polisforbundet_banner
 
 
 
 
 
 

Polistidningen nummer 2 2014 - i brevlådan senast den 3 april.
 
 

Arkiv

 

59 artiklar Gästkrönika

Bryt tystnaden
kring själslig smärta

Gästkrönika   2014-04-03

Människan väger lätt
på Moder Justitias våg

Gästkrönika   2014-02-05

Vinnarkrönikan:
Låt Pia Sundhage
coacha svensk polis

Gästkrönika   2013-12-06
helenahaag1web

Tillbaka – med tjänsteminen på

Gästkrönika Det känns som jag varit till havs och kommit i land efter en svår storm. Allt ska vara som vanligt, men inget är som förr. Kroppen återhämtar sig efter cellgifternas passage via vener, likt ett misshandlat innanmäte. Jag hörde någon beskriva med orden skelettdepression. Det köper jag till fullo. Det har varit tufft, det ska jag inte hymla om, men tänk om den j..vla cancern kommer tillbaka?

”Hon vände sitt ansikte mot mig innan båren rullades ut genom dörren. Hej då, då åker jag och dör då.”

Ett möte som lämnade avtryck på mig var när jag låg på vårdavdelning i en sal för fyra patienter. Vi hade endast draperier mellan sängarna. Allt hördes. Kvinnan mitt emot fick beskedet av läkaren att behandlingen inte gick att genomföra längre, men att hon inte skulle få ha ont i slutskedet. Hon hade morfindos och flera påsar på magen med tillhörande slangar. Jag frågade om hon var rädd. Nej, kom svaret. Hon ville inte ha mer behandling och hon var redo. Strax efter kom sjuktransporten. Hon vände sitt ansikte mot mig innan båren rullades ut genom dörren. ”Hej då, då åker jag och dör då.” Vi log mot varandra i tyst samförstånd. Hon blev förd till Hospis medan jag några dagar senare kunde klä mig själv och gå från Radiumhemmet på egna ben.

Lyckan kommer, lyckan går. Jag har en härlig känsla som att stå vid bryggan och låta havsbrisen fånga håret. Ja, håret har vuxit ut igen.

Tillbaka till yrkeslivet efter ett års sjukskrivning var som ett blankt tomrum. Det var bara att börja om från början igen. Vadå-RAR-DUR? Lägg till Palasso och Outlook på det. Telefon som ringer, mejl som ska besvaras. Anmälningar kommer, anmälningar går. Vissa blir bra, medan andra inte ens blir inledda förundersökningar. Otillräcklighet kanske är en del av livet? På med tjänsteminen och kavla upp ärmarna.  Var objektiv under förhör både mot målsägande, misstänkt och vittne. Allt rullar på och det är guld att få vara med igen.

Trots arbetsbelastningen skulle vi lägga allt åt sidan för en dag och sitta och vika papperssvalor för att lära oss att bli effektivare. Jag som bara hade lekt med Barbie som barn hade svårt att få mitt tilldelade papper att lyda. Kollegan bredvid visade med flinka fingrar. ”Se-vik så här.” Med tungan rätt i mun kastade jag den nytillverkade svalan. Den flög längst i korridoren. Min svala vann!  Jag kände mig som en bedragare.

Inför hela gruppen skulle jag berätta om varför min svala var bäst. Mitt svar kom tvekande. Ett bra arbete kan bara utföras med stöd, förankring, vilja och tillsammans med kollegor.

Inne på tjänsterummet ringer telefonen. Samtalet besvaras. En person vill anmäla en annan person för att ha blivit kallad hora på Facebook. Och? Tänk om jag bara fick säga –stäng av datorn eller mobilen och gå och lägg dig. Hur effektivt som helst.

Alla har olika referenser och upplever situationer olika. Det som kan vara fruktansvärt, olidligt och skrämmande kan likväl vara helt normalt för andra. Mycket vill ha mer. Den sjukes önskan är bara en – att få vara frisk.

Känslan vid havet finns kvar. Vågorna rullar in och river med sig sanden och sköljer över bryggan. Det är ett sug ut. Jag vill följa med men ändå stanna.

 

Helena Haag
Kriminalinspektör vid Västerortspolisen i Stockholm  2013-10-09

På jakt efter moderna chefer

Gästkrönika   2013-09-05

Samhällets kris – en pojkkris?

Gästkrönika   2013-06-28

Vårvinter vid världens ände

Gästkrönika När du läser detta börjar våren förvandlas till sommar, men i skrivande stund är det påsk och hemma hos mig är marken vit av snö. Jag tänker därför ta tillfället i akt och sjunga en högljudd lovsång till min hembygd, till den plats på jorden som är min, och jag tänker berätta om en magisk tid.  2013-05-10

Hälsomani vår tids religion

Gästkrönika ”Hur kan ni sitta och vräka i er det där kladdet, det är ju rena giftet?” Kollegan ser med lätt äcklad min på den rätt stora bit degig blåbärs- och vaniljlängd som jag just ska skyffla in i munnen.  2013-03-27

Dags att jaga tidstjuvar?

Gästkrönika Värderar man tidstjuven i pengar så slösas någonstans mellan 50-100 miljoner kronor bort. Detta lågt räknat, skriver Kay Bauer.  2013-02-07

Kommissarien och duvan

Gästkrönika Pensionär. Caféet Kulturhuset. Människor passerar förbi. Ser ner på Sergelarkaden. Påminns om mitt första pass som polis.  2012-12-17

Hissad och dissad på nätet

Gästkrönika Det är torsdag förmiddag och jag och kollegan Gunilla besöker 1-3:an i Funäsdalens skola. Frågorna och de barnsliga visdomarna haglar och Nellie, nio år, säger: ”Det är så roligt när ni är här. Jag älskar polisen!”  2012-11-21

Cancern öppnade en ny värld

Gästkrönika   2012-10-18

Ett nytt IT-system
kräver minst två till

Gästkrönika   2012-09-05

Nu vågar kollegorna
se oss i ögonen

Gästkrönika För 15 år sedan var det extra kämpigt att vara bög eller flata inom Stockholmspolisen. Det handlade om att dagligen kränkas som människa och känna tvånget att tiga. På den tiden fanns knappast någon öppen homosexuell polis. Men det var också då attityden började svänga så smått.  2012-06-28

Låtsasvärld utan logik

Gästkrönika För några år sedan kom en arbetskamrat på en teori som gick ut på att allt konstigt och svårförklarligt som inträffar inom polisen kan förklaras med att det bara är på låtsas och på skoj. För tänk om det hade varit på riktigt, i verkligheten, då hade det varit mycket illa.  2012-05-14