Rättvisa, tillit och professionalism. Det är ord som May-Britt Rinaldo ofta använder. Både när det gäller polisjobbet som internutredare och det fackliga uppdraget.Rättvisa, tillit och professionalism. Det är ord som May-Britt Rinaldo ofta använder. Både när det gäller polisjobbet som internutredare och det fackliga uppdraget.
Utanför fönstret i May-Britt Rinaldos tjänsterum i polishuset i Göteborg är det fortfarande mörkt, trots att klockan nästan är nio på morgonen. Det är december och natten vill inte riktigt släppa taget om Nya Ullevis siluett på andra sidan gatan. Inne i polishuset luktar det svagt av kaffe i de smutsgula korridorerna. Enheten för disciplinärenden ligger nästan längst bort i korridoren, mellan informationsenheten och lunchrummet.
Bevaka rättigheter och möjligheter
För en utomstående kan May-Britt Rinaldos jobb som internutredare och hennes engagemang i facket se ut som en konflikt mellan två motsatta intressen.
? I början tänkte jag också så, men inte nu längre, säger May-Britt Rinaldo. När jag sitter som utredare är det min uppgift att se till den misstänktes rättigheter och bevaka hans eller hennes möjligheter. Det är viktigt att jag har ett öppet sinne och känner in vad just den personen behöver i den situationen. Det kan handla om att kalla in en advokat, personalkonsulenten eller polisprästen.
May-Britt Rinaldo har sedan ungefär tre år en av de sex tjänsterna på disciplinenheten i Västra Götaland. Det är de som håller i utredningen när någon av de omkring 4 000 anställda (både poliser och civilanställda) i polismyndigheterna Västra Götaland och Halland blir anmäld eller misstänkt för brott. Dessutom hamnar anmälningar mot åklagare samt JO- och JK-anmälningar på internutredarnas bord. Alla utredningar här är styrda av åklagare. I Västra Götaland finns det tre stycken som arbetar med dessa ärenden. Hur många ärenden man har på enheten varierar, vissa veckor kommer det in ett tiotal, ibland är det upp emot 20 nya.
Tilliten viktig vid förhör
Korridorerna på bottenvåningen i polishuset är inte så charmiga, och det är lätt att föreställa sig att den som kommer hit för att bli förhörd inte känner sig särskilt väl till mods. Men May-Britt Rinaldo säger att hon brukar göra vad hon kan för att få dem att känna sig lite bättre. Jag tror att hon lyckas, eftersom hon är lugn och inger stort förtroende.
? Jag brukar alltid småprata med dem när jag har hämtat dem i receptionen, berätta vilka avdelningar vi passerar och så där. Det är ett sätt att bygga upp det viktigaste inför förhörssituationen, nämligen tilliten. Sedan när vi väl sitter här inne är det inte något småprat, i förhöret är jag professionell.
Att bli anmäld och sitta på den misstänktes bänk kan få vilken polis som helst att tappa fotfästet. När den organisation som man själv är en del av i vanliga fall plötsligt vänds emot en känner sig många poliser utlämnade och överkörda. Just därför är det viktigt att alltid förhålla sig professionellt till den man förhör.
? Ingen ska påstå att jag har lurat dem efter att ha varit här. Det som de har blivit kallade hit för, håller jag mig till. Något annat vore inte rätt.
Känsliga ärenden
Många anmälningar leder inte vidare till åtal, eftersom åklagaren lägger ner förundersökningen om inte brott kan styrkas. Därmed kommer fallet tillbaka till May-Britt Rinaldo eller till någon av hennes kollegor. Det är ett stort ansvar, säger hon, eftersom ärendet ska presenteras neutralt och rättvist för länspolismästaren. Många ärenden är känsliga och kan leda till disciplinåtgärder, en reprimand eller sluta i personalansvarsnämnden. Eller så blir myndigheten tvungen att se över sina rutiner.
Det händer att andra poliser intar en lite avvaktande hållning när May-Britt Rinaldo berättar vad hon jobbar med.
? Min målsättning är att kollegor utanför ska uppfatta mig som ärlig och rättvis. Det handlar om att komma så nära sanningen det går och att de ska känna att jag aldrig jobbar i egen sak.
Ingen facklig trotjänare
I det fackliga arbetet arbetar man inte heller i egen sak. Sedan ungefär ett år ägnar May-Britt Rinaldo halva sin arbetstid åt det fackliga förtroendeuppdraget som sekreterare i chefssektionen i Västra Götaland. Hon är alltså inte någon facklig trotjänare utan snarare nybörjare i sammanhanget. Om man inte räknar att hon satt med som facklig representant vid anställningsintervjuer hos polisen i Skövde på 1980-talet. Nu är det framförallt chefernas situation som engagerar henne.
? Dem jag företräder sitter mitt emellan. Mellanchefernas roll är att vara den som sparkas på från två håll. De behöver mycket råd och stöttning och jag vill försöka synliggöra deras situation, säger hon.
Inte omedelbart populär
När May-Britt Rinaldo pratar om sitt eget jobb, som inte hör till de jobb där man omedelbart blir populär bland poliskollegorna, använder hon ofta ord som rättvisa och professionalism. Och hon drar paralleller till sitt tidigare jobb, som utredare av övergrepp mot barn.
? Det gav mig en väldig förhörsvana, och det är det viktigaste för att klara det här jobbet. Man kan väl säga att det är en väldigt speciell sökprofil när någon ska anställas här. Förutom att man ska vara rutinerad som förhörsledare, helst med komplicerade ärenden, bör man ha bred kunskap om allt i myndigheten och ha jobbat med olika verksamheter.
Just den här decemberdagen är May-Britt på väg till Falköping för att hålla ett förhör med en person som anmält två poliser för misshandel. Veckan innan var hon i Värmland på utbildning och dessförinnan i Södertälje på en fackkurs. Efter att ha gått igenom mejlen och skrivit några reseräkningar går hon en kort promenad för att kolla sitt postfack på Polisförbundets expedition på Stampgatan. Hon har lite bråttom men hinner med en snabb kopp kaffe och några minuters småprat med de fackliga kollegorna och innan hon ska vidare.
May-Britt Rinaldo, 49
Jobb: Kommissarie, internutredare vid disciplinenheten i Västra Götaland sedan 2002.
Fackligt uppdrag: Styrelseledamot i Centralsektion Chef i Västra Götaland, arbetar fackligt på halvtid.
Karriär: Polis sedan 1976. Bland annat ordningspolis, områdes/kvarters/närpolis och barnutredare i Skövde.
Tidigare jobb: Slakteri i Skara, Televerket.
Föreningar hon är medlem i: Polisförbundet, IPA (International Police Assocication), Götiska förbundet, Vasaorden, Rädda Barnen, Polisens IF Göteborg, en orienteringsklubb.
Intressen: Historia, internationella kontakter. Läser mycket.
Familj: Gift med Mats. Tre vuxna barn, Monica 27, Richard 25 och Angelica 20.
Bor: Lägenhet i Majorna i Göteborg.
May-Britt om sig själv…
Stark sida: Förlåter kvickt. Har en väldigt stark framtidstro, letar möjligheter i allting.
Svag sida: Kan vara för tydlig i min ärlighet, och det kan såra människor ibland.
