En polisbil svänger ner i garaget. I baksätet sitter en misstänkt ungdomsbrottsling med händerna fängslade bakom ryggen. Bilen vänder på den trånga ytan och trixas in på en ledig parkeringsruta.
– Vänta! skriker regissören Leif Lindblom. Gör polisen alltid så? Att de backar in bilarna!?En polisbil svänger ner i garaget. I baksätet sitter en misstänkt ungdomsbrottsling med händerna fängslade bakom ryggen. Bilen vänder på den trånga ytan och trixas in på en ledig parkeringsruta.
– Vänta! skriker regissören Leif Lindblom. Gör polisen alltid så? Att de backar in bilarna!?
Vändningen i garaget slukar sekunder av den dyra inspelningstiden och ser bara allmänt krånglig ut. Leif Lindblom tittar hjälpsökande på poliskonsulten.
– Bry er inte om att backa, bara kör, säger Anders Alveren roat.
En ny svensk polisserie spelas in i Göteborg. Under hela hösten vimlade stan av skådespelare i uniform, som på olika sätt bekämpat lika fiktiva brottslingar.
Men den här gången är det inga knivskarpa kriminalare som löser bestialiska seriemord som skildras, utan helt vanliga poliser ute i förorten. Med både förtjänster och brister.
Under åtta entimmesavsnitt i SVT ska tittarna kunna följa vardagsslitet på en genomsnittlig svensk polisstation. Kriminaliteten är tuff på utsidan, och innanför väggarna kämpar huvudpersonerna på med sina relationer.
– Serien speglar ett turlag, med sex poliser. Vad som händer i deras yrkesliv och privat, förklarar polisen och konsulten Anders Alveren.
Poliskonsult stoppar klavertramp
Den lokala polisstationen är belägen i utkanten av stan, med alla de problem som kännetecknar en förort. Här finns segregationen och fattigdomen, och ungdomsgänget som sätter skräck i de boende.
– Men vi har byggt upp stationen i en studio, för att inte peka ut någon speciell stadsdel, säger Anders Alveren.
Det är första gången någonsin som ett svenskt filmbolag satsar så pass stort på polisens framtoning i ett drama. Anders Alveren har tagit tjänstledigt från sitt ordinarie polisjobb för att helt ägna sig åt filmens värld. Eller åtminstone att försöka få poliserna på tv-skärmen att uppföra sig så realistiskt som möjligt.
– Det finns alltför många dåliga polisserier, som är helt främmande från verkligheten, säger han.
Och visst gör det mycket till. Att inte polisen, som de flesta har en bild av, uppför sig våldsamt, inkompetent eller rent av fånigt. Som polisstatisterna i garagescenen som har stoppat båtmössorna käckt under axelklaffarna. Anders hindrar dem precis innan de ska spatsera över golvet och in i bild.
– Så där är det ingen som har dem, häng mössorna i bältet istället, uppmanar han.
Den här dagen ska fem korta scener spelas in i polisens garage. Var och en är små glimtar som förmodligen varken gör till eller från i den löpande handlingen. Men ändå är de lika viktiga och planeras minutiöst.
Skådespelaren Victoria Brattström gestaltar polisen Sara som precis har återvänt till jobbet efter en längre tids mammaledighet. Här i garaget ska hon för första gången möta sin nya partner Nemat, spelad av Amir K Naji. Strålkastarljuset blänker över raden av bilar.
Tystnad, tagning, kamera…
Sara väntar tålmodigt vid radiobilen. Hon leker med sin nyckelknippa och verkar vara långt borta i tankarna.
Under väntetiden händer det små saker. Polisbilen, som denna gång, parkerar med nosen först töms på två poliser och en yngling i keps. Bryskt leds pojken bort mot en imaginär dörr, och undan från kameran. Sara väntar vidare, och två uniformsklädda poliser (med båtmössorna i bältet) passerar förbi lugnt småpratande.
Till slut dyker Nemat upp, och han och Sara hälsar genom att ta varandra i hand innan de sätter sig i bilen.
Scenen tar en evighet att spela in.
– Det är långa arbetsdagar, men för egen del kan jag lägga 20 timmar om dygnet på det här, säger Anders Alveren.
Länkar filmteam och polisledning
Hans jobb är inte bara att instruera skådespelarna om hur de ska agera i vissa situationer ? hur de närmar sig en misstänkt brottsling eller vad de ska leta efter under en husrannsakan. Han är också den givna länken mellan polisledningen i Göteborg och produktionsbolaget Tre Vänner. Anders rekryterar äkta poliser, fixar fram tjänstebilar och uniformer. Allt med polismyndighetens godkännande.
– Under den tidigare ledningen fick vi överhuvudtaget inte delta vid filminspelningar. Men nu är det precis tvärtom, vilket känns förnuftigt.
Polisen slår egentligen två flugor i en smäll, tycker han. De får chansen att visa att de är en självklar del i samhället, samtidigt som det här är en form av personalvård. Kollegorna som är med och agerar får ett avbrott i det vardagliga arbetet, samtidigt som de har jättekul, menar Anders Alverén.
– Vi hade helst haft fler riktiga poliser genom hela serien, men de kostar alldeles för mycket pengar att hyra in, säger han.
Orange väst på uniformen
Ett 20-tal äkta poliser kommer i alla fall ha varit med när produktionen är klar. Och en av dem är Karin Jeppson från Mölndalspolisen, som deltar i dagens inspelning. Hennes uniform ser tjock och klumpig ut i det olidligt varma garaget. Luften är stickande och unken och i bakgrunden surrar en enerverande fläkt.
– Jag har tidigare varit med som statist i Hem till Byn, och blev rekommenderad till Anders Alverens pool, berättar hon.
Karin Jeppson har till och med en replik i garaget. ?Nu får du följa med här? väser hon till den unga killen i handbojor. Det syns att hon inte bara spelar teater, utan att hon har sagt samma saker några gånger förrÖ
– Redan att vara polis är skådespel på hög nivå. Det är hela tiden olika roller att spela efter vad situationen kräver, säger hon.
Uniformen avpersonifierar och adresserar en tillhörighet, förklarar Karin Jeppson. När den åker på försvinner privatpersonen och alla tänker: Här kommer en polis.
Den föreställningen gäller även för skådespelarna i polisserien. De tvingas numera bära orange västar över uniformerna när de inte filmas, så att ingen ska förväxla dem med äkta vara.
Linjeproducenten Rebecka Beckman är nämligen vis av erfarenheten sedan den första inspelningsdagen utomhus.
– Folk runt omkring oss var så koncentrerade på vad vi gjorde, att flera bilar krockade, berättar hon.
Vad som upprörde allmänheten mest var däremot, att de såg en samling poliser som inte gjorde en rörelse för att ingripa.
– Det var skådespelarna, skrattar Rebecka.
Skildras schysst och korrekt
Äntligen är handskakningsscenen över och de inblandade kan ta sig en fika och en macka. Nästa ögonblick som ska spelas in rör två helt andra skådespelare, men ser ungefär lika meningslöst ut, taget ur sitt sammanhang. Huvudrollsinnehavaren Johan Hedenberg, alias Rolf ska lämna över en mapp med okänt innehåll till sin kollega Anders, som spelas av Mats Blomgren.
– Tyvärr kan jag ju inte gå närmare in på handlingen, men det är ett fantastiskt manus, hävdar Anders Alveren.
Det var först efter att ha läst igenom historien ordentligt som han accepterade uppdraget. För honom känns det viktigt att polisen skildras på ett schysst och korrekt sätt, vilket han tycker görs här. Och han är övertygad om att de flesta poliser kommer att känna igen sig.
Dock vill han poängtera att det trots allt handlar om fiction, även med hans polisiära inblandning. Personerna i serien gör vissa saker, som är otänkbara i verkligheten, menar Anders Alveren.
– Det blir lite fel i deras liv, och de går över gränsenÖ, säger han kryptiskt.
Lägger sig gärna i arbetet
Anders har tidigare varit med som statist i flera tv-produktioner, och har gjort sig känd för att lägga sig i inspelningsarbetet. När poliser har skildrats på ett felaktigt sätt, har han protesterat och erbjudit sin hjälp. Därför var han ett givet val när producenten Kristian Hoberstorfer funderade på att anlita en konsult till den nya polisserien.
– Och alla lyssnar fantastiskt mycket på mig, säger Anders Alveren.
Garageluften ger huvudvärk och för en utomstående verkar det mesta ganska förvirrat. Men skådespelare och statister verkar outtröttliga där de flyttas runt på betonggolvet.
– Anders, ropar Johan Hedenberg återigen på sin kollega, när han ska lämna över mappen för tredje gången.
Den ”riktiga” polisen Anders följer hela tiden med i vad som händer. Han släpper inte arbetet med blicken en enda sekund. Med 15 år i polisyrket vet han i hela kroppen hur en polis rör sig i olika situationer. Om det så gäller att gå över ett garagegolv på rätt sätt.
– Det handlar om språk och kommunikation, och att polisen möter allmänheten på ett korrekt sätt. Som den gör i verkligheten. //
LOTTA ENGELBREKTSON
