Annons

Annons

Trygg polis ansiktet utåt i Beirut

22 augusti 2006, 00:00
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Du såg henne på TV när svenskarna evakuerades från Libanon. Du hörde hennes trygga sydskånska på nyheterna i radion. Ewa-Gun Westford från Ystadspolisen var tillsammans med ambassadören Harald Sandberg myndigheternas ansikte utåt under tio intensiva dagar i Beirut.Du såg henne på TV när svenskarna evakuerades från Libanon. Du hörde hennes trygga sydskånska på nyheterna i radion. Ewa-Gun Westford från Ystadspolisen var tillsammans med ambassadören Harald Sandberg myndigheternas ansikte utåt under tio intensiva dagar i Beirut.

Hon var engagerad av Räddningsverket, SRV, och bakgrunden till hennes engagemang går tillbaka till då de sargade familjerna som förlorat anhöriga i tsunamin i Thailand kom hem till Sverige. Då var Ewa-Gun Westford en av de som mötte upp på Sturups flygplats.

SRV fick upp ögonen för Ewa-Gun och hon rekryterades till den särskilda stödstyrka som sattes upp för att bistå svenskar i krishärdar. Samma dag som hon lämnade polishuset för en välbehövlig semester i juli ringde telefonen. Var hon beredd att flyga till Cypern för att evakuera svenskar från Libanon?

– Väl på Cypern blev det nästan omedelbar transport till Beirut, berättar hon.

Ewa-Gun Westford är rekryterings- och informationsansvarig på polisområde södra Skåne. Hon är stationerad i Ystad. Plötsligt hamnade hon i en på samma gång betagande vacker som skrämmande miljö.

– Jag möttes av det vackraste jag någonsin sett. Beirut var bedövande vackert vid första anblicken, berättar hon. Men snabbt handlar samtalet istället om raketanfall, om ljudbangar och bombskadade hus, om människor i nöd och hur man stoppar undan sin egen akuta rädsla.

Det var svårast på natten.

– Sista natten var jag så rädd vid smällarna att jag kastade mig under sängen på hotellet, säger hon.

Under dagarna var hon uppmärksam på hur de andra, mer erfarna av oroshärdar, betedde sig. Och hon sysselsatte sig. Förutom det rena informationsarbetet kunde det handla om allt från att ordna viseringar, till att trösta eller brygga kaffe.

Att möta den internationella pressen, TV-folk och erfarna utrikeskorrespondenter istället för att prata med Ystads Allehanda och Skånska Dagbladets lokalredaktörer tycker Ewa-Gun Westford inte var så stor skillnad. Hennes jobb är hela tiden detsamma. Att vara tillgänglig och att kunna ge adekvat information.

– Allra viktigast är att ha en förmåga till empati och ett engagemang för det man gör. Det avgör resultatet av ens arbete, avslutar hon.

Per Erik Tell

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst