beröringspunkter mellan företagandet och polistjänsten för att det inte ska vara tillåtet.

Är det okej att vara politiskt aktiv?

Maria Made: – Ja, en medarbetare inom Polisen har naturligtvis rätt att engagera sig politiskt och det alldeles oavsett politiskt parti eller sammanslutning. Det är en grundlagsfäst rättighet. Dock är det så att vissa typer av politiska förtroendeuppdrag kan träffas av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor, vilket också framgår av förarbetsuttalandena till lagen om offentlig anställning. Vilka det är går inte att säga på förhand utan en bedömning måste alltid göras i varje enskilt fall. Den här problematiken belyses i AD-domen från i höstas där frågan var om det var förenligt med en anställning som polis, att vara ledamot i en socialnämnd.  

Att man är politiskt engagerad i ett visst parti, exempelvis med främlingsfientliga åsikter, träffas inte av bisyssleförbudet. Det skulle dock kunna få betydelse för möjligheterna för den enskilde polisen att utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt, som till exempel att bemöta allmänheten enligt Polisens värdegrund. Om det brister kan arbetsgivaren ha rätt att vidta vissa åtgärder, dock inte med stöd av reglerna om bisysslor.

Agneta Bern: – Ja, det är en demokratisk rättighet och som polis har du möjlighet att vara engagerad på alla politiska nivåer och i alla partier. Det blev extra tydligt efter det aktuella fallet i Arbetsdomstolen 2011, då man gav tre polisinspektörer rätt att sitta med i socialnämnden.

Du kan givetvis delta i lagligt anordnade demonstrationer. Om du däremot skulle vara med i ickedemokratiska aktioner handlar det om misskötsel och det skulle kunna vara skäl till en uppsägning. Men den problematiken faller utanför bisysslefrågan.

Är det okej att leda kurser och utbildningar? 

Maria Made: – När det gäller kurs- och utbildningsverksamhet går vi efter principen om att det inte får röra sig om samma område som det man arbetar med inom polisen. Denna princip har fastslagits av såväl justitiekanslern som regeringen i flera beslut. Det hänger samman med att man inte på ett otillbörligt sätt ska kunna dra fördel av de kunskaper som man fått i sin statliga anställning. Dock är det en annan sak om man inom ramen för sin anställning bistår till exempel andra myndigheter med sin särskilda sakkunskap inom ett visst område.
Agneta Bern: – Precis som när det gäller polisers rätt att vara företagare beror det på fall till fall och att det måste finnas beröringspunkter mellan polisens tjänst och utbildningsverksamheten för att en polis ska nekas att bedriva utbildningsverksamhet. Arbetsdomstolen gav år 2004 till exempel en polis tillåtelse att driva ett företag med friluftsverksamhet tillsammans med sin man. De skulle ha överlevnadskurser i naturen och det ansågs godtagbart. Samtidigt säger lagen att du inte ska kunna dra fördel av din statliga anställning och därför inte hålla kurser i sådant som tangerar ditt polisjobb.

Anna-Karin Andersson

Illustration: Emma Hanquist

För några år sedan kom en arbetskamrat på en teori som gick ut på att allt konstigt och svårförklarligt som inträffar inom polisen kan förklaras med att det bara är på låtsas och på skoj. För tänk om det hade varit på riktigt, i verkligheten, då hade det varit mycket illa.

Idén visade sig vara genialisk och modifierades snart till att omfatta ALLT som sker inom polisen eftersom det mesta som händer är konstigt, besynnerligt och oförklarligt. Teoremet upphöjdes till universalförklaring och axiom och t-shirtar och kaffemuggar producerades med texten, ”Det är bara på låtsas…”.

Även om teoremet är på skoj och på låtsas, precis som allt annat som skapas inom polisen, så kan det användas i det dagliga arbetet. Det skapar harmoni och lugn eftersom saker och ting får sin förklaring. Inga obesvarade frågor hänger i luften.

Låt oss testa teorin i några fall:

Nittiofem procent av hatbrottsstatistiken är felaktig. Det är en fantastisk siffra men det har stått i tidningen så det måste vara rätt. På detta skulle man råda bot genom att utbilda personalen ännu mer. Kanske räknade man med att få ner felsiffran till bara 60 procent. Varför man alls ägnade sig åt att ta fram statistik som nästan helt och hållet var felaktig framgick inte av artikeln. På tal om statistik förtjänar alkoholblåsningarna att nämnas. Det måste vara på skoj med tanke på den kreativitet som har förekommit vid statistikinsamlandet.

Arresten på Davidshalls polisstation i Malmö skulle byggas till med några celler. Det skulle ske enkelt, billigt och snabbt och så blev det också. Arresten blev utdömd snabbare än när en nyfådd avlöning försvinner. Den har byggts om ytterligare några gånger för otroliga summor. Den nya arresten har aldrig använts och kommer aldrig att användas. Ventilationen är så dålig att en intagen skulle ha kvävts inom en timme. Skandal är bara förnamnet på detta otroliga slöseri med skattemedel.

En skjutinstruktör i Skåne uppfann en ny skyttetavla som kostar en bråkdel av vad den gamla kostade. Myndigheten sparar in 100 000 kronor om året på den nya tavlan. Som ”belöning” fick skjutinstruktören 7 000 kronor, vilket närmast får betraktas som fickpengar i sammanhanget och en minst sagt klen uppskattning för visat engagemang. Jämför med ett av orden i polisens värdegrundsslogan.

Mitt i allt ståhej där programledarna i Veckans Brott påstår att polisen inte klarar av att utreda mängdbrotten och att polisen ägnar sig åt andra saker än de ska göra, så genomför polisen Egenrapporteringen. I stället för att bedriva polisarbete ska poliserna administrera sin arbetstid och ledigheter. Som lök på laxen så är det en massa fel på datorprogrammet där allt ska registreras och direktiven för användandet ändras flera gånger i veckan, så många gånger att ingen vet vad som gäller. Allt måste dubbelkollas och allt som oftast rättas, vilket skapar ett sanslöst merarbete.

Den enda förklaringen till allt detta är givetvis att det är på låtsas och att det bara är på skoj.
För tänk om det hade varit på riktigt, i verkliga livet. Då hade det varit mycket, mycket illa.

Undra därför inte hur det kunde bli så här eller varför. Det är ju inte på riktigt …

Kay Bauer

”När åklagaren formellt kontaktar polismannen för att efterhöra om eventuell skadeståndsnivå, finns ingen hjälp att få.”

En ung nyanställd polis har den uppfattning att om denne i tjänsten blir misshandlad så kommer arbetsgivaren på alla plan att hjälpa. Tyvärr är det så att de flesta poliser får klara sig bäst de kan och arbetsgivaren har för länge sedan abdikerat. När åklagaren formellt kontaktar polismannen för att efterhöra om eventuell skadeståndsnivå, finns ingen hjälp att få. Polismyndigheterna i landet skryter på olika sätt om professionalismen på HR-avdelningar och i ledningskorrdidorer. Det vimlar av juristkompetens, men ingen kommer till hjälp.

Personalansvarsnämnden har tidigare beslutat att skilja en polisman från sin anställning därför att han dömts för misshandel (fritidsbrott) och enligt min uppfattning var brottet på gränsen till ringa.  Polismannen väckte talan mot staten för att få beslutet upphävt. Staten företräddes av Rikspolisstyrelsen som avvisade yrkandet. Tingsrätten gick på Rikspolisstyrelsens linje och polismannen förlorade. Domstolen förpliktade polismannen att ersätta staten för dess kostnader om 167 000 kronor. RPS hade gjort ett omfattande researcharbete och även besökt Göteborg. Jag tror inte att den tidigare förundersökningen ens kostade så mycket, men Rikspolisstyrelsen ansåg att detta arbete var viktigt trots att det låg en hel förundersökning på bordet inklusive protokoll från domstol.
Lite vårdslöst uttryckt. ”Då var ni på bettet.”

Var fanns ni någonstans då en misshandlad polisman lämnade domstolen som målsägare och i stället för ett skadestånd var hon skyldig 8 000 kronor? Detta beroende på en inkompetent åklagare. Hon hade sökt hjälp, men fick ingen.

Både du och jag har jobbat många år i yrket och även om du tycker att det finns en diskrepans mellan exemplen så förstår du säkert vad jag menar.
Polisförbundet centralt och vi i Västra Götaland lägger ekonomiska resurser för att tillhandahålla juridisk kompetens. Det kan inte vara rimligt år 2012 att medlemmar i Polisförbundet genom avgifter ska betala de kostnader som en arbetsgivare borde tillhandahålla.

Du talar ofta om engagemang och resultat från dina medarbetare. Det är viktigt men förutsätter att poliser känner sig trygga.

Bengt Svenson!
Du är en respekterad rikspolischef. Jag vill att du vidtar åtgärder så att poliser kan få hjälp med juridisk kompetens bland annat vid tillfällen som målsägare. Ge polismännen råd, stöd och hjälp i dessa situationer. Ett angrepp på poliser är ett angrepp på samhället och också ett angrepp på dig.

Hälsningar!
Per-Åke Hammarnäs
Ordförande Polisförbundet Västra Götaland

Illustration: Emma Hanquist

Smärta är en varningssignal. Om man inte lyssnar på den finns en risk att värken blir kronisk. Ont föder nämligen ont.

Illustration: Emma Hanquist

Smärta är en varningssignal. Om man inte lyssnar på den finns en risk att värken blir kronisk. Ont föder nämligen ont.

Hjärnforskaren Martin Ingvar har tillsammans med journalisten Gunilla Eldh skrivit boken ”Hjärnkoll på värk och smärta”. Där förklarar de bland annat mekanismerna i den negativa spiral man kan hamna i om man inte lyssnar på kroppen.
Att ta varningssignalerna på allvar betyder dock inte nödvändigtvis att vila, enligt Ingvar och Eldh. Oftast är det bästa i stället att vara aktiv. Ett skäl till det är att avledning av tankarna får hjärnan att inte ägna sig så mycket åt signalerna från smärtmottagarna.

”Smärtindustrin är en bransch som gissar, ljuger eller åtminstone skarvar friskt.”

Ur boken ”Hjärnkoll på värk och smärta”

Fysisk aktivitet – styrketräning och motion – sätter dessutom fart på kroppens egna smärthämmande system. Hur det går till är dock inte helt klart. Troligen får hjärnan en extra dusch endorfin, kroppens eget morfin, som minskar smärtan, skriver Eldh och Ingvar.

Den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro är ryggproblem, som också de bör tacklas aktivt.
Även vid akuta ryggskott är fysisk aktivitet bra. Då är raska promenader det mest effektiva motmedlet. En normal användning av kroppen är nyttig i nästan alla situationer, framhåller författarna.

När ska man då söka hjälp? Frågan går till Martin Ingvar själv:
- Om man inte vet orsaken eller om man får akut ont på ett sätt som man inte har haft förut så bör det kollas. Men i de flesta fall är ju inte exempelvis ryggont farligt, säger han till Polistidningen.

Det allra viktigaste är att man inte väntar för länge med att ta tag i problemet. För om inget händer som minskar smärtan börjar kroppen att bilda fler nervändslut. Och vid varje nervändslut tillkommer ett stort antal nya smärtmottagare.
Det gör att smärtan blir allt intensivare, även om den bakomliggande orsaken till det onda inte förvärras.

Värken förändrar även hjärnan. Risken finns att man har ont så länge att smärtan centraliseras. Då behövs ingen som helst yttre påverkan för att man ska ha ont.
Om man kommer i ett läge där lätt beröring eller bara lite kyla gör ont, är det en ordentlig varningssignal.

Författarnas huvudbudskap är att man som smärtdrabbad ska ha en aktiv hållning och tillsammans med sin doktor pröva vad som kan fungera i det egna fallet.
Vissa blir hjälpta av läkemedel, som kan vara direkt giftiga för andra. Acceptance and Committment Therapy, en modern form av KBT-terapi, som Polistidningen tidigare skrivit om, kan också bidra till en högre livskvalitet. Någon patentlösning finns inte.

Boken rymmer flera konkreta exempel. Bland annat berättas om en man som lidit av svår migrän sedan barnsben, som han tack vare yoga blivit fri ifrån.
Där står också om Ann, som haft ont i kroppen i åratal. Hon behövde till slut hjälp med vardagliga bestyr för att hon var så orörlig.
”När jag började promenera en halvmil och stretcha varje dag tog det bara ett par veckor innan jag kunde klara mig själv om morgnarna. Det är ju inte klokt att jag haft det så dåligt så länge när det var så lätt att göra något åt det.”  

7 tips mot ryggont

Ryggproblem är den enskilt vanligaste orsaken till sjukfrånvaro. Här är några råd till dig som drabbats:

• Bär inte saker i ena handen när du går.
• Kör du mycket bil, byt ställning och pausa ofta.
• När du sitter, luta bäckenet framåt så att du inte sitter med kutrygg.
• Ha en varierad arbetsställning, ha höj och sänkbart bord på kontoret.
• Pausa och rör dig i arbetet minst en gång i timmen.
• Se till att din rygg trivs i din säng.
• Gå raskt i bekväma skor.

Ur boken ”Hjärnkoll på värk och smärta”