I januari 2005 skulle jag och två kollegor omhänderta en överförfriskad och obalanserad dam. Under ingripandet blev jag utsatt för bl.a. knytnävsslag i ansiktet, försök till sparkar och en mängd spott. Hon dömdes för brotten i Stockholms Tingsrätt, våld och försök till våld mot tjänsteman samt förgripelse mot tjänsteman. Påföljden blev skyddstillsyn, samt att hon skall utge skadestånd till mig med 5000 kronor.I januari 2005 skulle jag och två kollegor omhänderta en överförfriskad och obalanserad dam. Under ingripandet blev jag utsatt för bl.a. knytnävsslag i ansiktet, försök till sparkar och en mängd spott. Hon dömdes för brotten i Stockholms Tingsrätt, våld och försök till våld mot tjänsteman samt förgripelse mot tjänsteman. Påföljden blev skyddstillsyn, samt att hon skall utge skadestånd till mig med 5000 kronor.
RÄTTSLÖSA POLISER
Stockholms tingsrätt skrev i domen: ”Tjänstgörande poliser tillhör en yrkeskategori i vars arbetsuppgifter ingår att handskas med människor, som på grund av berusning eller av annan orsak kan uppträda våldsamt eller kränkande. Tingsrätten finner dock att Xxx Xxx genom sitt agerande sammantaget har utsatt Annika Lindahl för större kränkning än normalt och att därför Annika Lindahl är berättigad till skadestånd med yrkat belopp.”
Inte helt otippat hade den dömde inga pengar att betala med, så jag ansökte om att få dem hos Brottsoffermyndigheten istället. I slutet på april 2006 kom beslutet:
”I detta fall har Annika Lindahl blivit bespottad och utsatt för våld i ett aktivt skede av ingripandet. Gärningarna har inte haft karaktären av ett kvalificerat angrepp på polismannens privata sfär. Mot bakgrund härav anser myndigheten att de brott som Annika Lindahl utsatts för i samband med ingripandet inte är allvarligare än vad hon har haft anledning att räkna med. Någon ersättning för kränkning kan därför inte lämnas.”
Med viss häpenhet kontaktade jag Brottsoffermyndigheten för att fråga hur de tänkt i detta ärende. De förklarade att de tittade på tidigare domar från Högsta domstolen. I och med att detta hände under ett polisingripande, så anser man att våldet och spottet inte är riktat mot mig som person. Det är riktat mot mitt tjänsteutövande. Jag håller med dem i det påståendet. Men jag har fortfarande blivit utsatt för dessa brott, och det gjorde ont och kändes förnedrande.
Jag anser också att rättsväsendet inte har ett konsekvent synsätt: Hatbrott till exempel är ju inte riktat mot de enskilda personerna, utan mot en grupp. I så fall ska ju inte de målsäganden heller ha rätt till ersättning? Självklart ska de ha det. Precis som vi poliser.
Brottsoffermyndigheten sade att jag skulle vända mig till mitt fackförbund om jag är missnöjd med detta, då det är en politisk fråga som de inte kan ändra på. Så nu undrar jag om Polisförbundet arbetar med detta, och i så fall hur?
Annika Lindahl, City Pmd, Stockholm
