Att kunna slänga sig framför kulor ingår inte i de svenska livvakternas kompetensprofil. Däremot måste de vara bra på att ha tråkigt och vänta i timmar, för att sedan kunna växla till racerfart på bråkdelen av en sekund.Att kunna slänga sig framför kulor ingår inte i de svenska livvakternas kompetensprofil. Däremot måste de vara bra på att ha tråkigt och vänta i timmar, för att sedan kunna växla till racerfart på bråkdelen av en sekund.
Sverige har aldrig haft så många livvakter som nu. När året är slut ska de vara ungefär 130 stycken. Inför valet är satsningen massiv, nya utbildas parallellt med att före detta livvakter plockas in för att fräscha upp gamla kunskaper. Under augusti och september kommer styrkan att utgöras av totalt 165 personer.
Egen utbildningslokal
I en anonym källare i Stockholmsområdet hyr Säpos personskyddsenhet träningslokaler för livvaktsstyrkan. Där finns både rum för närkampsträning, skjutbana och salar för teoretiska utbildningspass. Livvaktsjobbet handlar inte bara om kropp, det är minst lika mycket hjärna. I år får alla livvakter en särskild utbildningsdag med fokus på valet.
– I morse var hotbildsenheten här och berättade igen, säger Kjell Sjöbeck som är sektionschef vid personskyddsenheten. De har återkommande informationer med oss, ganska detaljerat med namn och bilder på personer som bedöms kunna vara farliga för vissa politiker. Det är viktigt att livvakterna känner igen dem, det är en viktig del av förberedelserna inför valet.
Dubblerad livvaktsstyrka
När det handlar om livvakter går det att dela in tiden i före och efter. Före och efter mordet på Anna Lindh. Det blev en brytpunkt i synen på livvaktsskydd i Sverige. Den efterföljande personskyddsutredningen av Hans Regner pekade på en rad punkter som måste förändras och förbättras för att säkerheten för ledande politiker ska ligga på en acceptabel nivå. Bland annat att livvaktsstyrkan behövde vara större och att det var fler politiker som behövde skydd. Mycket av det som stod i utredningen är idag verklighet. Då fanns det ungefär 65 livvakter, vid årsskiftet kommer de alltså att vara ungefär dubbelt så många.
Större öppenhet idag
Ronny Söderberg började jobba som livvakt 1992. Nu håller han på med rekrytering och utbildning av nya kollegor. Han säger att det är mycket som har förändrats sedan han började, samtidigt som mycket är likadant.
– Man kan inte livvakta på så många sätt egentligen. Det styrs av individen, skyddspersonen, vad han eller hon gör, har för intressen eller var de bor. Taktiken är olika beroende på förutsättningarna, säger Ronny.
Men på en punkt har det skett en stor förändring. Öppenheten.
– Det är jättestor skillnad. Bara det faktum att du och jag sitter här och pratar om mitt jobb, det hade inte varit aktuellt då. Det hände till och med att någon som pratade lite för mycket, kanske ställde upp på en intervju i lokaltidningen, fick sparken.
Idag är attityden en annan. Relativ öppenhet råder. Visserligen måste till exempel den här texten godkännas av chefen för personskyddet för att jag inte ska råka avslöja några taktiska hemligheter. Det samma gäller med bilderna till det här reportaget, som också är godkända. Men bortsett från det vill man gärna berätta så öppet som möjligt om verksamheten.
Vanliga, flexibla poliser
De flesta jag pratar med är måna om att betona att bilden av livvakterna som ett gäng superpoliser inte stämmer.
– Vi vill ha vanliga, duktiga poliser som är flexibla och som klarar snabba tempoväxlingar, säger Kjell Sjöbeck. Det går till exempel alldeles utmärkt att kombinera det här jobbet med att ha familj och barn, vilket många inte tror. Men det går jättebra, nästan alla som jobbar här har barn och det ser vi bara som positivt.
”SLÄPP VAPNET! JAG ÄR POLIS!” En livvakt med dragen pistol rusar in i en grupp människor och skjuter mot en man som precis har riktat sitt vapen mot skyddspersonen. Livvakten siktar och skjuter flera skott mot attentatsmannen, som också hinner få iväg ett skott innan han ligger ner på golvet och tappar vapnet. Livvakten fortsätter att ropa högt att han är polis och uppmanar folk att lämna lokalen och larma polis och ambulans. Det är en av övningarna på utbildningsdagen. Man tränar olika scenarier, som alla handlar om att identifiera och få bort en attentatsman som riktar ett vapen mot skyddspersonen. Adrenalinnivån är hög och känns på den lätt unkna doften av svett i den stora övningslokalen. Efter tre scenarier är det en kort samling där övningen gås igenom, instruktörerna kommer med konstruktiv kritik och den som har tränat får berätta hur han eller hon upplevde situationen.
Bara närvaron avstyr
– Jag har aldrig skjutit någon, men jag har avstyrt någon som ville ta sig fram till min skyddsperson, säger Ronny Söderberg, när jag frågar om han varit med om någon riktig krissituation under sina år som livvakt.
Meningen är att livvakterna inte ska behöva ingripa. Att vara livvakt innebär inte bara att vara med sin skyddsperson rent fysiskt, utan också om ett samspel där information och kommunikation är ledord. Inför valet handlar det till exempel om att förbereda sig så noga det bara går inför torgmöten som politikerna ska vara med på. För att kunna göra det krävs det att partierna delar med sig av den information de har. Ju mer information som finns inför ett evenemang, desto bättre är det. Samtidigt går det inte att undvika att det uppstår situationer som skulle kunna bli farliga.
– Det är inte ofta, men det är klart att det händer. Och hur definierar man en krissituation? Är det att någon skriker slagord eller att någon slänger saker mot skyddspersonen? Eller om blodvite uppstår? Vi får sällan något kvitto på om vårt jobb har gjort nytta. För vi vet inte vad som hade hänt om vi inte hade varit där, säger Ronny Söderberg.
Överlämnar gripandet
Kjell Sjöbeck vill inte riktigt svara på frågan hur ofta det händer att livvakterna måste göra ingripanden. Han menar att det ofta är viktigt att visa att de är närvarande, att det i sig är förebyggande. De flesta känner igen en livvakt, till exempel på den ganska odiskreta telefonsladden som slingrar sig ner innanför kavajkragen.
– Vi avvisar folk, det gör vi, men jag vet faktiskt inte hur ofta det händer. Måste vi ta tag i någon så gör vi det, men om det är möjligt så lämnar vi över gripandet till den lokala polisen. Oss veterligen har vi inte varit utsatta för något riktigt skarpt läge, men vi kan mycket väl ha förhindrat det.
I en av lokalerna i källaren har en grupp livvakter närkampsträning, en del i karatedräkt och andra i den obligatoriska livvaktskavajen. Här handlar det om att fysiskt ta sig an en angripare som vill komma åt skyddspersonen. Instruktören visar effektiva grepp för att snabbt få undan en angripare utan att väcka alltför mycket uppmärksamhet. Alla övningar är kopplade till situationer som kan hända dagligen, särskilt under en valrörelse när politikerna vill träffa så många väljare som möjligt. Instruktören Fredrik visar hur de med ett enkelt handgrepp kan få bort någon som vill skaka skyddspersonens hand alltför länge.
Torgmöten svåra
Torgmöten är en klassiker inför ett val, ett bra sätt för politikerna att träffa mycket folk på en gång. I det mest intensiva skedet före valet hinner de med flera om dagen. Men politikernas favorit kan vara livvakternas mardröm. I alla fall om tiden för förberedelser är kort, eller om planerna ändras utan att livvakterna blir informerade i tid. Det kan handla om så enkla saker som att det är viktigt att veta var scenen är placerad eller hur man kör snabbaste vägen till sjukhuset om något skulle hända.
Allt livvaktsarbete underlättas av samarbete. Både mellan kollegorna, som måste vara samspelta för att kunna göra ett bra jobb, och mellan skyddspersonen och livvakten. Skyddet är anpassat efter individen, det skräddarsys efter den som ska skyddas. En bra livvakt ska helst inte märkas och måste ha fingertoppskänsla.
Annorlunda risker
Risker och hot är alltid närvarande. Det ligger i sakens natur, annars skulle inte livvakten behövas. Men det är inte större risker än i ett vanligt polisjobb, säger Kjell Sjöbeck.
– Däremot har man ett annat förhållningssätt till kollegan. För livvakten handlar det alltid om att i första hand skydda skyddspersonen, inte kollegan. Det sättet att tänka är ovant för en polis.
Det handlar inte om att en livvakt ska sätta en annans liv före sitt eget. Ett sådant tänk finns inte, det skulle inte gå att arbeta med den inställningen, säger de jag pratar med. Riskerna i livvaktsjobbet ser kanske annorlunda ut än för andra poliser. Eller som en av instruktörerna uttryckte det: ”Det vanliga polisjobbet är som att köra bil – det händer saker då och då och det är oftast inte så farligt. Livvaktsjobbet är mer som att åka flygplan – det händer nästan aldrig något, men när det väl händer är det riktigt farligt.”.
Ronny Söderberg säger att han inte tänker på riskerna i jobbet till vardags. Men att det finns tillfällen eller platser där han känt att det inte är bra att vara.
– Till exempel i Darfur i Sudan. Det är ingen badort, direkt. Det var blå och röda baskrar om vartannat och allt var väldigt rörigt. Där är man väldigt liten. Men samtidigt kan vi inte ha rädda människor som livvakter, om det blir otäckt kan man inte springa därifrån. Fast på den punkten skiljer sig inte det här jobbet från det vanliga polisjobbet.
Faktarutor:
1) Att jobba som livvakt
– Poliser som jobbat i minst fem år kan söka till livvaktsstyrkan.
– Av de nuvarande ca 110 livvakterna är omkring tio procent kvinnor.
– I rekryteringen görs en helhetsbedömning av de sökande med noggranna referenser, färdighetstester (bland annat bilkörning, fys och vapen), intervju, syn- och hörseltest, begåvningstest och samtal med beteendevetare.
– De som anställs måste genomgå säkerhetsprövning och registerkontroll.
– Den som blir livvakt lånas in från sin hemmamyndighet och blir anställd på i första hand fem år. Efter fem år får man i normalfallet en förfrågan om man vill ha en förlängning.
– Det finns också en reservstyrka som består av ca 20 före detta livvakter som kan kallas in från sina myndigheter vid behov, som till exempel nu inför valet.
– Den som blir livvakt lönesätts vid säkerhetspolisen, vilket innebär att man får ungefär den lön man hade vid den egna myndigheten och ett tillägg på runt fem procent. Idag är det lönen minst 24 500 kronor i månaden.
– Livvakterna bär ungefär samma utrustning som en vanlig polis, men oftast dold under kavajen.
2) Vem kan få skydd?
– Livvaktsstyrkan har till uppgift att skydda den centrala statsledningen (i praktiken kungahuset, regeringen och de mest exponerade riksdagsledamöterna, som partiledarna) och utländska diplomater.
– Andra personer som behöver skydd, till exempel kändisar eller lokalpolitiker, får vända sig till den lokala polismyndigheten.
– När den lokala polismyndigheten ska skydda till exempel en hotad lokalpolitiker kan livvaktsstyrkan eller personskyddsenheten bistå med information och taktiska tips.