På Svalbard möter den lokala polisen faror i form av kallt vatten, förrädiskt väder och vassa tänder. Här måste alla invånare vara beväpnade när de lämnar byn.På Svalbard möter den lokala polisen faror i form av kallt vatten, förrädiskt väder och vassa tänder. Här måste alla invånare vara beväpnade när de lämnar byn.
Det ringer på polisstationen i Longyearbyen. Det är mitt på dagen, men kolsvart ute. Petter Braaten tittar ut i polarmörket och lyfter luren. En isbjörn är på väg in mot samhället. Han lokaliserar var den är och rycker genast ut på sin snöscoter med GPS, vapen, signalpistol och skrämskott.
Det gäller att skrämma iväg isbjörnen så den inte utgör en risk genom att komma in bland samhällets 1 800 invånare. Skjuta får han bara göra i nödvärn. Petter Braaten lyckas få isbjörnen att vända och lufsa iväg bort genom Adventdalen.
Det är vinter på Svalbard, minus 14 grader. Snökristallerna är vassa som pilar i blåsten och det syns ingen skillnad på dag och natt. Stjärnhimlen gnistrar och norrskenet flammar i gula och gröna formationer. Fjällen reser sig som mörka siluetter.
Vi befinner oss på världens nordligaste polisstation belägen mitt emellan Nordnorge och Nordpolen. Närmare bestämt på Svalbard. Vilda, karga öar som också kallas Spetsbergen, på grund sin form.
Den nordligaste polisstationen
Här är sex poliser permanent stationerade, förstärkta med ytterligare två under sommarhalvåret. Petter Braaten, 40 år, gör sin andra period som polis på Svalbard och är tjänstledig från polisdistriktet i vintersportorten Geilo.
För många norrmän är det helt enkelt ett måste att åka till Svalbard en gång i livet. Här finns en manlig historik av polarfärder där det gällde att bemästra den svåra och motsträviga naturen. Amundsen och Nansen heter norrmännens polarhjältar. Svenskarnas Nordenskiöld och André har också lämnat spår här.
Petter Braaten fick nog sin beskärda del av denna polarhistoria redan som barn, uppvuxen med en farfar som var på den sydligaste ön Björnöya 1920-25. Där sköt farfadern en isbjörn som sedan hängde hos Petters farbror. Där stod han som tioåring och drömde om att få se isbjörn på riktigt. Idag vet han inte hur många isbjörnar han har sett.
– Det hör till livet här, säger Petter Braaten.
Alla måste vara beväpnade som lämnar Longyearbyen. I affärerna säljs gevär och ammunition sida vid sida med fleecetröjor, matvaror och isbjörnsouvenirer. Förra vintern i februari lyckades en isbjörnshona med två små ungar vandra in i samhället och göra ett besök på dagis bakgård. Sen dess är dagis omgärdat av ett högt staket och barnskötarna bär alltid bössa.
– De faror som polisen vanligtvis sysslar med på fastlandet finns inte här. Alkohol, narkomani och stöld. Det kan ju vara ett tröstlöst jobb ibland. Samma människor om och om igen, suckar Petter Braaten.
Få brott och lite våld
På Svalbard är kriminaliteten låg och förväntningarna på att en stöld av en mobiltelefon ska lösas är höga.
– Brottsligheten är ”snällare” här än i ett motsvarande samhälle på fastlandet, bekräftar vice sysselman Rune Baard Hansen och tittar ut över Isfjorden från sitt tjänsterum.
Polisen på Svalbard lyder under Sysselmannens kontor där det jobbar 25 personer. Sysselmannen, med en budget på 65 miljoner norska kronor, är närmast att jämföra med en landshövding. Han ansvarar för allt på Svalbard. Det står också Sysselmannen med stora bokstäver på polisens alla bilar och båtar.
Under 2004 anmäldes 150 brott på Svalbard. Cirka 30 av dem är vad sysselmannen kallar bagatellsaker. Mobiltelefoner som stjäls ur jackfickor, butikssnatteri, stöld av kläder. Ungefär tio är rattfyllerier.
– Alla lämnar sina bilar med nycklarna i, så det händer att en överförfriskad person bara tar en bil tillfälligt och kör hem.
Våld förekommer inte så mycket, cirka två till fyra slagsmål om året medför straff. Mord har aldrig skett i Longyearbyen, vad man vet. Men i Barentsburg, det ryska gruvsamhället med 800 invånare, omkom förra året en ryss och en ukrainare i olika slagsmål. En ukrainare avtjänar nu fyra års fängelse i Tromsö för laegemsbeskadigelse med döden som följd.
– Vi har en cell här i huset, men den användes bara fem gånger under förra året.
Vice sysselman tjänstgör som åklagare de två gånger om året domaren kommer upp från Tromsö. Förra året utfärdades sex domar.
Polismännen på Svalbard har olika ansvarsområden. Ett av Petter Braatens områden är trafikfrågor. Han utfärdar tillstånd att föra in snöscotrar och bilar. Här finns fler snöscotrar än människor, 1,5 per invånare. Och här kör tusen bilar.
– Statistiskt sett är det mer troligt att man blir dödad i trafiken än av en isbjörn, menar han. Longyearbyen är paradoxalt nog den biltätaste platsen i hela Norge. Trots att det bara finns fyra mil väg på hela Svalbard.
Förklaringen är att folk tjänar mycket mer än på fastlandet och att Svalbard dessutom är skattefritt. En bil som kostar 1,2 miljoner kronor på fastlandet kostar 320 000 här.
– Du ser dyra stadsjeepar åka i maxhastigheten 80 km/h på den korta sträckan ut till flygplatsen.
Räddningstjänsten är en del av arbetet
Men mest brinner han för räddningstjänsten. Petter Braaten ansvarar för den interna säkerhetsutbildningen, sambandsradio, GPS och vapenkunskap. Han är också med i räddningsaktioner vid snöskred och laviner.
– Inom en kvart från det att larmet gått ska räddningsgruppen vara på väg. En helikopter modell Super Puma står alltid startklar på flygplatsen. Vi har också en topputrustad bandvagn med satellittelefon, radar och utrymme för sex liggande patienter.
På plats handlar det om att ge akutmedicinsk första hjälpen.
– En människa kan vara så kraftigt nedkyld, livlös och kall att hon verkar död. Då måste kroppen tinas upp mycket långsamt. Det kan ta ett dygn. Den kunskapen finns på Longyearbyens sjukhus.
En vanlig polisaktion vintertid är annars att någon ute på scoterfärd blir överraskad av det snabba väderskiftet och inte kommer fram som väntat. Då går larmet.
Allvaret och faran är hela tiden närvarande häruppe. Det händer också olyckor i kolgruvorna. Ungefär tio arbetsolyckor rapporterades förra året. I den senaste gruvolyckan kvävdes en ung man av att metangas läckte in där hans arbetslag jobbade. Efteråt var Petter Braaten med om att leda debriefingen med samtliga inblandade.
När någon dör flaggar hela samhället på halv stång. Samhället är litet och alla känner alla. I somras kom en rapport om en tom båt som drev omkring. Petter Braaten hittade mannen som ramlat över bord. Han hade fått in vatten i sin överlevnadsdräkt och kunde inte ta sig upp. Återigen halades flaggorna till halv stång. Petter Braaten talade med änkan flera gånger och de åkte ut till olycksplatsen tillsammans, en viktig del i sorgearbetet för den som mist någon.
Miljöbrott tas på allvar
Logistiken blir extra viktig i ett klimat som är så extremt som på Svalbard.
– Varje sommar har vi fältinspektion ute på öarna under ett par månader. Det är en allmän översyn och underhåll av byggnader, reparation av hytter och fiskeredskap. Till beredskapen hör påfyllning av depåerna med bensin inför vinterns scoterfärder. Oljefaten får inte vara mer än två år gamla.
Trots att Svalbard ligger så långt norrut kommer sopor, plast, rep och allsköns bråte drivande från sydligare farvatten med golfströmmen. Det måste samlas upp. Det gäller också att kontrollera den ökande turisttrafiken. Naturvården är synnerligen viktig. Den arktiska floran och faunan är sårbar och djuren måste få leva sitt liv i fred.
Svalbards historia är kort och något som bara är 50 år gammalt betraktas som ett kulturminne och ska skyddas. Eftersyn av kulturminnen är en del av jobbet. Ungefär tio brott om året handlar om miljökriminalitet. Exempelvis ödeläggelse av kulturminnen eller att någon tar med sig saker de inte får röra. Då utdöms höga böter. Det kan också gälla turister som förföljer isbjörn eller stiger i land på fridlysta öar. På ön Muffen händer det exempelvis att folk stiger iland för att titta närmare på den stora valrosskolonin.
Stora delar av Svalbard är helt fridlyst och för att ta sig dit måste man ha specialtillstånd. Det hade den svenska forskningsexpedition som anlöpte Vitön i nordöstra Svalbard år 2000, där lämningarna av den svenske polarforskaren Andrés expedition undersöktes. År 1897 omkom Andrés tre man starka grupp, efter att ha misslyckats att ta sig i luftballong till Nordpolen.
Svenskarna markerade platsen genom att sätta upp ett minnesplakat. Men eftersom inget nytt får tillföras på dessa öar kom en stor polisfram och slog ned plakatet med en slägga.
– Det var jag! säger Petter Braaten stolt med ett leende.
Det hela filmades och kom på TV.
Isbjörn värd mer än geolog
De flesta som kommer till Svalbard vill se isbjörn. Det stora djuret är sägenomspunnet och isbjörnshistorier är en del av vardagen häruppe. Isbjörnen är kung på Svalbard. Den är totalfredad. Här är en isbjörn mer värd än en geolog, säger man halvt på skoj. Det finns cirka 2 500 isbjörnar, nästan lika många som antalet människorna som bor här. Varje dödad isbjörn utreds noga av polisen, som alltid åker till platsen och gör en brottsplatsundersökning. Förra året sköts fyra isbjörnar.
– Du får bara skjuta en isbjörn i nödvärn, annars blir du bötfälld.
Ett antal forskningsexpeditioner har besökt Svalbard och råkat ut för isbjörnens nyfikenhet. Det hände förra vintern när en forskningsgrupp skulle slå läger och en isbjörn närmade sig. Den reagerade inte på skrämskott och en svensk forskare tvingades skjuta i självförsvar. Den döda isbjörnen vägde 505 kg.
I det ryska gruvsamhället Barenstsburg blev befolkningen störd av en björn som vägrade lämna dem ifred.
– När en björn trots varningar inte ger sig iväg är det nåt fel. En sådan isbjörn är i bokstavlig mening livsfarlig och måste skjutas. Jag fick åka dit och göra det.
Petter Braaten trivs, men visst tänker han på att familjen bor långt ifrån mor-och-farföräldar. Minsta flickan går i tredje klass, en äldre dotter bor på fastlandet. Frun arbetar på förskolan.
Men under mörkertiden kommer ett efterlängtat lugn. Man drar sig inåt, ”koser sig”, umgås mycket med varandra. I februari kommer en blå gryning som blir allt ljusare och den 8 mars når de första solstrålarna Longyearbyen. Sen går det fort. Midnattssolen går upp redan den 19 april.
Ingela Bendt
